”Läraryrket är ett långdistanslopp”

I början av december överraskades Camilla Lindskoug när hon höll ett föredrag på ett APT på Pauliskolan; hon tilldelas Malmö pedagogpris för 2022. I senaste avsnittet av Pedagog Malmös podd berättar hon bland annat om hur hon reagerade.

– Det var en alldeles fantastisk och rätt speciell stund; att bli hissad så där framför alla, publikt. Det kändes nästan lite som en film…det var en helt fantastisk känsla så klart.

– Vad betyder det att bli uppmärksammad för sitt arbete på det här sättet?

– Jag tycker det är ett fint sätt att lyfta fram pedagoger på. Det är så klart ett personligt erkännande och särskilt fint eftersom det bland annat är elever som har nominerat. För de flesta lärare är det speciellt med nomineringarna som är så roliga att få och läsa. Vi var ju väldigt många på Pauliskolan som blev nominerade. Det blir som en liten karamell att plocka fram och njuta av när man behöver det. Eleverna skriver fantastiskt fina saker, sådant som kanske känns lite pinsamt att säga till vardags.

Elever med talängslan

Under förra året hade Camilla Lindskoug en grupp elever som hon hjälpte och stöttade när det gäller att prata inför andra och hålla föredrag. Att elever känner talängslan blir allt vanligare, upplever hon.

– När jag började som lärare var det i undantagsfall att elever inför klassen. Normen var ju att de höll sina presentationer inför hela klassen, möjligtvis halvklass. Men med åren har det blivit allt fler elever som antingen genomlider det, man ser att de har nära till tårar och att det är plågsamt, eller att det undviker det till varje pris. Det tar hellre ett F än att göra det inför bara mig. Det är lite problematiskt, hela poängen är ju att man ska kunna hålla tal inför folk.

RESURSMATERIAL: Talängslan i skolan

När Camilla Lindskoug kände att det inte var hållbart längre satte hon ihop en grupp andraårselever och började lära ut vissa praktiska knep och verktyg för att lindra den jobbiga situationen för dessa elever. Under sex veckor träffades de en gång i veckan.

– Det är mycket beteendevetenskap. Man kan till exempel lura kroppen genom att andas så som man andas när man är lugn, med magen. Om man då kan träna på den här andningen och använda sig av inför och under en presentation så kan man lura kroppen och få ner de här stresshormonerna.

Råd till blivande lärare

Hör mer om hennes arbete med talängslan och mycket annat i senaste avsnittet av Podagog Malmö, där Camilla Lindskoug också ger ett medskick till blivande lärare:

– Yrket är ett långdistanslopp, kanske ett där man till och med aldrig går i mål. Man springer och springer men kommer aldrig fram. Men man kommer närmare målet och man lär sig otroligt mycket på vägen. Jag tror aldrig man kan gå in i ett klassrum och känna att nu är jag färdig, nu sitter det. Utan det är otroligt komplext, det förändrar sig hela tiden och det finns otroligt många intressanta saker att lära sig. Om man bara kan se på det så och inte tänka på allt man inte kan än så tror jag det är ett vinnande koncept.

ARBETSOMRÅDE: Givande läsning – för alla elever

Podagog Malmö är en podd som lyfter pedagogiken och arbetet i Malmö skolor och den görs av redaktionen på Pedagog Malmö. Bland gästerna finns pedagoger, rektorer och annan skolpersonal. Lyssna på podden här eller till exempel på Spotify!

Transkribering av avsnittet:

2022 års pedagogpris i gymnasiekategorin går till en relationell och strukturerad lärare som gärna bjuder på sig själv i klassrummet. Podagog Malmö fick en pratstund med Camilla Lindskog på Pauliskolan och det blev ett samtal om relationer och ledarskap i klassrummet och balansen mellan det professionella och personliga. Ja, till att börja med stort grattis till pedagogpriset Camilla Lindskog.

Tack så mycket.

Du stod och höll ett föredrag på ett APT på skolan i december var det här, början på december, när bland andra då förvaltningsdirektören och skolkommunalrådet, mycket oväntat får man väl säga, dök upp och kommer den här glada överraskningen att ha fått priset.

Ja, till att börja med, hur känns det? Nu känns ju det mesta som vanligt igen, men det var ju en… Det var en äldre… Det var en alldeles fantastisk och rätt speciell stund att bli hissad sådär, framför alla, publikt. Det var lite som en film nästan, känner man. Ja, en riktig, det var en helt fantastisk känsla såklart.

Vad skulle du säga, vad betyder det att bli uppmärksammad för sitt arbete på det här sättet?

Jag tycker att det är ett fint sätt att lyfta… Att lyfta fram pedagoger på. Det är ju såklart att det är ett personligt erkännande och särskilt fint eftersom det är elever som har nominerat. Men jag tror kanske för de flesta lärare så är det väl speciellt de här nomineringarna som är så roliga att få och kunna läsa. Jag har flera kollegor som… Vi har väldigt många på paliskolan som blir nominerade. Ja, då…Det blir som en liten karamell att plocka fram och njuta av sådär när man behöver det. Och eleverna skriver ju fantastiskt fina saker. Kanske sånt som de inte tar sig tid till eller sådär. Det känns kanske lite pinsamt att säga till vardags. Så det tror jag nu är det viktiga med priset. De här nomineringarna.

Vilket vi kan lägga till att det är ju… Det är ju elever och vårdnadshavare och kollegor som kan nominera till det här priset. Vad kan det ungefär… Vad kan det stå i de här motiveringarna?

Jag har haft en talgrupp i år som jag föreläver som har talgängslen. Och jag förstod på nomineringarna att det var någon av dem som… Och jag vet ju nu i efterhand vem det var också. Men det är bara… Ja, att det spelar roll. Det man gör. Att de… De ser ens insatser och uppskattar det. En grupp omkring talängslan.

Du får berätta lite grann. Vad är det här för arbete?

Det har blivit… Jag skulle säga det har blivit vanligare och vanligare. När jag började som lärare var det undantagsfall att elever inte… Inte…Ville tala inför klassen. Och normen var ju att de höll sina presentationer inför hela klassen. Möjligtvis halvklass. Och det är ju… Vadå, det lättar liksom. Men med åren så har det blivit allt fler elever som… Som antingen genomlider det och verkligen lider. Man ser på dem att de har nära till tårar och det är liksom plågsamt. Eller att de helt enkelt undviker det nästan till varje pris. De tar hellre ett F än att ens göra det för kanske bara mig. Och det… Det är ju lite problematiskt för att det är ju också att kunna hålla tal. Ja, hela poängen är ju att man ska hålla tal inför folk.

Att bara göra det inför mig en enda gång. Kan man då hålla tal? Ja, det är svårt att säga. Men summa summarum så kände jag att det var liksom inte hållbart längre. Och då började jag läsa en bok om talängslan. Och satt ihop en liten grupp. I min tvåa. Som jag då träffade en gång i veckan i sex veckor. Och då tittade vi särskilt på strategier för hur man kunde hantera talängslan och så. Och det… Ja, nej men det uppskattade de. Väldigt.

Sen får vi se nu hur det går. Men jag har fått lite positiva signaler från andra lärare. Där de har hållit tal.

Var det ett eget initiativ där? Eller har du…

Ja, just detta var ett eget initiativ.

Vad säger de här eleverna? Vad har det kommit fram för liksom… Vad finns det för bakgrund till att man känner så här eller vad?

Det går nog inte att säga generellt. För elever, men något som jag läste i den här boken. Det var att just i, rent psykologiskt, när man går in i tonåren, alltså när man kommer upp på högstadiet så börjar det här problemet eller fenomenet dyka upp. Och att det handlar om att man blir medveten om hur andra… Ser på en. I allt större utsträckning. Och att… Något som de aldrig har reflekterat över blir helt plötsligt ett problem. Prestationskrav. Att vilja prestera bra. Man ställer sig utanför gruppen. När man ställer sig och håller tal och blir värderad av gruppen på ett annat… På ett mycket mer…Synligt sätt än man blir om man skriver en text till exempel. Så att… Jag skulle nog säga att det finns väldigt olika… Skäl.

Vad kan det vara för verktyg som ni ger något exempel på hur ni kan möta det här i den här gruppen?

Det är ju rätt intressant för det är mycket beteende… Beteendevetenskap och till exempel att man… Kan lura kroppen genom att andas så som man andas när man har lugn. Med magen. Och… Om man då kan träna sig den här andningen och sen använda den inför… Och under… En presentation så kan man lura kroppen och då få ner de här stresshormonerna. Den vägen. Ja men på den här APT så pratade du om ett skolutvecklingsprojekt kring specialpedagogik som du driver på. På Pauliskolan. Kan du berätta lite mer om det här projektet? Ja framförallt så vill jag lyfta fram att det är intressant. Det är inte jag som driver det här ensam utan det står någonstans och sen har det upprepats.

Men det är ledningsgruppen på skolan som har tagit initiativ till detta och sen så är vi ungefär 10 handledare på skolan. Och arbetar med detta tillsammans med hela kollegiet. Och det är… Vi arbetar med moduler som finns på lärportalen under ämnet specialpedagogik. Och det är andra året vi gör det. Och det här året arbetar vi i de olika grupperna med olika moduler så lärarna har fått välja modul. Och… Men sammanfattningsvis kan du ju säga att det… Handlar om att få fler verktyg. Så att man… Så att undervisningen möter fler elever helt enkelt. Och det tror jag är viktigt.

Vad kan det handla om till exempel?

Det kan handla om… Alltså grunden är mycket om inkludering. Inflytande på undervisningen. Det relationella. De bitarna. Men sen… Den här… Vändan hoppas vi kommer in på mer specifika verktyg som man kan använda i undervisningen. För att gå lite grann till… Pedagogpriset här. I motiveringen står det bland annat då att… Du är en relationell och strukturerad lärare som gärna bjuder på sig själv i klassrummet.

Vad skulle du säga? Den här relationella biten som vi berört lite grann. Hur… Vad betyder den för dig? Hur kan den yttras i ditt arbete då? Och när du möter eleverna?

Jag tänker att… När det gäller det relationella. Det har pratats rätt mycket om det de senaste åren skulle jag säga. Det är viktigt att komma ihåg att… Det relationella, precis som man pratar om motivation eller studier. Det handlar egentligen om förutsättningar. För… Att lärandet ska kunna ske. Men… Som sådan så är det en otroligt viktig förutsättning. Man är mycket mer benägen att lyssna på och vara med på och lita på någon man… Känner och vill en väl och man har en god relation. Och… Det är egentligen inget…Inget klurigt utan det handlar om att visa omtanke och intresse. För eleverna. Egentligen är det inte svårare än så. Något av det enklaste man kan göra egentligen. Och så möta på något vis… Möta alla elever där just… Den befinner sig liksom.

Ja, precis. Precis. Och då är vi ju inne kanske mer på…Sådant som differentiering och… Om vi fortsätter litegrann på det här spåret av den relationella pedagogik och sådär. Jag skulle säga att jag styr på ett eget liksom… Om man ska säga klassrumsledarskap eller så. Hur tycker du? Hur ser ett bra… Du som… Pedagogisk…Vad ska man säga? Ett ledarskapsklassrum. Hur ser det ut liksom om det fungerar bra?

Jag tycker det är viktigt att man vågar vara ledaren. Att man är… Tydlig och trygg som ledare. Både när det är lustfyllt och när det är trist och trälligt. Det är en trygghet. Tror jag för eleverna att det finns… Ett tydligt ledarskap i klassrummet. Ja.

Hur tror du att…Ditt ledarskap har utvecklats under din tid som lärare?

Jättemycket. Ja.

Om du ser tillbaka till liksom i början på din… Ja. Din bana litegrann här. Om du reflekterar litegrann kring det.

Jag var ju 25 när jag började. Och då… Då… Körde jag enligt devisen att… Jag liksom… Jag var sträng det första halvåret. Så att de liksom… Skulle… Jag vet inte vad jag tänkte. Men alltså det fanns väl någon tanke om att… Att det var svårt att backa ifall man liksom hade blivit för mycket… Kompis tänkte jag nog då. Utan att det var viktigt att de hade respekt för en och gjorde som man sa och sådär. Och så kunde man släppa efter lite sen. I efterhand. Men… När jag tänker tillbaka på det så är… Handlade det ju lite om att… Som ny lärare kanske man inte har…Hittat sig riktigt i lärarrollen än. Nu börjar jag nog ändra änden skulle jag säga.

Var det… Fanns det en oro för att det skulle bli för mycket så att säga kompis?

Ja men jag kan tänka mig som ny lärare att den… Att lärarrollen är inte lika liksom… Cementerad och man är inte lika trygg i den. Och då kanske det var lättare att glida över i. Eller liksom vargar gränsen för… Att vara kompis och vara lärare. Plus att jag var ju mycket närmare dem i ålder såklart. Skiljer ju inte så himla många år. Och på många sätt hade jag ju mycket mer gemensamt med en del av mina tre år när jag var ny lärare än en del av mina äldre kollegor kanske. Så att det… Den aspekten fanns ju också såklart.

Om du fick gå tillbaka i tiden och besöka dig själv så att säga i klassrummet. Vad skulle du ge själv för råd då som en nybliare?

Jättemånga. Jag brukar ibland sådär när jag träffar äldre elever. Och så verkar de liksom tyckt… Jag vet inte, jag kan ibland skämmas för att… Åh nu fick de mig liksom när anno 2007 eller anno 2011 och jag är mycket bättre nu. Åh…Stackars dem brukar jag tänka. Men… Nej men jag… Det som jag hade fått ta fasta på på något sätt som jag gjorde rätt då det var väl att ta en sån……saker sen då och… Att… Att fortsätta se på min… …med kritiska ögon på mig själv i klassrummet och… …se vad jag själv kunde…förändra och göra bättre.

Så hur tror du om du ser tillbaka på den här tiden då som lärare hur…vad är den stora… Hur har det utvecklats liksom? T.ex. ledarskapet. Vad är det stora… …det som har förändrats liksom?

Det är nog flera saker. Det är dels att våga lita på mig själv som pedagog. Man kan ju som… Jag minns särskilt…
Det var en rätt viktig händelse för det var väl en. Jag vet inte, femton år sedan. Det är svårt när man ska komma ihåg i efterhand. Men jag insåg när jag liksom träffade en elev som jag kände när han kom då i ettan att det här kommer aldrig gå minns jag att jag tänkte. Det är helt omöjligt. Och redan i den tanken så bestämmer jag mig som pedagog på något sätt att jag har inte kompetensen att lyfta den här eleven. Jag kan inte hjälpa honom.

Och hur man någonsin kan inbilda sig att en elev ska fortsätta kämpa i uppförsbacke som är brant. När man ser på läraren att hon tror inte att det här kommer att gå ändå. Det finns ju ingen chans i världen att det skulle vara ett övermänskligt beteende att liksom fortsätta i den situationen så att det var ett uppvaknande.

Att se mitt eget ansvar och min egen förmåga att våga lita på mig själv. Sen misslyckades man ju ändå sen kanske ibland men att det måste ju börja med att jag tror att jag kan och att eleven kan. Annars är det ju omöjligt.

Vad var det för utmaningar som… …den här eleven hade?

Det handlar nog mycket om det skriftliga. Jag är ju svensklärare så att har inte läst mycket, har kanske inte fått en bra grund från grundskolan. Ja, nej men att det var lång väg fram helt enkelt.

Ja, just det. Men om du tänker på…du har varit inne på det här liksom som jobbar med SNIS, jobbar med sitt eget så att säga sin egen ingång till yrket då så att säga. Men vad är det för yttre förutsättningar du behöver för att kunna göra ett gott jobb, tror du?

Jag tror framförallt när det gäller ledarskapet så handlar det om att det finns en tilltro från… …från ledningen. Att man känner när man står i klassrummet att man är fri att fatta beslut och att man har mandat att leda. Och att ens chef kommer back in ifall det blir konflikter. Lite som ett föräldraskap, att det är inte bra om barnen kan spela ut föräldrarna mot varandra. Det blir inte tryggt att vara sig för barnet eller ja, och inte trevligt för föräldrarna heller.

Och att man kan att det finns en trygghet i kollegiet. Att man litar på sina kollegor och ställer upp för varandra där också. Utan att för den saken skulle skjuta ifrån sig ansvar. Menatt man, just det här med ledarskapet. Att det finns ett mandat. Att man känner att man är stark i det liksom. Det tror jag är jätteviktigt.

Ja, det står också i motiveringen till priset då. Att du hittar den här balansen mellan att vara professionell och personlig. Vi har varit inne litegrann på det här, men hur tror du att du har hittat dit? Du nämnde att det har utvecklats sen.

Ja, det är utsökande såklart. Men jag tror det viktigaste är att jag är rätt så utåtriktad som person. Så att därför faller det ju sig rätt naturligt att jag är öppen och kan skämta och bjuda på mig själv. Men det viktiga är ju att man har yrkesrollen i grunden hela tiden. Man kan aldrig…man kan inte inbilla sig att man kan vara andra saker för eleven. Jag kan inte vara mamma eller kompis eller något sånt. Jag kan vara en lärare som lyssnar. En lärare som är inkännande.

Men jag är alltid lärare. Och det är viktigt att komma ihåg tror jag. Där finns en makt, en obalans. När det gäller maktrelationen. Jag ska sätta betyg på eleven. Jag ska ringa hem och sådana här saker. Och då…den är viktig att ha med sig. Det kan aldrig bli jämlikt på det sättet som man kanske skulle önska eller tycka var trevligt. Och det är inte elevens ansvar att hålla reda på den relationen. Förstelärarrollen är ju lite jag brukar säga att man får det bästa av två världar. För jag får fortfarande undervisa mycket. Och de här jag tror det var…Alve som skrev. Han skrev en bok om just försteläraryrket.

Och han kom också fram till det att den biten som de biträdande rektorerna kanske aldrig riktigt får tid till. Det här med att leda det pedagogiska arbetet. Det har liksom fallit över på förstelärare. I stor utsträckning. Och det är ju det som är den roliga biten. Allt annat som biträdande rektorer behöver ägna sig åt…det slipper vi. Och det tycker jag personligen är roligt eftersom jag trivs i klassrummet. Men som förstelärare har man ju inga mandat att bestämma vad folk ska göra. Och därför handlar det ju mycket om att…det där med att ha goda relationer är lika viktigt i den situationen. Och att ha respekt för att våra lärarvardagar ser väldigt olika ut. Kan de göra.

Och det tror jag är viktigt att ha med sig. Att utvecklas, att ställa om i klassrummet, det kräver rätt mycket energi. Och jag har haft turen och alltid fått väldigt goda förutsättningar att kunna göra det. Men det är inte alla som har det. Om man har med sig olika saker. Så att det är viktigt att ta med. Ja, att man har…man har fått förutsättningar för att bedriva ett utvecklingsarbete helt enkelt.

Ja kollegialt delande och så där. Du har ju… Jag tittade på gamla blogginlägg från Pedagog Malmö och så där. Du var ju verkligen med från starten kan man säga. Då talade vi om hösten 2011 eller så där. Har det alltid varit så naturligt det här med just den här biten att dela med sig av?

Ja, det tror jag. Det var från min första arbetsplats på Öresundsgymnasiet. Gamla Pilheimsskolan. Så minns jag att de äldre lärarna delade med sig och att det var naturligt. Så att jag fick nog med mig det redan från början. Och sen så var jag med i lanseringen av 1-1 i skolan och jobbade som…jag hade en tjänst, IKT-utvecklare tror jag att jag kallades. Och då kommer med sociala medier hela den digitaliseringsruschen som kom där i början på 10-talet egentligen.

Den byggde ju jättemycket på…alltså den fick ju igång delningskulturen på ett helt annat sätt. Och jag tittar tillbaka på min blogg faktiskt som jag startade då. Den var faktiskt från februari 2010. Så att ända sen dess egentligen har jag delat mycket.

Ja, det var ju många andra också pedagogsajter som drog igång just där början på 10-talet. Sen har det kommit betydligt fler sen då. Men om man är inne på kollegialt delande avslutningsvis här så föreläser du också förblivande lärare för lärarstudenter och sådär. Vilka är de viktigaste insikterna och erfarenheterna du kan dela med dig av till dem? Eller vilket medskick så att säga skulle du vilja ge till blivande lärare?

Jag hoppas och lyckas för mig att yrket är ett långdistanslopp. Kanske där man till och med aldrig går i mål. Man springer och springer och kommer aldrig fram. Men man kommer närmare målet. Och man lär sig otroligt mycket på vägen. Så jag tror nog det är det att jag tror aldrig att man kan gå in i ett klassrum och bara känna att nu är jag färdig eller nu är jag nu sitter det. Utan det är otroligt komplext och det förändrar sig hela tiden. Och det finns otroligt många intressanta saker att lära sig. Så att om man bara kan se på det så och inte tänka på allt man inte kan än. så tror jag det är ett vinnande koncept. För att hålla och hitta lust i arbetet.

Tack så mycket Camilla Lindskog för att du var med i Podagog Malmö.

’Tack så mycket!

Du har lyssnat på Podagogen Malmö. En podd som görs av redaktionen på Pedagogen Malmö. Vem vill du höra i podden framöver?
Maila oss på pedagogmalmo@malmo.se. Vi finns också på Facebook och där heter vi Pedagog Malmö.