Lärmiljöer ska hjälpa förskolebarn att kunna vara sig själva

Hur skapar förskolan en lärmiljö som möjliggör för alla barn att vara sig själva och acceptera varandra? I höst har Diamantens förskola och Lindängehus förskola påbörjat ett samarbete med Tillitsverket, där de ska utforska hur leken kan främja våra olikheter och stärka hur både barn och pedagoger relaterar till varandra.

– Är det nåt som är viktigt i samhället just nu så är det att bygga en acceptans för att alla tänker och känner olika. Vi behöver prata om detta redan nu, inte när vi är 15-20 år utan vi måste börja här med att bygga acceptans och bygga barnens egen trygghet som individer, för utan den har de inte heller möjligheten till att lära, säger Emy Cederblad, förste förskollärare på Lindeängehus förskola.

Tillsammans med förskoleförvaltningen i Malmö har Tillitsverket format Projekt Känslighet som kommer att pågå fram till maj 2024. Då ska arbetet ha mynnat ut i ett fortbildningsmaterial.

Lärmiljöer ska främja leken

– Det finns så många olika sätt att vara på och olika sätt att ta sig an nya saker. Alla dessa känsligheter, dessa sätt att vara på, ska vara okej. Det trycker vi på i Projekt Känslighet. Barn är olika och vi kan inte möta och göra på samma sätt med alla barn, säger Gunilla Aronzon som är förste förskollärare på Diamantens förskola.

En eftermiddag i september har hon just tagit emot Patrick Kratt och Stina Balkfors från Tillitsverket. De har byggt upp en särskild lärmiljö, ett lekrum, på en av avdelningarna på Diamantens förskola och introducerat den nya miljön för barnen i gemensamma lekar.

– Projektet, och särskilt lekrummet, möjliggör för pedagogerna att ta sig tiden att backa lite och se hur olika barn tar sin an leken, hur fort de går in i leken, och hur de känner in varandra, säger Stina Balkfors.
Huvudsyftet med projektet menar Tillitsverket är att utveckla och förändra inställning, miljöer och aktiviteter på förskolan för att skapa ett positivt mänskligt klimat för känslighet och högkänsliga barn.

Bygger på uppdrag och läroplan

Och att det är leken som är det främsta verktyget för att nå dit är ingen slump, menar Emy Cederblad, förste förskollärare på Lindängehus förskola.
– Vi har en reviderad läroplan sedan några år tillbaka där leken lyfts som ett särskilt stort område, säger hon.

– Och detta stämmer ju också verkligen överens med förskolans uppdrag. Varje barns känslighet ska få lov att få rum och utrymme och det är så vi tänker kring alla barns rätt till stöd och stimulans. Ett av våra mål är att utbildningen ska ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov och anpassa innehållet så att alla barn ska få känna sig som en tillgång i gruppen, säger Gunilla Aronzon.

Nu byggs två lärmiljöer upp, ett på Diamantens förskola och ett på Lindängehus. Miljöerna ska locka till interaktioner som kan ge näring till känslighet barnen emellan. Här ska pedagogerna tillsammans med barnen kunna utforska lekar där olikheter ska få vara tillgångar och inte hinder.

–Leker vi kull eller någon annan regellek då leker man mer eller mindre i känslan. Vi försöker istället vara så mycket i fantasin som möjligt och låter barnen gå in i någonting okänt där vi skapar sammanhanget tillsammans. Då kommer mer av barnen fram, och i det mötet mellan barnen kan vi se vilka barn som säger ja direkt, vilka backar bakåt eller kommer med egna initiativ. Så den fria leken är värdefull när vi utforskar känsligheten, säger Patrick Kratt från Tillitsverket.

Leken som kommunikation

Genom leken som verktyg ska pedagogerna tillsammans med Tillitsverket kunna observera samspelet och reaktionerna från barnen. Utifrån gemensamma reflektioner ska de sedan kunna bygga om lekmiljön tillsammans med barnen för att kunna skapa bättre förutsättningar för olikheter och känslighet.

Varför jobbar ni med just känslighet?
– Ja, varför just känslighet? Barnkonventionen har vi ju också att förhålla oss till och den är lag, där står klart och tydligt att barn har rätt att uttrycka sig själv och sina åsikter, det går också i linje med läroplanen, säger Emy Cederblad.

På sikt hoppas både Gunilla Aronzon och Emy Cederblad att pedagogerna på förskolorna ska anamma ett närmare förhållningssätt till barnen, att våga närma sig barnens lek men också deras vardag och perspektiv. De ser det också som en nyckel till kommunikation med flerspråkiga barn som inte har ett starkt svenskt språk ännu.

– Känslighet är också olika typer av temperament, vi är olika känsliga inför situationer vi ställs inför. Något vi ser ofta i förskolan är att barn behöver olika lång tid på sig att närma sig en ny situation. Vissa springer in och direkt är framme och utforskar. Medan andra barn kanske behöver gå runt en stund vid sidan om för att sen våga sig fram. Detta är ett arbete som ska se till att alla dessa känsligheter får plats, säger Gunilla Aronzon.