Ett tema, tusen möjligheter, dörrar som öppnas och bultande engagemangshjärtan….

Blunda och tänk dig en OS-parad intågandes på en fullsatt arena, en jublande publik, förväntansfulla atleter och den sprakande olympiska elden. Fortsätt sedan din inre resa vidare till en grundsärskola i Östra Malmö på Rosengård. Du ser världens flaggor som pryder väggarna, du hör heja-rop från lekplatsen som dagen till ära blivit en idrottsarena, du kan känna engagemangets vindar ta tag i ditt hår och ljuvliga dofter från hemkunskapssalen din näsa når. 

Öppna nu dina ögon, låt mig få äran att presentera. Det du i ditt inre mött. Årets tema på Örtagårdsskolans grundsärskola. Olympiska kommittén klappar i händerna och gurus i mental träning från hela världen kommer att vallfärda till skolan i Östra Malmö. Örtagårdsspelen – ÖS är i full gång. Med atleter utan dess like, med ett psyke och pannben som Gunde Svan bara kunnat drömma om, med en styrka att styra rullstolens hjul mot nya mål,  allmänbildade elever som nu både käkar med pinnar, kan hälsa på japanska och har kunskap om hur livet såg ut innan YouTube, vad gjorde man då liksom?

Olika aktuella världs- eller livshändelser ligger på något sätt till grund för temat som skapas inför läsårets uppstart. Många tankenötter att knäcka, många koppar kaffe att dricka, många skratt och x -antal timmar senare så sitter det där, det perfekta temat. Ett kollegialt lärande med elevernas kunskapande som ledstjärna. Ja, lika vackert som det låter är det faktiskt. När temat stötts och blötts, vridits och vänts på och när läroplanens centrala innehåll har dissikerats och diskuterats påbörjas ett febrilt arbete. Vem ska samarbeta med vem, vilken del i temat ansvarar vi för? Och vet någon var man kan få tag på ett gäng käpphästar till ”fälttävlan” mån tro?

Varje tema innefattar olika ämnen och ämnesområden. Årets tema Örtagårdsspelen har fyra delar. Geografi, livsstil och hälsa, historia och idrott/sporter. Inom varje område skapas pedagogiska planeringar med uppgifter, utmaningar och material på olika nivåer och med anpassningar som bara vår fantasi kan sätta stopp för. I det delade digitala klassrummet finns ett hav av lustfyllt lärande att kasta sig ut i. Samtalskartor, boktips, instruktioner för kreativt skapande, filmer att lära och inspireras av och den mest ösiga låtlistan att dansa loss till, funkar lika bra på veckans fredagskul som för att liva upp vilken grå måndag som helst! Även de praktiska ämneslärarna är delaktiga i temat på olika sätt. På hemkunskapen får eleverna prova att äta med pinnar som i OS-landet Japan, i slöjden syr de bilder som symboler för olika sporter och i träslöjden skapas en hel arena i trä med unika detaljer som gör varje del i ”arenan” till en gemensam upplevelse och en skapelse att vara stolta över.

Det fina med att arbetat tematiskt är att det finns så många kunskapsrum att kunna öva och visa upp sina olika förmågor på. Kanske är det svårt att förstå vad addition i matteboken egentligen betyder, medan du enkelt kan hämta två käpphästar till ”fälttävlan” en till dig och en till din vän, för ett plus ett blir ju två. Det blir på detta sätt ett meningsfullt lärande att ta med sig ut i livet. Men det finaste av allt i detta kunskapande är, tycker jag, ändå det vackra i när människor möts. Stor som liten, gammal som ung, vild som tam och glad som ibland ledsen….

Dörrar öppnas, du hittar en grym kollega du kanske aldrig samarbetat med, en elev kanske finner en polare för livet där i klassrummet bredvid? Och när de något kassa högtalarna i studiehallen kämpar med att få fram en behaglig strof av fredag hyllar eleverna idrottsprofiler i Paralympics och sjunger med i den klockrena refrängen ”Yes I can”! En distans ”high five” på den och ingenting är omöjligt!