Jag känner mig väldigt upprymd

Det är mycket som jag kan berätta för dig om min lärande process som jag har startat med mina kolleger här på Gullviksborg, men skall försöka sammanfatta det hela.

Vi blev en referensgrupp tillsammans med Elizabeth Florez, vi var fem pedagoger en från varje avdelning.

Det första vi fick göra var ett rita en visionsbild som beskrev situationen på förskolan/avdelningen. Sedan skulle vi beskriva var jag befann mig och hur jag kände. På den andra sidan skulle vi rita en mirakelförskola. Frågorna som jag skulle besvara var: Om jag skulle vakna imorgon och på min förskola hade det hänt ett mirakel hur skulle den då se ut? Vad vill jag förändra? Var är jag i bilden? Hur kände jag?

Elizabeth sätter på lugn musik på iPaden och säger att vi ska börja. Jag tänker: ”hjälp jag kan inte rita hur ska detta gå?” Jag tittade mig runt i rummet och såg att de andra hade börjat rita jag tänkte rita det som kommer upp först i huvudet.

 När vi alla hade visat upp våra bilder så kändes det bra, jag fick en annan upplevelse och det var hur enkelt det var att förklara när man hade en bild bredvid sig.

Jag minns att nu äntligen kan vi börja med grunden på Gullviksborgs förskola och det är vi själv som bestämmer innehållet och vart vi vill komma. Jag berättade för mina andra kollegor hur lyrisk och positiv jag var till gruppen, de besvarade mig med att den känslan som jag berättade om ville de också få. Det var så skönt att kunna säga till dem att det kommer de att få, för vi alla ska vara med på resan. Vi ska vara delaktiga tillsammans vilket gör att vi har samma förutsättningar.

 Vi i referens gruppen fick prova att vara handledare på ett kvällsmöte som vi hade på arbetsplatsen. Alla skulle göra bilden som vi i referensgruppen hade fått göra första gången. Det var en häftig upplevelse att få lov att vara en del av deras bilder och att de kunde ta del av min. Elizabeth ville att vi skulle svara på hur vi upplevde oss själva som handledare.

Jag upplevde mig själv som lyhörd o intresserad av vad mina kolleger ville dela med mig, jag kände att de tog det på allvar och inte flamsade rundor. Jag lät dem prata och jag ställde öppna frågor som hur och vad. Just att de vågade säga hur de kände i de olika bilderna att vi delade det med varandra.

Jag känner att det är super viktigt för oss alla att vi får chans till att påverka själva, det är ingen som säger att nu ska vi prata om detta utan vi bestämmer själva utifrån läroplanen och var vi på Gullviksborgsförskola står. Jag processar hela tiden med mig själv om vardagen, om vad jag tycker om de olika delarna.

 Jag ställer mig frågan hur ska vi på Gullviksborgs förskola nå målen tillsammans. Det som jag tänker är att alla vi pedagoger måste ha mer tid till att diskutera oss fram vad vi tänker om de olika bitarna från läroplanen, och komma fram till gemensamma mål som vi ska inrikta oss på.

Jag skulle vilja att man tar en sak i taget… 

 Under resans gång känner jag att jag har blivit mer laidback för att låta andra komma till tals och försöker inte att övertala det som jag tycker är rätt, utan försöker att lyssna in mer. Det tar olika lång tid för alla och det är något som jag måste tänka på mer…

Ställa andra frågor som är mer öppna låta dem få svara utifrån och försöka att bekräfta dem i det de säger…

Det har varit nyttigt för mig och varit en rolig resa, man har haft fullt fokus på vad referensgruppen ska vara och vad som skall göras. Elisabeth tydlighet har gjort att vi inte har hamnat på andra spår.
Barbro vår chef har inte kunnat närvara vid all tillfällen vilket jag har saknat, men nu till hösten kommer hon att var med mer.

 Jag är för tillfället föräldraledig men har kunnat vara med på de två träffarna som vi hade bestämt vilket gläder mig, för de har verkligen varit värt varenda minut som jag varit från mina söner. Vi har åstadkommit så mycket under dessa träffar.

Idag har jag varit inne och haft gruppen som utökades med en till pedagog som jag varmt hälsar välkommen.

 Jag känner mig väldigt upprymd samtidigt som jag är helt slut för fokus måste finnas där hela tiden, vilket gör att vi når de målen som vi satt upp.

 Vi ska ha planeringsdag den 24/9 och vi i referensgruppen ska hålla i planeringen för eftermiddagen vilket jag ser fram emot mycket. Planerna som vi satte upp i idag känns riktigt bra, jag tror att efter den dagen kommer Gullviksborg komma ett stort steg framåt… Ska bli spännande och se om jag om min känsla stämmer.

Tack för mig denna gång

Monika Prsa

Processtödjare

Huvudmentor Gullvik/Hermodsdal