Svalt intresse för AI

För några år sedan höll vår skolbibliotekarie på Höjaskolan en mycket intressant workshop för oss lärare om hur man kan använda Adobe Express i undervisningen. Programmet var helt nytt för oss, och även om mycket av informationen gick snabbt förbi, väckte bibliotekariens entusiasm och sätt att presentera verktygets möjligheter min nyfikenhet. Jag bestämde mig därför för att prova programmet i min franskundervisning i årskurserna 6–9. Eftersom skolan hade fått en licens för Adobe Express fanns det alla skäl att testa det.

Det var så jag började utforska Adobe Express-världen och alla de tekniska möjligheter programmet erbjuder. Plötsligt fick jag flera aha-upplevelser kring hur jag kunde göra undervisningen mer kreativ och engagerande – utan att tappa fokus eller avvika från lärandemålen. Det ledde också till många spontana diskussioner över en kopp kaffe med skolbibliotekarien och gav nya pedagogiska perspektiv.

Grundskoleförvaltningen hade även införskaffat en licens för Copilot, men vår skolledning valde att inledningsvis satsa på Adobe Express. Det blev starten för vårt AI-arbete i klassrummet, där eleverna skapade presentationer med imponerande AI-genererade bilder.

Publicering på Pedagog Malmö

Jag kontaktade Pedagog Malmö för att lyfta fram vårt arbete, eftersom jag ville dela våra goda erfarenheter och idéer kring AI i undervisningen. Vi blev senare intervjuade av dem – något som eleverna tyckte var både roligt och inspirerande.

Tyvärr kunde vår rektor inte delta under en vanlig arbetsvecka på grund av en fullbokad kalender, så intervjun fick istället förläggas under sportlovet. Trots det medverkade en av mina mest engagerade elever i årskurs 8, som ställde upp välvilligt trots att de flesta hade lov. Vi fick en trevlig och gemytlig stund tillsammans – till och med med en bit tårta som plåster på såret!

Bloggsamarbete med Malmö delar

Efter intervjun kontaktades jag av Malmö delar, en didaktisk resurs på nätet, där jag erbjöds en egen bloggsida för att skriva AI-övningar för grundskola och gymnasium – utöver publiceringarna på Pedagog Malmö.

Det var så allt började. Idag har jag hunnit publicera flera artiklar på både Pedagog Malmö och Malmö delar. Tanken är förstås inte att det bara är jag som ska synas, men någon måste ta det första klättersteget och visa för andra. Teaching by active doing är mitt motto!

Med tiden har jag valt att hålla en något lägre profil i bloggandet – kanske som en följd av jantelagens oskrivna lagar – och istället låta eleverna ta större ansvar under min handledning. Först ut var en ambitiös elev från min franskklass i årskurs 7, som nyligen fick sin text publicerad. Nu är ”länken hel” och intresset växer. En elev i taget i mina franskklasser får möjlighet att anta nya språkliga utmaningar, skriva blogginlägg och kanske till och med få dem publicerade på Pedagog Malmö.

Denna växande skrivlust med hjälp av tekniska verktyg bland mina elever har jag inte upplevt sedan jag undervisade en mycket skrivglad klass i årskurs 3B på lågstadiet för fem år sedan – där flera elever älskade att skriva noveller och färgstarka gratulationskort till familjen. De vann till och med både ett bokpris i en extern novelltävling och Höjaskolans eget Batman-pris för flest boklån på skolan. Det är glädjande att se samma entusiasm återkomma – denna gång i mötet mellan språk, kreativitet och AI på högstadiet.

AI på Höjaskolan – ett svalt intresse

Sedan kom tidpunkten att få AI-arbetet på något sätt vetenskapligt beprövat och förankrat i lärarnas dagliga arbete på Höjaskolan. Efter att min enkät har legat ute i drygt en månad, utan att ledningen har skapat förutsättningar för kollegorna att hitta tid att svara, kan jag konstatera att resultaten är både talande och oroande.

Det är skrämmande låga siffror som visar att lärarna på Höjaskolan, i stort sett, är ointresserade av att använda AI-teknik i undervisningen.

Särskilt talande blir det när man granskar den öppna frågan:

”Har du tips eller önskemål på nya AI-övningar jag kan utveckla?”

En kollega svarade kort:

”Jag är inte intresserad av att använda AI i undervisningen och visste inte ens att du har skrivit om det.”

Det svaret säger mycket – inte bara om ointresset för AI som pedagogiskt verktyg, utan också om den bristande kommunikationen och nyfikenheten kring nya metoder i skolans värld.

När en teknik som redan förändrar utbildningslandskapet globalt möts med tystnad eller ointresse på lokal nivå, väcks frågan: Hur rustar vi egentligen våra grundskoleelever för framtiden?

En sak är säker: man gör det inte genom att stressa eleverna och skrämma upp dem med gymnasiets ”dystopiska verklighet”. Var är carpe diem – att fånga dagen? Vi lär oss för livet, och för det som krävs av oss i vår samtid, här och nu.

Avslutande reflektion

AI är inte längre ett tillval, utan en del av den verklighet som våra elever redan lever i. Därför blir det extra viktigt att vi som lärare vågar närma oss tekniken – kritiskt, ja, men också med öppenhet och en vilja att förstå dess möjligheter.

Annars riskerar vi inte bara att halka efter, utan också att lämna våra elever oförberedda för den värld de ska verka i. Samtidigt är det svårt att förstå logiken i att just de mest AI-kritiska lärarna ofta lyfter fram plattformar som Trelson – ett system jag länge har uttryckt oro över, eftersom det tenderar att stressa eleverna. Verktyget passar mer studievana elever, men inte de som behöver kontinuerlig stöttning och anpassningar.

Om vi inte vågar möta den nya tekniken på ett inkluderande sätt bryter vi mot både Skolverkets intentioner och vårt eget uppdrag: att undervisa alla elever, med hänsyn till deras behov och förutsättningar.