Gå direkt till innehållet
Kristina Svensson, Emelie Moltzer och Madeleine Hall Gustafsson. Kristina Svensson, Emelie Moltzer och Madeleine Hall Gustafsson på Djupadalsskolan.

Publicerat:

Vill att eleverna ska äga sitt lärande

Genom frågebatteriet i google-presentation ”Jag i skolan”  vänjer sig eleverna på Djupadalsskolan från förskoleklass och framåt vid att styra utvecklingssamtalen. Lärarna som varit med och tagit fram materialet menar att det blir mer likvärdigt och rättvist för eleverna.

Frågorna i “Jag i skolan” har använts länge på Djupadalsskolan, men för ett par år sedan gick man igenom materialet i syfte att göra de elevledda utvecklingssamtalen mer enhetliga, oavsett vilken årskurs det handlade om. I förskoleklasserna och i ettan markerar eleverna med färger för att beskriva sin skolgång, men i årskurs två börjar de skriva. Frågorna är sådana som ofta kräver ett mer utvecklat svar än “ja” och “nej” och handlar inte bara om ämnen utan även generellt om elevens skolgång.

– Innan var det ju mer vi lärare som mässade på utvecklingssamtalen. Nu började barnen reflektera över sitt lärande: vad hade de gjort, hur hade det gått, vad tyckte de gick bra? Och barnen ägde sin presentation, de hade ju själva skapat det, säger Madeleine Hall Gustafsson, förstelärare.

Mer utvecklade svar

För att fokus ska behållas på elevernas egen syn på sitt lärande sitter de först själva med sina vårdnadshavare innan lärarna ansluter. Istället för svaret “matte är svårt” har de från början fått träna på att också svara på “vad är det som är svårt?”

– Barnen ska känna att det här är jag som för min egen talan över mitt lärande. Föräldrarna har fått ett underlag för hur de ska bemöta sitt barn på ett bra sätt, uppmuntra och stödja, säger Kristina Svensson, förstelärare.

– Jag upplever att föräldrarna blir lite förvånade över hur bra koll deras barn har på sin egen skoldag och vilken insikt de har i sina reflektionsdokument, säger Emelie Moltzer, lärare.

Får öva med kompisar

Eleverna får öva på utvecklingssamtalen, både med kompisar i klassen och med sina lärare, innan de sitter med sina vårdnadshavare. På mellanstadiet fortsätter utvecklingssamtalen enligt samma modell. Varje ämneslärare ser till att frågorna kring deras ämne blir ifyllda. Tack vare reflektionsdokumenten tycker de att de snabbare får en tydligare bild av elevernas behov av anpassningar och hjälpmedel vid övergångarna mellan stadierna.

– När treorna skulle göra en överlämning och presentera sig för sina nya lärarna gjorde vi på ett lite annorlunda sätt. De fick göra en bok i book creator och där berätta om sig själva, men också vad de ville att de nya lärarna skulle tänka på när det gällde dem. Kanske är det att de är vana vid “Jag i skolan” sedan förskoleklass, men de har rätt så klart för sig vad de vill att de nya lärarna ska tänka på, säger Kristina Svensson.

Ser styrkor och hinder tidigt

Det kan handla om allt från att någon känner sig blyg när hen redovisar till att eleven behöver hörselkåpor för att kunna koncentrera sig.

– När de använt detta som ett verktyg för att reflektera så har man ju ett gemensamt språk att diskutera med; hur lär vi oss, vad har vi för styrkor och hinder i vår klass, gemensamt och individuellt. Det ger också ett klassrumsklimat som kanske är mer tillåtande, förstående och tryggare. Man bygger ju sin undervisning lite på hur man vet att barnen fungerar bäst, säger Emelie Moltzer.

– Jag tar över fyror vart tredje år och innan har vi inte haft information från barnen själva. Det har tagit kanske en halv termin att lära känna dem, men numera står det klart och tydligt i deras dokument som vi får med dem. Det blir en liten genväg till att lära känna dem, säger Madeleine Hall Gustafsson.

– Jämfört med hur utvecklingssamtalen såg ut tidigare, vilka är enligt er de stora vinsterna i och med det mer enhetliga arbetet med “Jag i skolan”?

– Det blir mer likvärdigt, i och med att elever följer samma mallar. Tidigare krävde det mycket mer förberedelse från oss, vi behövde prata med alla lärare som undervisade min mentorselev. Och det handlade mycket om vad vi sett, inte så mycket om vad barnen själva kände, säger Madeleine Hall Gustafsson.

– Eleverna får en större chans att utvecklas och fördjupa sina kunskaper om sig själv när vi håller samma linje. Det blir mer rättvist för dem, säger Kristina Svensson.

Arbete under ständig förändring

Emelie Moltzer lyfter fram det faktum att “Jag i skolan” är ett pågående arbete under ständig förändring.

– I och med att det är digitalt så har vi tillgång till deras arbete under tiden de skriver så jag kan ge feedback kontinuerligt. Sedan har vi “minisamtal” (förberedande samtal mellan mentor och mentorselev, reds. anm), mentorsvis eller ämneslärarvis. Så de har hjälp hela vägen fram till utvecklingssamtalen.

Text & Foto: Fredrik Thunberg