AI som en del av skolutvecklingen

Var det egentligen bättre förr? Det beror, som alltid, på vad det handlar om.
Fanns det bättre godis förr? Avgjort. Den som bestämde att tablettasken Knasen skulle gå i graven har en hel del att förklara. Var det lättare att starta tv:n förr? Absolut. Nu ska du koppla på tre olika enheter som alla kräver tillgång till bra bredband och det förutsätter såklart att du hittar fjärrkontrollen som är mindre än en nagelfil och alltid klädd i Harry Potters osynlighetsmantel.
Vad är bättre idag då? Samhället som sådant har en mycket större förståelse för olikheter, det ifrågasätter ständigt normer och du kan betala din räkning när som helst på dygnet.

Lyssna på podden med Stefan Hrastinski här!

Kontroll i en komplex värld

Det finns inget enkelt svar på frågan, lika lite som det finns ett vettigt svar på om teknik i allmänhet och AI i synnerhet är dåligt eller bra i skolan. Vår lärmiljö är komplex, vår värld är komplex och våra elever är underbara (och komplexa). En sak är säker: förändringen har skett, sker nu och kommer i högre grad att ske. Professor Hrastinski svarar på sina egna frågor. Det går inte att kontrollera och förbjuda den nya tekniken. Den kommer på något sätt att vara tillgänglig för alla, för den kommer att integreras i program vi använder som t.ex. Microsofts Office-paket och Google-verktygen.
Nyckeln, menar han, är istället detta: vi måste på allvar börja diskutera hur vi bedömer och följer upp kunskaper.
Till det måste det finnas tid.

Lärare behöver använda den nya tekniken

Svensk- och historielärare Åsa Möller på Komvux Malmö resonerar också kring detta och säger att den rädslan vi ser nu i samhället för detta verktyg är väldigt typisk. “Varje gång det kommer någon ny form av kanal för inlärning måste vi som lärare tänka om. Det hände med internet eller när Wikipedia dök upp. Så även nu, när elever kan få snabba svar på frågor eller hela texter eller rapporter skrivna.” Hon fortsätter: “Jag tror att den enda vägen att gå i teknikutvecklingen är att vi lärare är à jour med den nya tekniken och att vi också använder den. Om vi kan systemet och använder det med elever, till exempel när man i klassrummet får frågor, kan vi lärare också ha nytta av chatten. Det kan då även leda till utvecklande diskussioner om kunskapshämtning och källkritik mellan lärare och elever.” 

AI sätter press på både pedagog och elev

De flesta pedagoger en pratar med om detta är ganska överens om att en diger kunskapsuppföljning är nyckeln. Att få möjlighet att prata med eleven, att i realtid bedöma elevens kunskap och att följa upp något som kanske är tveksamt gör att detta skifte inom skolan blir till en gynnsam utveckling för kunskap och lärande istället.
AI kommer dessutom att sätta press på eleverna att på ett mer nyanserat sätt källgranska kritiskt. De nya chat-bottarna en ton som låter lite som en besserwisser man helst undviker.
Den kan ha helt fel, men är ändå otroligt självsäker. Det är också ett landskap att navigera i, men inte ett helt nytt sådant då vi, precis som läraren Åsa Möller skriver, har haft öppna och lättillgängliga källor som Wikipedia redan under en längre tid.

Tid och utrymme till mer fruktsamma elevmöten

Om vi som pedagoger tillåts att ha ordentliga möten med eleverna, om vi får tid och utrymme i våra tjänster kan vi göra stordåd med den här nya utvecklingen. Vi kan använda vår stora kompetens och formulera våra uppgifter på ett sådant sätt att de utgår från eleverna. Vi får möjlighet att möta eleverna på ett för dem relevant och meningsfullt sätt och därigenom skapa en lärandesituation som fungerar även med det nya.

Jag tror att vi har en möjlighet nu att utveckla den svenska skolan till något alldeles fantastiskt. Men det kommer att krävas en del jobb och tid, samt insikt från alla led. Tekniken kan jobba för oss, vi binder ris för egen rygg om vi motarbetar den. Detta förutsätter att alla inom skolan, inte minst dess huvudmän, skapar förutsättningar för alla pedagoger att navigera i detta delvis nya landskap.