Code Week är igång – Häng med på programmeringsfesten
Silent books
Den lilla ön Lampedusa, utanför kusten i södra Italien har främst blivit omskriven för att vara ett delmål för de flyktingströmmar som rör sig över medelhavet: ön som en första anhalt – en port till Europa.
Här skapades ett barnboksbibliotek på initiativ av bland andra IBBY (International Board on Books for Young people) och man fyllde det med så kallade Silent books, textlösa böcker där bilderna bär fram berättelserna, böcker som når fram till läsaren oavsett vilket språk man talar.
En välbekant Silent book är Raymond Briggs Snögubben, som med hjälp av bildrutor och ett tydligt sekvensberättande för berättelsen framåt. Boken har även animerats och är renons på repliker eller talade partier: musiken är det språk i filmen som stöttar gestaltningen av vänskapen mellan pojken och snögubben. Andra exempel på ordlösa böcker är Jennie Ekströms nyligen utkomna ”Fröet” eller den slovenska illustratören Maja Kastelics ”Pojken och huset”.
En lyckad paradox
Svenska titlar i all ära, men det speciella med de här böckerna är att de upphäver de nationella språkens gränser. Deras gränslösa egenskaper gör dem till utmärkta litterära mötesplatser på den lilla ön vid Italiens kust. Här kan barnen mötas i berättelser och dela en gemensam erfarenhet. I förskolan, liksom på Lampedusa, möter vi barn som är i behov av berättelser, men som inte alltid har tillgång till det språk som de förmedlas på. Framför allt kan alla barn i dessa böcker finna tydliga berättelsestrukturer och en väg in i bildtolkningar – vad är det som händer i berättelsen och hur kan vi få svar på det när vi inte har författarorden som ledsagar oss? Kan vi hitta flera olika möjliga berättelser? Ibland inträffar det paradoxala: att berättelsen växer när inte det skrivna ordet begränsar den.
Ytterligare lästips på Silent books:
Aaron Becker – Resan
JiHyeon Lee – Simbassängen
