Publicerat:

Favoritartikel i repris: Nära verkligheten – specialpedagogik på Malmö latinskola

Jonas Flinks kloka tankar kring eleverna, lärande, motivation, pedagogiska metoder och digitala hjälpmedel är som pusselbitar som han har förmåga att sätta ihop till en helhet.

I denna intervju kan han inte dölja hur intresserad han är av just det… eleverna – människorna… och att det är de som är hans fokus på riktigt.

Görel Reimer, redaktör Pedagog Malmö & bibliotekarie 

Jonas Flink arbetar som lärare och elevassistent på Malmö latinskolas utbildning Individuellt alternativ MLF. Det är ett samhällsvetenskapligt program med inriktningen medier, information och kommunikation, för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Jonas Flink, lärare och elevassistent på Nya Malmö Latin.

– Det finns inga snabba fix. Jag tror det är ett misstag att jobba bara med en pedagogisk metod och tro att den ska lösa allt. Olika metoder är bra för olika elever. Ju fler metoder du som lärare tar till dig, desto större blir din verktygslåda att använda för varje elev. Två elever som har t.ex. ADHD fungerar inte precis likadant, det går inte att generalisera, säger Jonas.

MLF är ett förstärkt program med mindre klasser och pedagoger med kunskap och erfarenhet av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Vid den fyraåriga utbildningen går drygt 40 elever, uppdelade i fyra klasser.

– Jag menar att vi som jobbar med barn och unga måste utgå från att vi gör fel. Det är okej att misslyckas och det ska inte ska finnas så mycket prestige i ledarrollen. Jag kommer att misslyckas och det är okej. Men det är inte okej att misslyckas med samma uppgift gång på gång så klart, säger Jonas.

Förutsägbarhet, rutiner och flexibilitet

Jag tror våra elever behöver ett visst mått av förutsägbarhet och rutiner. Det är viktigt att arbeta i en ”fyrkant”. Vi börjar och slutar alltid våra lektioner på samma sätt. Sedan finns det möjlighet att vara flexibel innanför de ramarna, säger Jonas och fortsätter:

– Det är viktigt att eleverna vet vad som förväntas av dem. Det finns en trygghet i det.

Jonas menar att en av falluckorna är att förutsätta att eleven kan en mängd saker redan. Han ger bl.a. grupparbete som exempel.

– För att få till ett fungerande grupparbete krävs det att eleverna ska kunna planera, ansvara, delegera o.s.v. något som kan vara svårt även för vuxna, säger Jonas.

– Vi brukar använda oss av goda exempel för att eleverna ska veta vad de förväntas prestera. Men även bl.a. formativ bedömning och att öva på att ge och ta kritik av varandra. Vi anpassar pedagogiken till individen, säger Jonas.

Enligt Jonas räcker det inte med goda exempel, struktur och individuell anpassning. För att eleverna ska motiveras krävs det också att deras arbete är viktigt och på riktigt.

Outa elevarbeten

– Sedan en tid tillbaka har vi ett publicistiskt arbetssätt. Elevernas arbeten ”outas” (publiceras på Internet, red. anm.) något som ställer kvalitetskrav på deras arbeten. Vi använder oss av det digitala lärandet och arbetar i många kanaler.

Eleverna vid MLF har en viss vana av att arbeta i den digitala miljön. Jonas berättar att eleverna ändå inte var positiva till att blogga från början. Men idag har eleverna varsin blogg där de bloggar anonymt.

– Våra elever har neuropsykiatriska diagnoser som t.ex. Asperger eller ADHD, och många av dem har inte en så stor social vana. Vår ambition är att alltid visa dem goda exempel. Vi försöker stötta eleverna att nå nya färdigheter, på en något högre nivå än de redan uppnått, säger Jonas.

– När eleven har skrivit en text får både en lärare och en kompis läsa den, innan den publiceras. Vi brukar också räkna hur många gånger vissa ord förekommer, som t.ex. ”fint” eller ”bra”. Sedan går vi tillsammans till synonymer.se och hittar liknande ord, för att göra texten mer nyanserad.

– Tanken är att de får dela med sig av arbeten som de är stolta över själva.

– Vi arbetar även med språkutveckling med visuellt stöd, s.k. bildstöd. Om vi stimulerar flera sinnen och väver samman dem, t.ex. musik och/eller bild med begrepp, så tror jag att det är positivt för inlärningen. Och det är enklare att fånga upp eleverna om de får använda flera sinnen, säger Jonas.

I klassrummet

I utbildningens alla klassrum finns konferensbord och smartboards. Alla elever har en egen avskärmad arbetsplats och varsin dator. I varje klassrum finns också en projektor i taket.

– Även i klassrummet fäster vi vikt vid förutsägbarhet. Eleverna ska veta vad som förväntas av dem vid de olika platserna i klassrummet, säger Jonas.

Fem minuter innan lektionen börjar samlar elevassistenterna ihop eleverna.

– Våra elever behöver den påminnelsen och de ska vara undervisningsbara när lektionen börjar, och ha med sig allt som de behöver till lektionen, säger Jonas.

– Lektionerna börjar med att vi samlas vid konferensbordet. Läraren går sedan igenom vad lektionen ska innehålla. Det följs av en instruktion, genomgång eller föreläsning. Efter det arbetar eleverna individuellt vid sina arbetsplatser.

– Vi har lite längre lektioner. Det går inte att ha dynamiska lektioner på 40 minuter. Längre lektioner ger dig som lärare dessutom en större chans att få med eleverna hela vägen, säger Jonas.

Dåliga erfarenheter

Jonas berättar att eleverna vid utbildningen oftast har dåliga erfarenheter av skoltiden bakom sig. Många gånger har de inte haft en helt okomplicerad skolgång, och ibland har de rent av blivit bortglömda. Vissa av eleverna är därför inte kontaktsökande mot vuxna.

– Men vi pratar med varje elev, varje dag, för att höra hur de mår och vad de vill just den dagen. Framförallt så pratar vi med eleverna om deras energi, säger Jonas.

– Elever med diagnoser kan bli väldigt utmattade av t.ex. ljud och ljus. De har en annan energiekonomi. I en klassrumssituation måste de dessutom förhålla sig till varandra. Det finns 10 000 orsaker till att energin tar slut. Och det i sig kan ta olika uttryck, ibland blir eleverna utåtagerande. Men vi är bra på att möta och se deras energinivå, säger Jonas och fortsätter:

– Vi arbetar mycket för att eleverna inte ska känna det som ett straff att lämna klassrummet. Vi har avskilda miljöer där vi bl.a. har en Xbox och en säng där eleven kan spela och vila en stund. När energin är påfylld kanske eleven orkar komma tillbaka och arbeta i klassrummet en stund till. Eller så föreslår vi att eleven går hem vid lunch och kommer tillbaka en annan dag.

Arbetslaget

Vid MLF har elevassistenterna en viktig roll. Varje klass har en elevassistent som följer eleverna under dagen.

– De fungerar som elevhandledare och har ett stort ansvar. De ska ha koll på vad som händer, kunna koppla ihop lektioner, vara en länk mellan lärare och elever och även ha föräldrakontakt, säger Jonas.

Han berättar också att alla som arbetar vid MLF har utbildats i ibland annat motiverande samtal.

– De flesta pedagoger har svåra samtal med elever. Motiverande samtal har hjälpt oss ge eleverna öppna frågor, utan att på något sätta döma. Vi vill att eleverna själv ska komma fram till lösningar på hur de ska göra för att fungera optimalt, trots sina svårigheter. Det handlar också om att bygga förtroende.

Bli bättre på

– En sak vi kan bli bättre på är elevernas frånvaro. Vi försöker skapa en trygg miljö i skolan. Och att skolan samtidigt ska vara förstående, utmanande, utvecklande och motiverande. Men det kan vi bli ännu bättre på.

Jonas menar att ungdomstiden inte är någon lätt period, och eleverna vid MLF kan vara extra sårbara. När vuxenlivet närmar sig kan det skapa ångest och depression.

– Det finns elever hos oss som blir s.k. ”hemmasittare”. Deras energi tar slut, de blir kanske deprimerade och tar sig inte hit.

– Vi vill förstärka varje elev och vi vill att eleven ska lyckas, men om personen inte är här kan vi inte heller förstärka den, säger Jonas.

Nära verkligheten

– Målet vid MLF är att alla elever ska få de färdigheter som behövs för att läsa vidare, och fullständiga betyg. Vi försöker arbeta nära verkligheten och förbereda eleverna, så att det inte blir någon chock när de fortsätter vidare härifrån. Personalen vid MLF är kompetent och vi arbetar individuellt. Vi vill absolut inte beröva dem möjligheten att bli demokratiska medborgare, säger Jonas avslutningsvis.

Jonas har tidigare blivit intervjuad i Edico.

Text och foto: Sara Arildsson

Artikeln publicerades den 27 september 2012

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.