Sagostigen

Troll i keramik.
"Finns här någon som känner till trollet Flisa?" 30 små händer åker upp samtidigt och det hörs ett unisont  ”Jaaaa”.

Troll i keramik.

Det är en solig septembermorgon i Torup och Naturbussen har just lämnat av två femårsgrupper från en förskola i Malmö. Själv jobbar jag på Malmö Naturskola och skall vara deras guide på Sagostigen.

Alla barnen har hört sagan om trollen Flisa, Barret, Stora Lufs och de andra, redan på förskolan.

Pedagoger och barn står och lyssnar på kvinna.Vi vandrar tillsammans från stora parkeringen till skylten som berättar att här är trollens osynliga ingång ner till underjorden. Det är viktigt att ofta påpeka för barnen att det bara är en saga och inte på riktigt.

De flesta figurerna är i alla fall snälla, även om Näcken är lite lömsk. Dock bättrar han sig på slutet.

Under vandringen ser vi också en massa andra saker som vi pratar om. En orädd rödhake sitter på stigen framför oss. Några skogssniglar har dragit upp  slemspår på marken. Brännässlor är det bra att känna igen och färska bokollon smakar gott.

Barn i varselvästar tittar på skylt.Vid de olika sagostigsskyltarna stannar vi och läser avsnitt av sagan, som också är kopplade till naturen här.

De populäraste ställena är det där det finns en stor målad träfigur av Flisan samt önsketrädet på slutet.

Enligt sagan kan man vid den här höga asken hålla handen mot barken och tyst viska till trädet vad man önskar sig.

Efter den sista skylten, där Flisan blir krönt till kronprinsessa av Bokskogen finns det också ett litet vindskydd.  Där lämnar jag barnen och deras lärare.

Barn och pedagoger står i glänta.

De kan då ta en fruktstund och leka lite innan det är dags att åka tillbaka igen.

Snipp, snapp, snut,  så var sagostigen slut.

P.S.  Sagan om Flisan finns att trycka ut från Malmö Naturskolas hemsida och där finns också karta över rundan, som ju är tillgänglig året om D.S.

Birger Emanuelsson, Malmö Naturskola, Pedagogisk inspiration Malmö