Gå direkt till innehållet
Lärarna Ida Jennfors och Kenneth Jansson står framför Borgarskolans entré. Foto: Chris Munsey

Publicerat:

Personliga möten på schemat på Malmö Borgarskola

Hur blir vi till som individer? Hur formar samhälle och familj oss? Gymnasielärarna Ida Jennfors och Kenneth Jansson lät sina elever undersöka det genom att träffa vuxna kursdeltagare från Hyllie Park folkhögskola. Det ledde till gripande samtal om hur olika liv man kan leva i en och samma stad.

Kenneth Jansson blev tipsad om arbetssättet ”Världen finns här” av en f.d kollega i Göteborg. Han kände direkt att det var något som han och kollegan Ida Jennfors skulle kunna ta in i sin undervisning i kriminologi och sociologi på Malmö Borgarskola. Men även andra lärare på skolan visade sig kunna koppla det till sina ämnen.

Vid två tillfällen under höstterminen träffades ett 40-tal gymnasielever och ett 30-tal kursdeltagare från den allmänna linjen på Hyllie Park Folkhögskola. För kursdeltagarna från folkhögskolan blev detta ett naturligt tillfälle att utveckla det svenska språket.

– Syftet var att hitta naturliga mötesplatser för olika kulturer och att i de mötena se de pedagogiska vinsterna och konkretisera de lärandemål som finns i den svenska skolan och få synergieffekter i kulturmöten. Och utifrån det få underlag för betyg och bedömning som är på riktigt och inte bara konstruerad i en klassrumsmiljö, berättar Kenneth Jansson.

Vilka var de pedagogiska vinsterna?
– Framförallt att något som är abstrakt och teoretiskt blir begripligt och att allt sker naturligt. Det här blev något som bröt av vardagen i skolan och där eleverna fick möta verkligheten, säger Kenneth Jansson.

Hur såg er roll som lärare ut i det här sammanhanget?
– Vi startade upp och summerade. Men annars observerade vi mest och lyssnade på samtalen. Vid något enstaka tillfälle hjälpte vi till att föra samtalet vidare. Men det fanns också en pedagogisk poäng i att inte styra samtalen allt för mycket som lärare. Sedan var det en stor fördel för oss lärare att det redan fanns färdigt och användarvänligt material att arbeta med, säger Ida Jennfors.

Gymnasielever fick ta del av starka berättelser
Första mötet handlade till stor del om att lära känna varandra och vid andra mötet gick man in på lite djupare frågor som till exempel, när är man barn? När är man vuxen? Hur skiljer sig relationer åt i olika familjer? 
– Jag är lite förvånad över att vi kom så långt på bara två träffar och att vi på den tiden hann skapa så trygg stämning i grupperna. Det var nog avgörande att första mötet handlade mer om att skapa en bra stämning i gruppen och att det inte bestod av så mycket tyckande, säger Ida Jennfors.

– Det är en rejäl ögonöppnare att sitta där som priviligierad 18-årig svensk och få höra om hur det är att till exempel växa upp i Irak. Där sitter en livslevande person som kanske berättar om hur hen fått sluta skolan för att ta hand om familjens jordbruk. Personen har kanske sen flyttat till Sverige, lärt sig ett helt nytt språk, tagit körkort och ska nu avsluta sin gymnasieutbildning för att sedan försörja sin familj. Det var väldigt inspirerande för våra elever att lyssna på de här livsödena, säger Kenneth Jansson.

– Ja, det var verkligen många väldigt starka berättelser som kom fram. Vi arbetade med att hitta gemensamma referensramar som alla kunde enas om, vilket var ett lyckat koncept. Till exempel fick de diskutera barns rättigheter. En kursdeltagare berättade då att hon inte fått gå i skolan, utan att hon från 7 års ålder fått arbeta på marknaden. De blev väldigt fina och respektfulla samtal. Att få samtala utifrån så olika livserfarenheter och ta del av starka berättelser hjälper verkligen elever att vidga sina perspektiv, säger Ida Jennfors.

LÄS MER: Staden som lärplats – när synliga spår saknas

Att mötas över generationsgränserna

Ida Jennfors poängterar att det gav en extra dimension att eleverna och kursdeltagarna kom från olika generationer och att det fick möta människor i olika skeenden av livet.
– Jag tror det adderade något extra till samtalen. Det blev många olika perspektiv och olika erfarenheter som gav av många olika perspektiv på frågorna, säger Ida Jennfors.

– Både våra elever och deltagarna från Hyllie Park folkhögskola tog steg närmre de kunskapskrav som finns i våra kurser. Det är ett bra exempel på att kunskap inte är något som förmedlas från en lärare till elever, utan att kunskap är något som skapas i möten och i samtal. Det är en dubbelkommunikation, och det blev väldigt tydligt i det här upplägget, säger Kenneth Jansson. 

Slutligen, vad lärde ni er som pedagoger?
Att våra elever verkligen vill lära sig nya saker och är villiga att ta ansvar för sitt lärande. Jag tycker verkligen att det är något som behöver lyftas i en ofta ganska negativ bild av svenska skolan. Samtalen flöt på så bra och många elever har redan uttryckt att de vill träffa kursdeltagarna igen för nya samtal, säger Kenneth Jansson.

Slumpa en artikel