Samarbete med vårdnadshavare

Att arbeta som förste förskollärare innebär väldigt lite kontakt med vårdnadshavare. Jag är oftast i barngrupp mellan 9 och 15 så det blir inte många lämningar och hämtningar som jag får vara med om.

Det är ju inte heller mitt primära uppdrag så det är inget konstigt med det. Men som förskollärare har jag alltid varit väldigt mån om relationen med hela familjen, och inte bara barnet/barnen som går hos oss. Men nu när jag ibland saknar helheten tänker jag på vad det var jag tyckte så mycket om med den – och vad är det jag saknar?

I vår (nuvarande) läroplan nämns samarbetet med vårdnadshavarna vid flertalet ställen, så som

Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. (s. 5)

Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. (s.5)

samarbeta med hemmen när det gäller barnens fostran och med föräldrarna diskutera regler och förhållningssätt i förskolan. (s. 9)

Föräldrarna ska ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan. Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är därför en förutsättning för barnens och föräldrarnas möjligheter till inflytande.

att varje barn tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i förskolan

att ge föräldrarna möjligheter till delaktighet i verksamheten och att utöva inflytande över hur målen konkretiseras i den pedagogiska planeringen

att vårdnadshavare är delaktiga i utvärderingen av verksamheten

visa respekt för föräldrarna och känna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barnens familjer,

föra fortlöpande samtal med barnens vårdnadshavare om barnens trivsel, utveckling och lärande både i och utanför förskolan samt genomföra utvecklingssamtal minst en gång varje år, och

beakta föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten (s. 13)

Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram (s.14)

Ja ni ser…

Som förskollärare tänker jag att vi ger vårdnadshavarna många möjligheter till delaktighet, men när jag är på andra sidan som vårdnadshavare tänker jag ibland att det är svårt. Är jag egentligen delaktig i barnens förskola? Jag kan också tänka att det handlar om engagemang. Är jag som vårdnadshavare engagerad i barnens förskoletid? Det vill jag ju vara, men vill alla det?

På förskolorna där jag håller till har vi precis startat upp Instagramkonton, då tänker jag att vi möter många av våra vårdnadshavarna digitalt som vi kanske inte möter annars. Vi kan delge vår verksamhet på ett enkelt och roligt sätt, och sätta ord på dagens händelser. Det scrollas förbi någon gång under dagen, kanske skapar jag som förskollärare ytterligare ett tillfälle för möte och samtal hemma för barnen. Det är ett spännande forum, och jag tror att det digitala kommer mer och mer. I många grannkommuner använder man sig av plattformar på nätet där man tar del av information, dokumentation och exempelvis schemahanteringen sköts. Det är skönt, att slippa en hel del lappar hemma på kylen.

Jag tror oavsett att det jag saknar idag är att få berätta just det där speciella som har hänt ditt barn idag. Hur något erövrades, upptäcktes, något som kanske varit lite jobbigt just idag. De små sakerna som gör att vårdnadshavarna ser att jag ser barnen, och att de är viktiga för mig.