Älskade förskolebibliotek!

Just nu skjuter förskolebiblioteken upp som svampar ur jorden. Jag vill omfamna varje sådant bibliotek med kärlek, eftersom det är ett konkret exempel på en vilja att ge barnen litteraturen och språket. Väldigt ofta ligger detta förskolebibliotek centralt på förskolan, laddat med böcker och magi – som ett pulserande hjärta! Ett av de syften som finns med skapandet av förskolebibliotek formuleras som följande: ”Förskolebiblioteket är en del av verksamheten och avser en plats som är tillgänglig för barn, pedagoger och vårdnadshavare”.

Tillgängligheten till böckerna är avgörande för barnets språkerövrande genom litteraturen. Böckerna måste finnas där, centralt i verksamheten, i mötet med barnen. Vid det eventuella akvariet måste det finnas en hög med böcker om fiskar, i bygg- och konstruktionsrummet återfinner vi naturligtvis flera titlar med Mulle Meck och i kökshörnan några delikata kokböcker. Jag tänker mig att alla dessa titlar måste utgå från förskolebiblioteket och spridas i verksamheterna. Däremot finns förskolebiblioteket i en kontext av, just det – bibliotek, vilket innebär att barnen istället får komma till böckerna.

Mina farhågor är säkert ogrundade. I den bästa av (bok)världar är förskolebiblioteket centralt placerat i förskolans verksamhet, med en rik mängd böcker som ständigt bärs ut i verksamheterna – en närmast outsinlig källa till lust och vetande. Förskolebiblioteket är också en språkmiljö som bjuder på magi i mötet mellan barn och litteratur: ett tillägg till förskolans övriga miljöer, en speciell plats som väcker förväntningar och förundran. Men först och främst och absolut: en källa att ösa ur och som kommer till barnen där barnen befinner sig. Annars finns risken att skapandet av ett förskolebibliotek motverkar sitt syfte och att tillgången till litteraturen blir kalenderstyrd. Men så är det ju inte…