Nytt på Malmö delar
Puls, rytm och tempo
I musiken jobbar vi mot kunskapskraven i år 6. Att börja ettan på Rosengårdsskolan innebär inte automatiskt att jag:
- kan sjunga tillsammans i grupp
- kan följa rytm, tempo och tonläge
- har sjungit mycket som barn
- kan den svenska barn-sångskatten
- förstår orden i texterna
Därför har vi under år 1 och 2 lagt mycket av musikundervisningen på dessa utvecklingsområden. Vi har tränat sångtexter och melodier frasvis, sång efter sång. Fröken har sjungit före – barnen har sjungit efter. Om och om igen, tills det suttit som det ska. Var och en har på vägen, byggt upp sitt eget inre sångbibliotek. Förra julen ansvarade vi för Rosengårdsskolans Luciatåg och i våras deltog vi i Tvåornas kör på Malmö Live. Det är vi mycket stolta över.
I fredags skulle vi prova spela rytminstrument. Det gör något med barnen när instrument finns inom räckhåll. Den lusten ville vi behålla utan att det skulle bli rörigt. Därför gjorde vi klart reglerna från början.
- golvläge – instrumentet ligger på mattan
- viloläge – instrumentet hålls stilla i händerna
- spelläge – instrumentet får spelas utifrån instruktion
För att barnen skulle få möjlighet att komma förberedda till skolan la vi ut en enkel ”flip” om musiklektionens innehåll, på elevbloggen, dagen innan. Där kunde sedan var och en lyssna och träna så mycket de ville.
Fredagens lektion startade med genomgång av målen. Vi gick sedan igenom de tre expertorden och barnen fick prova att klappa puls och rytm i olika tempon.
Fortsatt klappträning till sången Dam dam doodi, som vi lärde oss förra veckan.
Nu var det dags för rytminstrumenten. Alla fick känna på instrumentet och provspela lite. Sedan var det skarpt läge.
golvläge
viloläge
spelläge
Det är skillnad på puls och rytm. Full koncentration. Spel i storgrupp men också i smågrupper för att vi skulle kunna lyssna ut var och en.
I slutet av lektionen dokumenterade vi vad vi hade gjort och vad vi hade lärt oss.
Bildstöd såklart.Gemensam text.
Enkel dokumentation.
Lektionen avslutades med återkoppling till målen.
Text: Katharina Olofsson
Bild: Anna Duncanson