Gå direkt till innehållet
Erika Strömder och Cecilia Malmros står vid skolans expedition. Foto: Fredrik Thunberg

Publicerat:

De lotsar eleverna mot gymnasiet

Specialpedagog och studie- och yrkesvägledare kompletterar varandra när de lotsar högstadieelverna mot gymnasievalet – det har blivit en självklarhet på Kroksbäcksskolan.

– Jag är ingen ensam guru i min yrkesroll, där man har svar på alla frågor. Vi ska nå ett mål med eleverna och är här för deras skull; om vi behöver vara fem eller om det räcker med en beror ju på situationen, säger Cecilia Malmros, specialpedagog.

Det senaste läsåret har Kroksbäcksskolans studie- och yrkesvägledare och specialpedagog hittat en ny struktur för sitt samarbete. Utifrån ett årshjul försöker de så tidigt som möjligt ta tillvara varandras specialkompetenser för att på bästa sätt guida eleverna mot deras gymnasieval. Det handlar om att ge stöd på väldigt många olika nivåer.

– Om det är föräldrar som till exempel inte kan språket kan det finnas ett behov av information om det svenska skolsystemet, då försöker vi stötta upp så att de får samma förutsättningar som andra elever, säger Erika Strömder, studie- och yrkesvägledare.

Får pedagogiska uppdateringar

Från Cecilia Malmros, som kallas ia, får hon värdefulla pedagogiska uppdateringar kring var eleverna befinner sig i sitt skolarbete. När höstterminen startar försöker de tillsammans bilda sig en uppfattning om de nya niorna, var de till exempel befinner sig kunskapsmässigt.

– En elev kan han ha fantastiska drömmar, men någonstans får vi jobba med att hitta de realistiska målen också. Innan du kan bli läkare får vi försöka lösa att du blir godkänd i matte. Där måste vi vara samstämmiga, det är viktigt att Erika under hösten har samtal med eleverna och får en bild av svårigheter som finns.

Erika Strömder beskriver det som att det finns en “vi måste ha varandra”-mentalitet på skolan, där de arbetar tätt tillsammans mellan arbetslag och professioner.

Är ensam som syv:are

– Det måste vi göra eftersom vi jobbar så riktat och individuellt mot eleverna här. Man är ju väldigt ensam i professionen, det finns ingen annan syv:are på skolan. Cecilia påminner mig om saker som ska göras och jag har koll annat, som olika dokument. Så att man känner att det inte är bara jag som ska ha hela bilden, utan man är och petar lite i varandras grejer – utan att ta över.

– Det måste vara högt i tak så att man klarar av att be varandra om hjälp. Vi accepterar att vi behöver varandra. För att jag ska kunna göra ett bra jobb med niorna behöver jag Erika och för att Erika ska kunna vägleda behöver hon mig, säger ia.

Det handlar om att ligga steget före och ta “framtidssamtalen” med eleverna redan i åttan och där se vilka elever som haft svårigheter innan.

– Vi måste samarbeta i slutet av läsåret då vi ska lämna över eleverna, varför då inte ta hjälp av varandra redan i åttan och stämma av inför nästa läsår och se vilka vi behöver ha flagg på. Målet är att inte behöva släcka bränder, att det inte ens ska pyra någonstans, säger Erika Strömder.

Både hängslen och livrem

Det ska, som de båda uttrycker det, finnas både hängslen, livrem – och studsmatta för eleverna.

– Vi ska ligga steget före; när de väljer till gymnasiet ska det finnas reservplaner om de inte kommer in på sitt ena val, säger ia.

– Vad i varandras yrkeskompetenser är det mest ovärderliga här?

– För mig är det jätteskönt att kunna fråga Erika vad det är som gäller, olika direktiv. Så att både hon och jag kan prata med eleverna och ge dem klara besked; vilka skolor programmen finns på, hur man gör om man vill bli apotekare? Om det är en elev som nästan inte klarar av matten rekommenderar jag inte natur. Men kanske omvårdnadsprogrammet och sedan läsa upp ämnen på komvux? Så att vi har en plan b som har större sannolikhet att lyckas, säger ia.

– För mig är det den pedagogiska biten, Cecilia har ju koll på dem redan från sjuan. Hon har ett vansinnigt minne och har koll på alla scheman i huvudet; här finns många elever som har anpassad skolgång med egna, specifika scheman. Hon har en mer informell koll också, jag är ju inte bland eleverna på det sättet, säger Erika Strömder.

Text & Foto: Fredrik Thunberg

Slumpa en artikel