Äga sitt eget lärande med ögonblicksforskning
Ökat kollegialt samspel
Del 2
I dag fortsätter förste förskollärarna Catrine Blixt och Teresa Sinani reflektera över frågorna: Hur kan vi kvalitetssäkra vårt förhållningssätt för barnen i förskolan? Vilka verktyg och perspektiv kan jag använda mig av för att synliggöra relationen mellan förhållningssätt och lärande?
Då vi hade fått ta del av Teresas ögonblicksforskning på universitetet blev vi inspirerade till att introducera arbetsmetoden i hela D9. Efter fyra års tid ser vi tillbaka på de processer vi har varit i och vilka effekter det gett. Processerna vi har varit i är många med både med- och motgångar.
Elizabeth Florez har myntat begreppet ögonblicksforskningen i samarbete med Sven Persson, professor i pedagogik. Handledningen skedde under 2 års tid med förskollärarna samt med alla pedagoger under verksamhetsutvecklingstider. Därefter tog Förste förskollärarna över handledningen under pedagogiska forum där samtliga pedagoger deltog. Även ledningsgruppen hade ögonblicksforskning under första året vilket gav en viktig insyn och förståelse för metodens effekter.
Under arbetets gång har också processtödjare utbildats och utöver förste förskollärarna finns nu även minst en på varje förskola. Då flertalet förste förskollärare har varit tjänstlediga och ledningsgruppen förändrats har utmaningen varit att hålla i och hålla ut. Dock har arbetet utvecklats, utvärderats och gjorts om till Fånga ögonblicket efter förskolornas gemensamma förutsättningar för att bibehålla metodens hållbarhet.
Det kollegiala samspelet ökade
Vi ser att arbetet utvecklar vårt förhållningssätt i alla våra relationer genom att titta på oss själva i det lilla till det stora. Samtliga möten har blivit mer strukturerade med bland annat incheckning, utcheckning och ett större och mer likvärdigt handlingsutrymme till alla. Det kollegiala samspelet har ökat där vi i gemensamma dilemman och lösningar har fått syn på våra utmaningar men också styrkor.
Vikten och behovet av att få vara i nuet har uppmärksammats och gett oss verktyg i stressade situationer. Samspelet har mellan vuxna och barn utvecklats i respekt och delaktighet. Kunskapen som pedagoger och barn bär med sig och som många gånger är dold, har blivit synliggjord. Nya tankar i mellanmötena mellan barn och vuxna har skapats. Då förskolornas utvecklingsområde har varit normer och värden har nyfikenhetsfrågorna utgått från ett normkritiskt perspektiv samt koppling till avdelningarnas projekt vilket har skapat en röd tråd.
Så här resonerar några av våra kollegor:
Amra Fikic, förskollärare och processtödjare i D9 säger:
” Jag har fått syn på mitt förhållningssätt som pedagog, rådande normer, maktstrukturer och hierarkier. Det kollegiala samtalet som på sikt leder till utveckling. Jag har tyckt att det här är min starka sida, hur jag pratar till och med barn men man får ändå syn på andra saker när man tittar på det lite närmre. Det har varit läskigt att titta på sig själv, men det är där det börjar…”
Lena Sjöholm, barnskötare och processtödjare i D9 säger:
”Rätt så tidigt upptäckte jag att vi kunde använda ögonblicksforskningen i många sammanhang, inte bara i vår fråga utan vi applicerade det till hur vi organiserade våra samlingar, vår barnsyn, vår grundsyn och också den relationella pedagogiken i ögonblicksforskningen.”
Avslutningsvis så menar Elizabeth Florez att:
”Vi kan tillsammans förändra världen med en normkritisk blick, jag tror att det är möjligt! Mellanmänskliga möten är så viktiga, bemötanden präglar oss som personer. Att kritiskt granska sig själv i syfte att förändra och utveckla sitt förhållningssätt är en viktig del för att utveckla relationerna i förskolan. En kan bara förändra sig själv, däremot kan en genom sitt sätt att handla och bemöta andra påverka i den ena eller andra riktningen.”
