Varje elevs bästa skola – när undervisningen kräver något alldeles speciellt . . .

Det är sagostund på Örtagårdsskolans grundsärskola i en klass där du får möta elever vars individuella mål kan vara att ögonpeka för kommunikation, få en känsla för lägesförändringar, kunna tolka konkreta föremål eller kunna välja genom att styra sitt huvud åt höger eller vänster. Klassen kallas träning-special, och visst krävs här både specialkunskaper, specialförmågor och ett alldeles speciellt engagemang som pedagogerna i denna klass påvisar med en fingertoppskänsla utan dess like.

Jag blir fascinerad, berörd och känner en stor vördnad inför mina kollegor som med konstant närvaro och elevfokus kan se tecken på kommunikation, glädje, missbelåtenhet eller tar tillfället  i akt att skoja tillbaka när en elev drar ett skämt. Pedagogerna pratar om elevernas framgångar i allt från att kunna kommunicera med ögonpekning, jag fick uppleva hur en elev genom att titta på ett ja eller nej kort berättade för mig att jag sagt fel namn på taxichauffören som skulle köra henne hem. Pedagogerna ser varje litet steg som leder till utveckling och återkopplar formativt till eleven som en direkt respons på dess uppvisade förmåga.

I en miljö som är präglad av livsuppehållande hjälpmedel, stort omsorgsbehov med flera medicinska inslag, där det krävs en hög säkerhetsaspekt kring varje elev under hela skoldagen får jag som utomstående svårt att förstå hur undervisning får sin plats under skoldagen – det får den!

Genom alla sinnen bedrivs en undervisning där man ”luktar på måndagen”, lyssnar på månadens musik, känner en varm, mjuk och lugnande hand mot kinden eller fallskärmens svepande känsla som tar tag i håret, kanske  smakar någon på en kall chai eller tittar på det bubblande ljuset i sinnenas rum.

Genom olika kommunikationssätt får eleven möjlighet att ge respons och får en känsla av sammanhang över en skoldag som erbjuder en speciell undervisning för speciellt fantastiska små individer.