Gå direkt till innehållet

Publicerat:

Tryck inte in barn i boxar utifrån det kön de förväntas ha

Ett hjärta med transflaggan på.

För ett tag sedan såg jag dokumentären ”Transhood” på HBO om unga transpersoner i USA. I den här dokumentären följer vi fyra barn i Kansas city som vid filmandets början är 4, 7, 12 och 15 år. Under fem års tid får vi följa deras resa mot att bli vuxna men också den omgivning som de lever i. Dokumentären öppnade upp en massa frågor hos mig. Vilka erfarenheter och minnen från förskolan/skolan är vanligt förekommande bland de barn och unga som lever i Sverige?

För att finna ett svar på mina frågor kontaktade jag Edward Summanen, socionom och genusvetare. Edward har jobbat med unga transpersoner de senaste 13 åren genom RFSL och RFSL Ungdom. Bland annat svarar Edward på en stöd- och infomejl för transpersoner som årligen har kontakt med omkring 300-400 transpersoner i olika åldrar samt nästan lika många närstående. Hen har även jobbat som barnskötare på förskola samt inom fritidsverksamhet på lågstadiet.

Bra att tidigt få kunskap om trans

Enligt Edward upplever många transpersoner en total tystnad kring och osynliggörande av transfrågoror i skolan och förskolan. Ett vanligt missförstånd är också att alla transpersoner ska ha vetat från en tidig ålder att de var trans, menar Edward.
-Många vi har kontakt med kommer på att de är transpersoner senare i livet: i samband med pubertet eller i vuxen ålder. För en del av dessa personer hade det kanske varit möjligt att komma till insikt tidigare om man vetat att möjligheten fanns och fått ord för att beskriva sig själv. Men absolut inte för alla. Oavsett är det bra att tidigt få kunskap om trans, inte minst för att kunna känna sig bekräftad även när man ser tillbaka på sin skoltid.

Skolan – ofta en plats förknippad med otrygghet

För de barn som är öppet trans eller som funderar kring sin könsidentitet märker Edward och de andra på Transformering tyvärr att skolan ofta är en plats förknippad med otrygghet.
-framförallt kring omklädningsrum, annan slentrianmässig könsuppdelning och lärare som inte säger ifrån när andra elever eller skolpersonal uttrycker sig okunnigt eller elakt om transpersoner/brytande av könsnormer.

Många transpersoner berättar också om att de själva behövt utbilda sina lärare i transfrågor eller till och med förväntats utbilda andra elever,enligt Edward.
-som att stå upp inför en hel aula och berätta om sig själv. Det är något som man verkligen kan ångra i efterhand.

Enskilda insatser spelar extremt stor roll

Något som Edward dock ser är att enskilda lärare och insatser spelar extremt stor roll.
-Den som tar ställning för allas lika värde, lärare som använder rätt namn och pronomen (och rättar andra som säger fel), en transflagga utanför skolkuratorns kontor eller att ens gympalektion läggs sist på dagen så man kan gå hem och duscha istället. Allt detta är enormt betydelsefullt för ens välmående.

Jag frågade också Edward hur vi som förskollärare kan arbeta för att skapa en så inkluderande och öppen miljö som möjligt på förskolan. Här kommer några saker som är viktigt att ha med sig i sitt normkritiska arbete enligt Edward:

  • Läs på om transfrågor och unga som bryter mot normer kring kön.
  • Prata med varandra i arbetsgruppen så att ni har en samsyn. Se till att ledningen också är med på tåget.
  • Visa på en bredd av sätt att vara på oavsett kön (även ickebinär) genom exempelvis den litteratur ni läser för barnen eller sånger ni sjunger.
  • Tänk på de små nyanserna i språket. Istället för att säga saker som ”pojkar har snopp och flickor har snippa” (om ni pratar om kroppen), säg ”pojkar brukar ha snopp och flickor brukar ha snippa”. Barn är väldigt lyhörda för detaljer, särskilt de barn som funderar kring sin egen identitet.
  • Svara på frågor om barnen undrar, men bara om du kan svara. Det går att säga ”det där måste jag kolla upp innan jag svarar på”.
  • När ett barn som alla tolkar som pojke säger ”när jag växer upp ska jag bli en mamma”, utforska lite mer istället för att bara säga ”nej, du kommer bli en pappa”. Har barnet förstått orden ”mamma” och ”pappa”? Tänker barnet att hen ska bli en tjej när hen växer upp? Säger hen kanske ”jag vet att jag egentligen är en tjej”? Jag skulle i så fall säga ”Absolut, om du fortfarande känner så när du är äldre så kan du få hjälp att bli en tjej”, och sen se vad barnet säger om det.

Många barn bryter mot könsnormer

Mycket av det som har att göra med genusmedvetenhet och värdegrund gynnar också unga transpersoner menar Edward.
-att inte trycka in barn i boxar utifrån det kön de förväntas ha, utan uppmuntra till att utforska olika sidor hos sig själv, bli trygg, sätta ord på känslor, stå upp för den man är. Ett barn som bryter mot könsnormer är inte per automatik ett annat kön. Tvärtom bryter väldigt många barn mot könsnormer. Många transpersoner passar in i den tilldelade könsrollen som barn. (Dvs en ”flickig flicka” kan komma ut som transkille eller ickebinär senare i livet) En del barn upplever sig som trans under en period, för att sedan börja identifiera sig med sitt tilldelade kön, ofta i samband med pubertet. Det ska inte avfärdas som ”bara en fas” för det var troligen en väldigt viktig period i barnets liv. Hen utforskade vem hen är.

Läs mer om trans på www.transformering.se

Kommentera

Din e-post publiceras inte. Obligatoriska fält är markerade med *

Den här sidan skyddas av reCAPTCHA och Googles Integritetspolicy and användarvillkor gäller.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.