Så lotsar de eleverna mellan skola och fritids

På Monbijouskolan omvandlas klassrummen till fritids när klassrumsundervisningen är slut för dagen, precis som på många andra skolor. Det är med elevernas lärande och välmående i fokus som Nina Bernshed, Conny Städe och Caroline Frost har ett smidigt och effektivt samarbete – något som lett till mindre friktion i övergångarna.

– Vi anser att vi är viktiga vuxna för barnen och vad vi har för titel spelar mindre roll, säger Caroline Frost.

Fritids är med hela dagen

Mellanstadiet på Monbijou är tvåparallelligt, och varje årskurs har tre lärare och ytterligare en lärare i fritidshem som går mellan klasserna.
–Vi från fritids är rastvärdar och har rastaktiviteter, det blir att vi jobbar mycket med det sociala och en del konfliktlösning. Om någon haft en svår start på morgonen, kanske glömt nycklar eller är upprörd över något är det bra att jag är med som extra vuxen in i klassrummet också, säger Conny Städe.

Nina Bernshed och Caroline Frost är klasslärare för årskurs 5 och i deras respektive klassrum finns läraren i fritidshem Conny Städe som under skoltid går mellan klassrummen. De beskriver sitt samarbete som välsmort och ser varandra som lika aktiva och initiativtagande och menar att de successivt har byggt upp en sådan kultur.
– Men vi trivs ju också väldigt bra med att ha varandra som kollegor, säger Caroline Frost.

Den största vinsten är att barnen känner en trygghet och har lika mycket förtroende och tilltro till de vuxna utan att göra skillnad på dem. Eleverna visar att de vuxnas ord väger lika tungt.
– Och här finns ingen ”good cop, bad cop” utan vi är samstämmiga och det vet eleverna om, säger Nina Bernshed som jobbat ihop med Caroline Frost på andra skolor sedan tio år tillbaka.

Krävs god kommunikation

Conny Städe har jobbat på fritidshem i Malmö sedan 29 år tillbaka. Han beskriver en typisk problematik som kan uppstå mellan fritidshemmet och skolan.
– Det kan vara svårt att få det att funka så alla blir nöjda. Det handlar om att fritids kan ses som mer avslappnat och därför inte lika viktigt som skolan är. Vilket inte stämmer eftersom det är där barnen lär sig så mycket av det sociala som vi är i behov av i klassrummen. Och som barnen är i behov av resten av sitt liv. Men den hierarkin kan göra att fritidspersonal känner sig åsidosatta, säger han.

Särskilt i övergången till fritids kan det skava mellan arbetsrollerna och uppstå stress och tumult även för eleverna eftersom det är oftast är en otydlig övergång.
– Här krävs det ju en kommunikation som är god mellan skola och fritidshemmet och den kanske är trasig många gånger, säger Nina Bernshed.

Conny Städe menar att en del av lösningen är att dela på ansvaret och prata om rollerna i de olika arbetslagen.
– Jag tror inte de som jobbar med fritids ska tänka ”det här är inte mitt jobb”. Mycket av det vi gör i skolan står kanske inte i vår arbetsbeskrivning men det handlar om att finnas till för barnen som ju är anledningen till att vi är här, säger han.

Otydlighet skapade tumult

När det var dags för Nina Bernshed och Caroline Frost att avsluta skoldagen i klassrummet upplevde de att eleverna blev röriga och högljudda. Conny Städe pratade med andra kollegor från fritids som upplevde precis samma situation i de andra klassrummen.
– Helt plötsligt fick de ju lov att springa omkring, för det blev en annan slags lokal. De behövde inte sitta på sina platser och det kunde bli lite tumult och någon gång lite bråkigt, säger Nina Bernshed.

Därför har de numera gemensamma regler som gäller både skola och fritids, för att kunna ge eleverna en tydlig röd tråd.

– Och jag tänker att det tyvärr är lite vanligt i en sådan situation att man som lärare säger ”Gud vad jobbigt, men nu går jag för min tid är slut”, och så går man iväg, säger Nina Bernshed.

– Men vi kände ju tvärtom, detta är ju fortfarande våra elever och det här är inte rättvist mot dem eller mot våra kollegor som jobbar på fritids. Så här ska det inte vara. Vi ska inte ha en helt annan arbetssituation än vad ni ska ha. Och vi vill att det ska fungera för våra elever och känner jättestort ansvar över att de har det bra genom hela dagen, säger Caroline Frost.

Det var Caroline Frost och Nina Bernshed som först provade att göra annorlunda för att skapa en mjukare och lugnare övergång.
– Det var ju himla bra att ni tog initiativet också började förändra. Då sa ni, för det första, så går ni ut och lägger era grejer i skåpen, så det inte finns en massa grejer kvar, säger Conny Städe och beskriver hur lärarna i sina respektive klassrum såg till att förebygga otydlighet och stök innan de lämnade klassrummen.

Vuxenledda övergångar

Eleverna fick tillsammans lämna in skolböcker och liknande i skåpen, så att bänkar i klassrummet frigjordes. I nästa steg fick tackade de av eleverna som skulle hem, medan de andra satt kvar.
– Då kunde jag komma in och ta över. Och då stod vi båda här framme först, säger Conny.

Det blev ett tydligare avslut och en tydlig uppstart av något nytt. Det beskriver det som mer vuxenlett.

Eftersom det är flera klasser som ska slås ihop till fritids så behöver processen ske i flera klassrum, och därifrån ska eleverna sedan också ha en fysisk övergång till ett och samma klassrum.
– Då lotsade jag till exempel in mina elever. Och gick in i ditt klassrum. Med mina fritidselever, säger Conny Städe.

Förut låg klassrummen vägg i vägg, men nu är det ett våningsplan som skiljer dem åt. Men trots det klaffar övergången mycket bättre.
– Så man lämnar över liksom i ett lugn. Och då kunde fritids säga ”hejhej, vad härligt att ni är här” och ha en liten samling, säger Caroline Frost.

– Ja, vi skriver på tavlan, så här ser det ut idag och sen har vi mellanmålet som serveras i det andra klassrummet som ju då var tomt. Men det är tyvärr för ofta som sådana saker inte fungerar. Man får inte till det i sitt team eller arbetslag med lärare och fritidspedagoger, säger Conny Städe.

– Nej, man ser till sitt och har ibland mycket fokus på vad som är mitt eller ditt när det gäller arbetsuppgifter, säger Nina Bernshed.

”Vi har varandras ryggar”

– Här är det ingen som ser sig större än den andra och vi ser oss alla som viktiga vuxna, säger Caroline Frost.

– Och vi vågar berätta när det blir för tufft eller för mycket. ”Jag sitter i skiten”, eller ”Det där blev så jobbigt för mig, nu behöver jag en paus, kan du täcka för mig en halvtimme?” Det är aldrig sura miner utan vi har varandras ryggar, säger Nina Bernshed.

Caroline Frost, Conny Städe, Nina Bernshed ser till att berömma varandra under hela samtalet, lyfter varandras goda egenskaper och värderar varandras professionalitet och samarbetsvilja.

– Vi har inte jobbat mer än tre år ihop men ser fram emot att ha våra elever i 6:an också. Det är där man får skörda sen, säger Nina Bernshed.

Hon menar att det viktigaste när ett arbetslag når framgångar är att inte bryta det goda samarbetet.
– Behåll det, se det som en vinst. Sprid inte ut människorna utan försök få den fungerande kärnan att sprida goda exempel av det som fungerar, säger Nina Bernshed.