VARNING! Stark smittoeffekt!

Eller… du vaknar till en aggressiv väckarklocka som du helst vill kasta ut genom fönsterrutan, ute öser regnet ner, du har en rad diskussioner med en dotter som absolut inte tänker äta något annat än piggelin till frukost, du får kasta dig på cykeln och är galet försenad, du känner dig och ser ut som en dränkt katt när du kommer fram och larmbrickan vid dörren till ingången trilskas….

…Du kommer till jobbet sju av dina kollegor är sjuka, en vårdnadshavare är mindre nöjd med hur du utfört ditt jobb och du upptäcker att frukostmackan du skulle ta med dig ligger kvar på diskbänken där hemma. Den där morgonen med solsken, fågelkvitter, god sömn och härligt flyt kontra morgonen med ösregn, glassdiskusison och en trilskande larmbricka gör att utmaningar i vardagen upplevs och hanteras antingen med inställningen – en axelryckning, det ordnar sig, jag käkar en macka med eleverna på fritids, pusslar ihop dagens frånvaro, pratar och lyssnar konstruktivt på den klagande vårdnadshavaren och låter sedan larmbrickan få mer än 0.25 sekunder på sig att klicka i låset, då funkar den alldeles utmärkt. Dagens bekymmer bli ganska obetydliga och små – medan med ett sinne i ösregn – blir sju kollegors frånvaro en katastrof, en klagande vårdnadshavare äter upp dig och du vill bara skrika, sluta klaga, jag gör faktiskt mitt bästa! Och ingen lösning i världen finns för att frukosten uteblev, du gnäller istället över lågt blodsocker och gör så fram till lunch … hoppas bara du inte glömt matlådan också….

Kom över en fantastisk bok i helgen, en riktig bladvändare – ”Bemötandekoden, konsten att förstå sig på människor och få ett bättre (arbets) liv”. Efter att ha läst boken skulle jag vilja ändra titeln – ”konsten att förstå sig på mig själv och varför andra blir som de blir i min närhet.” För det är just vad som sker …. när du möter andra blir det som en spegel av ditt eget bemötande, känslor smittar snabbare än en nysning. Utifrån den tesen verkar det ju korkat att en dålig dag tjura över just den dåliga dagen som sedan smittar av sig på dina kollegor som även dem får en dålig dag som smittar av sig på dig och din dag bli ännu sämre än vad den var från början. Vi är alla en vandrande klimatanläggning, så beskriver författaren vår förmåga att genom kroppsspråk, tonfall och ordval påverkar vi varandra både i vårt privata liv och i vårt professionella yrkesliv. Vi påverkar och påverkas på något sätt av alla som är omkring oss. Det fina med den egna klimatanläggningen är att du kan själv ställa in den temperatur du vill ska råda i mötet med dig själv. Vilken stämning vill du ha runtomkring dig? När du sedan har bestämt dig, smitta med den känslan. Smittoeffekten är explosionsartad som ett utbrott av vattenkoppor på förskolan. Som Gandhi en gång sa ”Va den förändring du vill se i världen”. Eller ”som du bemöter andra blir du själv bemött” . Jag har alltid haft de orden med mig och fick nu lära mig att även hjärnan har ett rum för detta handlande – spegelneuvronerna verkar vara ”the shit” liksom.

…. Kroppsspråk, första intrycket, förväntningar som smittar, koppla på solskenshjärnan och… kortaste vägen mellan två människor är ett leende. Förmodligen en av de tunnaste bokrecensioner som skrivits. Det jag tar med mig från helgens läsande är hur avgörande ett första möte verkligen är och när det gäller i min professionella yrkesroll blir mitt bemötande med omvärlden ett ”kvitto” på inte bara hur jag själv är i min roll som pedagog utan hela mina skola och arbetsplats döms utifrån mitt sätt att ge ett första intryck – är upplevelsen från utomstående – den pedagogen var så himla trevlig, positiv och karismatisk den skolan måste vara fantastisk eller… oj, vilken kyla, negativ inställning och surmulen uppsyn hen har, den skolan måste vara förfärlig att vistas på! Det är nästan skrämmande när man tänker på hur ett första intryck faktiskt kan påverka en annan människa vilka avgörande val i livet hen sedan gör..

…. Väck solskenshjärnan i dig! Den positiva delen av hjärnan är svag, betydligt svagare än den delen som skyddar oss från fara, den som letar fel för att vi inte ska hamna i svårigheter vi inte kan hantera – så är det rent biologiskt. Det fina med svaga muskler är att de går att träna upp. Man kan öva på att välja att tolka en situation positivt. I mental träning handlar det om att visualisera att man lyckas och når sina mål. Jag tänker en påkopplad solskenshjärna är när vi övat upp att se ljusglimtar och guldkorn i vardagen, hos de vi möter, kollegor och såklart våra elever. Att se det positiva, det som fungerar istället för det som är mindre bra. Att träna upp solskensmuskeln borde vara en självklar del i friskvårdsbidraget och ett billigt sätt för företag att hålla sin personal frisk och minska sjukskrivningar.

Kortaste vägen mellan två människor är ett leende …. Då behövs inga ord, vi behöver inte tala samma språk, ett första intryck som säger – hej du, jag gillar dig! Det väcker något inom oss som gör att vi speglar och ler tillbaka. Kanske vi helt enkelt ska börja le lite oftare … så nästa gång frukostmackan blir kvar på diskbänken och larmbrickan strular, le för tusan le och nya dörrar kanske öppnar sig framför dig…