Vill bara vara som alla andra . . . .

Jag glädjer mig mycket åt att jag i min vardag får möjlighet att hänga med våra fantastiska ungdomar på grundsärskolan. Jag blir stolt när de står upp för sina åsikter, tror på sig själva och vågar att sticka ut från mängden. Mitt i stoltheten slår det mig att de faktiskt många gånger inte har något val. De kommer aldrig bli som alla andra, de kommer alltid få kämpa lite extra för att hitta sin plats och behålla sin självkänsla i en värld som gör allt för att du ska följa normen.

I all välvilja finns vi vuxna där för att stötta,skydda och ge kloka råd. Våra elever har många vuxna omkring sig vilket är en stor trygghet och för det allra mesta oerhört bra. Men ibland tänker jag att vi behöver ge även våra elever med funktionsvariationer lite mer utrymme att få vara just tonåring. Kanske inte mamma måste veta allt alltid bara för att du går på grundsärskola? Och vi vuxna kanske ibland får låta den olyckliga kärleken klinga ut eller bråket med bästisen redas ut på tumanhand? Balansen är svår och hårfin. Samtidigt som vi måste ge eleverna utrymme att klara sig själva måste vi finnas där på nära håll när omvärlden blir för svår att hantera och tolka.

….När omvärlden blir för svår att hantera och tolka… här kommer ett nytt kapitel in i tonårsvärlden som inte funnits tidigare. YouTube, sociala medier och en uppsjö av digitala verktyg som krävs att vi kan hantera som en naturlig del av vår vardag. Återigen kommer uttrycket ”vara som alla andra…” in. Även våra elevers vardag kantas av sociala medier och dess uppsjö av allt mellan himmel och jord. Det är nu vi vuxna verkligen behövs för att förklara och göra denna värld lite mer begriplig…. för hur förklarar man för en elev att bara för att det sker på YouTube är det inte alltid sanning eller bara för att det i en video skrattas åt ett ”prank” så skrattar inte ens vänner åt samma sak -tvärtom. ”Varför blev mina kompisar ledsna och arga när jag bara ville vara rolig som på YouTube”?

Samtidigt som jag vill ge våra tonårselever frihet och utrymme vill jag i samma stund bara krama dem och hoppas av hela mitt hjärta att de kommer möta vackra, kloka människor i livet som ser allt det fantastiska som de har att ge i en värld som kräver att du ska vara som alla andra. . . .