En hoddie i XL, coola killar… och så jag på grundsärskolan?

Ett uttryck från en av våra ämneselever som tagit steget in i tonårsvärlden. En skolgång på grundsärskolan, ofta något alldeles alldeles underbart och fantastiskt MEN också ett ”kvitto” på att du är annorlunda och går en annan, troligen inte sämre, men ändå en annan framtid till mötes än grundskolans elever vägg i vägg på samma skola.

Om du jobbar hårt, kämpar väl och får rätt förutsättningar kan du bli vad du vill – det är så vi vill peppa våra ungdomar, vi vill att de ska ha en ljus framtidstro och ett självförtroende som säger, jag är oslagbar. En positiv framtidstro och en god självbild är byggstenar som grundar en stark självkänsla, den vill vi ge alla våra elever oavsett vilken skolform du går i.

….Men uttrycket du kan bli vad du vill – när du går på grundsärskola är att inte säga hela sanningen och den kan vara hård som ett slag i magen. När eleven med glittrande ögon uttrycker jag ska bli läkare, polis eller pilot när jag blir stor. Det är då vi ska vara modiga som pedagoger, att våga säga sanningen och det är då vi får svar på om våra relationer, vårt arbete och vår ständiga strävan att stärka, peppa och lyfta varje elev så ihärdigt att den vet att även om du inte kan bli exakt det du önskar så är du precis lika mycket värd som alla andra – att du är fantastisk precis som du är! Och handen på hjärtat – vi kan ju inte alla flyga runt i flygplan hela dagarna eller patrullera som poliser, vi är alla viktiga på olika sätt för att samhället ska fungera. Vi behöver bli bättre på att ta vara på alla människors styrkor och olikheter – våra elever har superkrafter som få människor har, samhället behöver superhjältar som ser livet på ett annorlunda sätt och när eleverna på grundsärskolan visar sin kämpaglöd, vilja, och styrkor då kan Batman, superman och Hulken slänga sig i väggen.

…..Åter till tonårseleven med den stora hoddien. Killen som ställer tusen frågor om dagen, varför går jag på den här skolan? Vad gör killarna som hänger i tunnelbanan på tv-programmet han följer, varför finns det två matsalar? En för grundskolan och en för oss på grundsär? Jag ska gå till konstgräset och hänga med de coola killarna på mellanstadiet. Ena stunden så tuff och hård, nästa stund skör som en glasbit, ögon fyllda med tårar och någonstans finns en insikt att kraven på konstgräsplanen och i klassrummet på andra våningen där mellanstadiet hänger blir för svåra att uppnå. Det är NU vi MÅSTE finnas där, ge verktyg, stötta och vara så coola förebilder vi bara kan – vi ska visa hur superkrafterna ska användas och vara förebilder för en skolform som ofta inte benämns som fräck, cool eller ball – vi är inte där ännu men en dag vill jag hoppas att vi slutar leta fel hos varandra, ser möjligheter i olikheter, att vi slutar skratta åt varandra och istället med varandra. 

Va den superfräcka vuxna som vågar ändra termer och inställning i mötet med våra elever. Istället för att tänka högljudd, tänk utåtriktad. Byt ut envis till uthållig, konstig till unik och annorlunda till speciell. För det som du har kan alla andra ha, men den du är kan ingen annan va.

Så nästa gång innan du tar för givet, lär dig hur det är på riktigt. Innan du dömer försök att  verkligen förstå och innan du talar tänk efter hur du uttrycker dig. Det är stor skillnad att bli bemött som unik istället för konstig. Om du är öppen att se mig för den jag är kanske jag vill se dig med?