När digitala begränsningar börjar begränsa undervisningen

Det här är dessutom inte något jag upptäckte först när den senaste informationen gick ut till skolans personal. Redan under förra terminen provade jag tillsammans med mina franskelever att logga in och använda de digitala verktyg som jag hade planerat att använda i undervisningen. På flera av elevernas datorer möttes vi redan då av meddelandet ”Åtgärden har blockerats”. Det blev alltså ganska snabbt tydligt att elevernas tillgång till vissa verktyg var begränsad. Nu har jag dessutom fått detta svart på vitt genom den information som skolledningen nyligen skickat ut till lärarna om de fortsatta begränsningarna på elevdatorerna. Det som tidigare kunde uppfattas som ett tekniskt problem eller en tillfällig begränsning visar sig alltså vara en del av den fortsatta inriktningen.

Det är här jag tycker att vi behöver stanna upp och diskutera konsekvenserna. Jag undervisar i franska i årskurs 7–9 och har under flera terminer arbetat aktivt med att utveckla undervisningen genom digitala verktyg och AI. Mina elever har bland annat fått arbeta med Copilot, Gemini och Adobe Express – verktyg som Malmö stad dessutom har köpt licenser för och som är tänkta att kunna användas av elever och lärare. För mig handlar det inte om att eleverna ska ha fri tillgång till internet eller kunna använda vilka digitala tjänster som helst. Det handlar om styrd och pedagogisk användning av digitala verktyg som en etablerad del av min undervisning.

AI har exempelvis blivit ett verktyg som eleverna kan använda för att utveckla sina texter, få språklig återkoppling, undersöka franskspråkiga länder och arbeta kreativt med det franska språket. Med Adobe Express har de kunnat kombinera språk, bild, layout och kreativt skapande. Det har gett mig möjlighet att utveckla undervisningsmoment där eleverna inte bara konsumerar digitalt innehåll utan faktiskt använder tekniken för att skapa, kommunicera och lära sig. Det är alltså inte digital användning för den digitala användningens skull. Det är undervisning.

Det som känns särskilt problematiskt är att vi nu befinner oss i en situation där verktyg som kommunen har investerat i inte längre kan användas av eleverna på det sätt som var tänkt. Jag har lagt ner betydande tid på att planera, pröva och utveckla undervisningsmoment kring AI och digitalt skapande. Eleverna har hunnit vänja sig vid arbetssättet och många har varit mycket engagerade. När verktygen blockeras påverkar det därför inte bara elevernas tillgång till ett program, utan också min undervisning, min planering och elevernas möjligheter att genomföra de uppgifter som jag har planerat.

Jag har förståelse för tanken bakom beslutet att begränsa ”digitala distraktioner”. Skolan ska inte vara en plats där elever sitter och scrollar sociala medier under lektionstid, och lärare ska kunna bedriva undervisning utan att konkurrera med TikTok, Instagram, spel och andra distraktioner. Men alla digitala tjänster är inte digitala distraktioner. Det finns en avgörande skillnad mellan att en elev sitter och tittar på korta videoklipp under en lektion och att samma elev använder ett AI-verktyg för att utveckla en text på franska eller arbetar i Adobe Express med en presentation om ett franskspråkigt land. Det ena stör undervisningen, medan det andra är undervisningen. Därför behöver vi vara försiktiga med alltför generella tekniska blockeringar.

Vi befinner oss dessutom mitt i en mycket snabb teknikutveckling. AI kommer inte att försvinna från samhället bara för att vi begränsar tillgången till AI-verktyg i skolan. Våra elever kommer att möta tekniken i högre utbildning, arbetslivet och samhället. Därför kan skolans uppgift inte bara vara att skydda eleverna från tekniken – vi måste också lära dem att använda den. Eleverna behöver få möjlighet att förstå vad AI kan göra, men också vad AI inte kan göra. De behöver lära sig att kontrollera information, formulera bra frågor, värdera svar, upptäcka fel och använda AI på ett ansvarsfullt sätt. Det är en del av dagens digitala bildning, och för att kunna undervisa om detta behöver läraren och eleverna ha tillgång till fungerande pedagogiska verktyg.

I grunden tror jag att den här diskussionen handlar om en större fråga: Vilken digital kompetens vill vi att våra elever ska ha när de lämnar grundskolan? Vill vi att de ska vara vana vid att digital teknik framför allt är något man konsumerar, eller vill vi att de ska kunna använda tekniken för att skapa, kommunicera, analysera, samarbeta och lära sig? Jag föredrar det senare. Men då måste vi också ge eleverna möjlighet att använda de verktyg som gör detta möjligt.

Min invändning är alltså inte att skolan ska vara utan digitala begränsningar. Tvärtom tror jag på tydliga regler och en genomtänkt digital arbetsmiljö. Men begränsningarna behöver vara smarta och pedagogiskt genomtänkta. Det borde finnas möjlighet att skilja mellan exempelvis sociala medier och de digitala verktyg som lärare använder som en etablerad del av undervisningen. Om Malmö stad har investerat i pedagogiska AI-verktyg och kreativa digitala plattformar bör vi också säkerställa att de faktiskt går att använda när undervisningen kräver det.

Annars riskerar vi en ganska märklig situation: Vi satsar pengar på digitalisering och AI i skolan, vi utbildar lärare, lärare utvecklar nya undervisningsformer och eleverna börjar använda verktygen – och sedan blockeras verktygen av de tekniska begränsningarna. Det är svårt att få ihop.

Digitalisering i skolan behöver inte innebära fri tillgång till allt. Det handlar om rätt tillgång till rätt verktyg vid rätt tillfälle. Som lärare vill jag kunna säga till mina elever: Nu ska vi använda AI för att utveckla vårt språk. Nu ska ni skapa en presentation på franska. Nu ska ni använda ett digitalt verktyg för att bearbeta och presentera det ni har lärt er. Då måste tekniken också fungera.

Jag hoppas därför att de nya begränsningarna kan ses över ur ett pedagogiskt perspektiv och att det skapas möjligheter för lärare att använda de digitala verktyg som Malmö stad faktiskt har valt att investera i. För det finns en risk att vi i vår ambition att skydda eleverna från digitala distraktioner börjar skydda dem från själva den digitala utvecklingen.

Vi kan naturligtvis sätta upp fler spärrar, blockera fler tjänster och göra det tekniskt enklare att säga nej. Men det är inte nödvändigtvis den pedagogiska lösningen. Låt oss i stället hitta andra sätt. Låt oss begränsa det som faktiskt stör undervisningen – utan att samtidigt begränsa det som utvecklar den.

För om skolan har som uppdrag att förbereda eleverna för framtiden måste vi också ge dem möjlighet att utveckla de kunskaper och färdigheter som framtiden kräver. Annars riskerar vi att göra något ganska motsägelsefullt: Vi säger att vi vill rusta våra elever för framtiden, men samtidigt sätter vi käppar i hjulen för deras framtida utveckling.

Det är kanske den verkliga risken – att vi i vår strävan efter att skapa en bättre digital arbetsmiljö till slut begränsar elevernas möjligheter att lära sig använda den digitala värld som de faktiskt ska leva och arbeta i.

——————————————————————

Svar direkt:

Tack för ditt inlägg och engagemang i våra elever. Det är värdefullt att lärare delar sina erfarenheter och synpunkter när förändringar påverkar undervisningen i praktiken.

De begränsningar som införts i grundskoleförvaltningen bygger på ett uppdrag från grundskolenämnden utifrån frågeställningen om en minskad tillgång till sociala medier på elevdatorer kan bidra till ökad studiero och färre störningar i undervisningen. Resultaten som finns att läsa i vår slutrapport visar att många elever och vuxna upplevt förbättrade förutsättningar för fokus och arbetsro, samtidigt som pilotprojektet också har identifierat utmaningar som behöver beaktas i vårt fortsatta arbete med frågan.

Pilotprojektets slutsats är därför inte att digitalisering eller digital kompetens saknar betydelse. Tvärtom pekar rapporten på behovet av fortsatt arbete med digital kompetens, självreglering, källkritik och ansvarsfull användning av digitala verktyg. Den tekniska begränsningen beskrivs som ett möjligt stöd i detta arbete, inte som en ersättning för undervisning om digitala verktyg och AI.

De synpunkter som du framför speglar flera av de frågor som också framkommit under pilotprojektet. Därför är det viktigt att diskussionen fortsätter och att erfarenheter från elever, lärare och skolledare tas med i det fortsatta arbetet. Målet är att skapa en digital miljö som både främjar studiero och ger goda förutsättningar för undervisning, kreativitet och utveckling av den digitala kompetens som eleverna behöver i framtiden.

Vi är medvetna om att olika undervisningssituationer kan påverkas på olika sätt och vi välkomnar därför fortsatt dialog kring hur vi kan förena en god digital arbetsmiljö med behovet av pedagogisk utveckling. Arbetet med digitala distraktioner är inte avslutat utan kommer att följas upp och utvecklas utifrån erfarenheter, forskning och verksamheternas behov.

För den som vill ta del av bakgrund, underlag och aktuell information hänvisar vi till den rapport som ligger till grund för beslutet samt till den information som finns publicerad på Komin. Tack för att du bidrar till en viktig diskussion om skolans digitala utveckling.

Fredrik Hedström, Enhetschef IT- och digitaliseringsenheten