Våga vända blicken inåt

När personalen på förskolorna hade jobbat med ögonblicksforskning i förhållande till barnen så insåg rektor Lena Klapp att även ledningsgruppen borde göra det – fast i förhållande till medarbetarna.
– Jag vill få syn på något nytt hos mig själv och i mitt ledarskap. Och också få ökad självkännedom hur mitt ledarskap fungerar tillsammans med andra.

Det hela började med att fyra förskollärare i området utbildade sig inom normkritik via Pedagogisk Inspiration. Där kom de i kontakt med metoden ögonblicksforskning.
– Vi hade tidigare bestämt att vi skulle ha projekterande och utforskande arbetssätt som utvecklingsområde så att jobba med ögonblicksforskning passade mycket bra, säger Lena Klapp.

Det är en utforskande metod som används av personalen för att vända blicken inåt för att se hur pedagogens eget agerande påverkar situationer. Man utgår från en forskningsfråga och sätter luppen på små ögonblick i vardagen. Observationer görs vid sex tillfällen. De presenteras och analyseras för en grupp som också ger feedback på presentationerna.
– Det handlar om att våga vända blicken inåt och se på sig själv och sitt agerande. Vi som ledning ville också gå igenom samma som medarbetarna. Det blir så mycket lättare när vi delar samma upplevelse, säger Lena Klapp.

LÄS MER: Så här jobbade personalen med ögonblicksforskning

Utmaning att begränsa

Det första steget är att välja en forskningsfråga. Lättare sagt än gjort. I en verksamhet där det finns stort driv och vilja så är det lätt att frågan blir för stor. Tanken är att den ska vara så pass snäv att den går att forska kring utifrån just ögonblick. Lena landade i; Hur skapar jag mer effektiva team-möten utan att begränsa kreativiteten?
– Det är ett dilemma som jag tror att många ledare hamnar i. Ledningsgruppen har en stor kreativitet men ibland upplever jag att vi har svårt att hålla fokus. Så jag vill ta reda på hur jag kan göra mötena mer effektiva utan att begränsa det som vi måste ha – kreativiteten.

Hon har än så länge gjort en observation. Den gjordes genom att hon i ett möte valde att spela in tio minuter som hon sedan har lyssnat på och analyserat. Det ska sedan diskuteras i gruppen.
– Jag tror att det här kommer att stärka oss som ledningsgrupp. Det är oerhört kul och utmanande att vara så här öppen och bjuda så mycket på sig själv. Men också att visa sig sårbar. Det är en viktig bit att man får lov att vara det i den gruppen där man känner sig trygg. Jag tänker att det här är ett lärande vi gör tillsammans, säger Lena Klapp.

LÄS MER: Observera, reflektera över och diskutera normer

Tufft men givande

Hon har jobbat inom förskolevärlden i drygt 40 år, 30 av dem i någon form av chefsposition. Att sätta fokuset på sig själv och vända blicken inåt är något som hon menar att det inte finns så stor erfarenhet av.
– Visst gör vi inom förskolan observationer och iakttagelser men då oftast med fokus på barnen. Vi prioriterar sällan oss själva. Man växer verkligen med det här. Jag har sett hur medarbetare har stått på scen och berättat om sina lärdomar – stundtals väldigt utelämnande. Det är tufft – men det är oftast av de tuffa sakerna man får mest med sig, säger Lena Klapp.

Ögonblicksforskning bottnar i det kollegiala lärandet. Genom att ge feedback och tänka tillsammans utifrån varje persons forskningsfråga så stärks gruppen.
– Överlag tror jag att vi är för dåliga på att klappa varandra på axeln. Det här ger oss ett tillfälle att lyssna på varandra och att se varandra med andra ögon.