Att utbilda framtidens förmågor??

Tanken rusar iväg och jag tänker lite tjurigt, digitalisering, ska allt bara ske genom automatisering? Är det inte viktigare att vi utvecklar kloka, trygga och karismatiska människor istället för tekniska prylar? Jag läser vidare och artikeln slår mig på käften, sluta gnäll!

Framtiden handlar inte alls om att vi ska bygga robotar som ska styra vårt samhälle. Tvärtom, vi behöver utrusta våra unga med egenskaper och förmågor som gör att de på ett smart sätt lär sig att hantera och hitta vägar att använda tekniska framsteg för att underlätta och utveckla vårt samhälle. Jag kan med handen på hjärtat och med en lättnads suck känna mig glad över att jag inte kommer behöva lägga särskilt mycket undervisningstid på att lära ungarna hur tekniska prylar funkar – den kunskapen får dem nästintill genom modersmjölken och är en naturlig del av deras vardag. En liten parantes kan visa detta. Jag råkade förra veckan låsa min mobiltelefon på barnsäkert läge? Pinsamt! När telefonen ringer befinner jag mig i korridoren utanför lågstadiet, jag trycker på alla knappar – men telefonen hånler åt mig och förblir låst, barnsäkert läge! När jag försöker stilla min frustration och se lugn och sansad ut inför alla elever kommer en liten kille fram till mig och undrar om jag behöver hjälp? På 1.27 sekunder är mobilen upplåst, eleven tittar på mig som om jag kommer från en annan planet och rusar vidare ut på rast. 

…. Alltså som sagt, tekniska prylar behöver vi inte undervisa särskilt många timmar kring. Det kan vi få privatlektioner i av våra elever. Om vi istället ska återgå till artikeln och vilka egenskaper som skulle kunna vara nyckeln till framgång i framtiden. Undrar om forskarna och jag är inne på samma spår tänker jag innan jag läser vidare? Vad hade jag önskat få lära mig under min skoltid som idag är min framtid? De egenskaper som jag haft allra störst nytta av i mitt yrkesliv kommer dessvärre inte från skolan utan från föreningslivet och alla tusentals timmar i en svettig sporthall eller på en fotbollsplan i någon håla i Sverige. Där skapades förmågor som galen kämpaglöd, samarbetsförmåga och laganda.

Där lades en grund för självkänsla och tillit till den egna förmågan. Det krävs handlingskraft att kämpa vidare vid motgång, denna handlingskraft gör att du reser dig när du faller och har förmåga att se saker från en annan kanske ljusare synvinkel och när tävlingsmänniskan inom dig väcks till liv ger du alltid lite extra för att nå dina mål. De sju egenskaper jag skulle tippa på som framtidens ”halleluja”  är handlingskraft, kommunikationsförmåga på olika sätt, samarbetsförmåga, självkännedom och självtillit, problemlösande förmåga och skicklighet att kunna solla i ett ständigt informationsflöde. Medmänsklighet och en stor portion ödmjukhet, tacksamhet för vad livet ger och mod att våga stå för den du är och det du tror på är enligt mig, grundfundament som formar en stabil framtid.

Jag vill vara en del av ett utbildningssystem som jobbar för att det vi lär får betydelse för det vi sedan tänker som i sin tur utförs i praktisk handling – alltså måste vi lära våra elever det vi vill att det ska tänka för att de sedan handla såsom vi önskar. Att förhålla sig till kunskap på detta sätt gör att det ställer krav på att vi behöver hitta vägar att undervisa för framtidens behov. Det är så mycket mer än att förmedla kunskaper i våra traditionella ämnen. I allt framtidssnack och något flummigt resonemang är jag övertygad om, och vi behöver bli ännu bättre på att se till att alla elever får ett stabilt basförråd av kunskaper. Ett basförråd där det får ta sin tid att lära sig att exempelvis läsa från grunden. Där du får hoppa, klappa, bygga och känna alla bokstäver, dess ljud och betydelse.

Du får din tid att förstå vad orden står för och i sinom tid har du knäckt koden och förstår vad du läser inifrån och ut. Du får chans att skapa en matematisk grund, där tiokompisarna blir dina bästa vänner innan du går vidare och kan bli problemlösare och ta till dig tal i bråkform utan att det blir slagsmål i hjärnan. Även om betygshets och provresultat flåsar dig i nacken tjänar det ingenting till att stressa fram kunskap. Finns inte grunden blir det som när jag valde svart backe som nybörjare på skidor – Platt fall, kanandes ner på rumpan och man reser sig inte förrän där nere i dalen igen, med en ömmande kropp och ett knäckt självförtroende får börja om från grunden innan man kan nå toppen.

…. Så åter till den röda tråden och artikeln om framtidens egenskaper. Jag och forskarna verkar hyfsat överens. Kritiskt tänkande, problemlösning och samarbetsförmåga, check på den, där är vi överens. Samhället kräver att vi blir ännu mer rörliga och har förmåga att anpassa oss i olika miljöer, den vill se entreprenörer som är initiativtagare, kommunikativa på olika sätt, är analytiska och har egenskaper att kunna skapa handling av fantasier i en karismatisk personlighet som tänker ”utanför boxen”. http://https://www.motivation.se/innehall/vad-kravs-av-framtidens-arbetskraft/ Vad jag kan se är detta förmågor som inte kan mätas och visas i stapeldiagram, det är förmågor som nationella prov delvis missar och inga betyg i värden beskriver hur grym du är på att tänka ”utanför boxen” eller hur din karismatiska personlighet lyfter stämningen i ett rum. Det är resultat som sedan istället visar sig i framtiden som efterfrågar förmågor som inte kan mätas materiellt eller med siffror och bokstäver utan som mäts människor emellan och skapar magi.

”Kärlek är att backa några steg … för att ge plats åt den personen du älskar att lyckas” – Nalle Puh. Tänk att en gul björn som älskar honung kan vara så klok. Den framtiden vill jag att alla ungar ska möta – en framtid där det fräckaste som finns är att hjälpas åt, att se det vackra hos varandra och glädjas åt en väns framgång. Är du den förebild som våra unga kan spegla sig i som skapar en framtid att längta till? Om inte? Putsa spegeln!