Resedagbok från resan till Kina – del 3

Måndagen den 27/10.

Frukost. Som vilken asiatisk lunchbuffé som helst. Jag åt dumplings, spicy sjögräs och en croissant. Äppeljuice och, inte bara drickbart, utan gott kaffe. Mums!

Klockan 8.00 var det dags att åka med vår lilla buss till Caofeidian, eller Tangshan Bay Eco City. Vi var först i en utställningslokal och tittade på hur området är planerat att bli. Guiden stod och berättade medan hennes kollega visade på modellen med grön laserpekare.

Vi åkte sedan en liten bit med bussen till Vanion Flower City, som är inspirerat av Västra Hamnen. Området var bara cirka tre år gammalt, men såg betydligt äldre ut.

Två män som lastar grus utanför en blivande förskola (till vänster på bilden). Gatlyktorna är fristående (inte kopplade till elnätet) solcellslampor med små minivindkraftverk på.

Vi åkte därefter till Tangshan Industrial Vocational Technical College, som utvändigt påminde om någon typ av filmkulisser.

Vi fick en föreläsning om deras verksamhet  och varsin kopp te i en iskall lokal där alla – även kineserna – hade ytterkläder på. Tydligen var det fortfarande två veckor kvar tills de sätter igång uppvärmningen inomhus i den här delen av Kina.

Sedan åkte vi buss en bit igen och då var det dags för lunch, den här gången i form av en buffé och efteråt gick vi en kort promenad bland utslagna kaveldun som vajade i vinden och kom  tillbaka till utställningslokalen där vi börjat på förmiddagen. Vi fick en föreläsning om Tangshan Bay Eco City och därefter var det bussresa tillbaka till hotellet. Vi var där 16.15 och en timme senare var det samling igen för bussresa till den restaurang där den officiella middagen skulle hållas. Vi var framme med bussen 17.45 och 19.45 var vi tillbaka i bussen igen för då var middagen slut. Det gick undan! Vid middagen var vi bordsplacerade och jag fick någon sorts utbildningschef till bordet.

Vackert dekorerad tallrik (blomman består av mat).

Vi serverades massor av olika små tallrikar med massor av olika små maträtter, vatten och vin  (ca 1 msk i taget) och allt var stelt och lite märkligt, ända tills kineserna började gå runt bordet för att skåla med oss svenskar en åt gången. Vissa drack så kallat vitt vin (kinesiskt brännvin), ur glas som såg ut som fingerborgar med öron, och det blev mindre stelt. Efter alla rätter som man inte ens hann med att räkna, än mindre smaka speciellt mycket av och lite ceremoniell presentutdelning vänorterna emellan var middagen slut och kineserna gick ut. Då skulle tydligen vi gå också och när vi gick stod de alla utanför restaurangens ytterdörr så att vi kunde säga hej och tack igen. I bussen innan vi klev ur vid hotellet fick vi varsin presentpåse: en broschyr om Tangshan och en fin porslinsmugg med lock. Xie xie.