En känsla för inkludering?

Vad betyder kärlek för dig? Ett hav av känslor som för varje individ upplevs olika i hjärtat. En del får fjärilar i magen eller bubblor som sockerdricka andra blir fnissiga eller blyga, en känsla som kan beskrivas på tusen olika sätt. Och från kärlek kommer jag osökt att tänka på ordet inkludering, vad är det? Också en känsla som landar olika i oss alla. Att vara inkluderad är inte något man är, det är något man känner. Hur känns inkludering för dig? Och hur känns det för mig?

I samma ögonblick som vi uttrycker att en elev eller kollega är inkluderad i en klass, grupp eller ett arbetslag blir det tydligt att den individen är annorlunda och känslan av utanförskap kan upplevas som större än gemenskapen och istället skapas en exkludering. I all välvilja kan det ändå bli så fel… När vi sedan läser i våra styrdokment finns inte begreppet alls benämnt och vi är helt lämnade i varandras händer för att tillsammans reda ut begreppet som för mig är en avgörande faktor för delaktighet, för att få en känsla av sammanhang, att bli och vara en i gänget, förståelse och en förutsättning för lärande. Inte bara för våra elever utan för alla.

Begreppet inkludering har en nära vän som måste gå hand i hand eller helst vara springandes i förgrunden, det magiska ordet relation är som ljuv musik i inkluderingens öron. Om jag ska kunna skapa förutsättningar för inkludering måste jag lära känna mina elever och kollegor på ett djup som kan innebära att jag kan lyssna och försöka förstå när inte ord sägs, jag kan känna av när en stämning blir annorlunda och jag har förmåga och lust att se varje individ som en möjlighet att lära mig något nytt om mig själv. En utmaning som kräver mod att våga gå utanför sin komfortzon och inte stirra sig blind på en stängd dörr.

En tillgänglig lärmiljö är också en kompis till begreppet inkludering där den ljuva musiken av relationer lägger grunden för allt lärande. En grund som sedan ska byggas på med väggar, tak och rum av tillgänglighet, ledning och stimulans och extra anpassningar där våra goda relationer visar vägen för vad som upplevs som inkludering för var och en av oss.

… Kanske finns det en ljudkänslig elev i din klass? Förmodligen. Vad erbjuder vi då för alternativ för att kompensera och göra eleven delaktig i undervisningen. Vad säger eleven själv? Vi ska erbjuda, lyssna och känna in. I det här fallet kanske vi erbjuder hörselkåpor, en avskild plats eller möjlighet att arbeta i ett mindre sammanhang. Sedan gäller det att spetsa öronen, lyssna inkännande och försöka förstå elevens känsla – hur upplever den ljudkänsliga eleven sig inkluderad? Ett par hörselkåpor kan för en elev upplevas som bekväma, snygga och funktionella. För en annan elev kan hörselkåporna vara rena tortyren. De skaver, gör att hen tappar fokus och rumsuppfattning, vara allt annat än moderiktiga och känslan av utanförskap kommer som ett brev på posten. Tänk så mycket känslor ett par hörselkåpor kan framkalla….

Att kunna säga sin åsikt, att bli lyssnad på, att få lov att uttrycka känslor och möjlighet att göra val i livet är en mänsklig rättighet, men som inte är självklar för alla. En stor utmaning att arbeta på grundsärskola men även i andra pedagogiska sammanhang är att skapa förutsättningar för kommunikation. I all välmening, jag är en av dem, öser vi över våra elever med ord, möjlighet till olika val och ibland med ett kroppsspråk som för en del elever ser ut som ett gymnastikpass. Några av oss är grymma på TAKK, tecken som alternativ och kompletterande kommunikation, andra är mästare på bildkommunikation och i någon klass finns en IT-nörd som kan erbjuda eleverna digitala kommunikationsverktyg. Rätta mig om jag har fel, även om vi, inte så hårdraget som beskrivet ovan, erbjuder olika alternativ till kommunikation för våra elever, blir det lite som ett lotteri vilket kommunikationsverktyg du som elev råkar bli ”tilldelad” utifrån oss vuxna och våra kunskaper. Det kan upplevas som provocerande och absolut inte lätt att bli en skola som erbjuder kommunikation utifrån varje elevs val av kommunikationssätt – och inte vi vuxnas val av sätt att kommunicera åt eleverna. För mig hade det känts som om mina kollegor bestämmer, idag ska du endast kommunicera på engelska, inte använda någon mimik, kroppsspråk eller känslor – det skulle förmodligen låsa sig helt då jag helst vill kommunicera på svenska med en stor dos av känslor och yvigt kroppsspråk ….

…. Så samlar vi nu ihop denna spretiga text om inkluderingens utmaningar och möjligheter. Inkludering en individuell känsla av delaktighet, att bli lyssnad på, att kunna uttrycka sin åsikt, att känna sig behövd och viktig, att bemötas med förståelse och respekt….

….att få vara den du är. Där det tjusiga ordet inkludering blir en glad känsla ungefär som varm choklad för själen….