Spring för livet!

Inspirationen och idén att starta en löpargrupp på grundsärskolan föddes när jag trillade över ett klipp på Youtube som handlar om en pappa vid namn Niclas Wennerlund som skapat organisationen ”Bara vanlig” som står för allas rätt, oavsett funktionsvariation, att röra på sig och dela en hälsosam rörelseglädje http://baravanlig.se

I en regeringsrapport från centrum för idrottsforskning framkommer att majoriteten av barn och ungdomar i Sverige rör sig för lite och sitter stilla för mycket. Vidare visar rapporten att unga med funktionsnedsättningar är den grupp som rör sig allra minst. http://https://www.idrottsforskning.se/funktionsnedsattning-inget-hinder-for-rorelse/

Handen på hjärtat – det är kanske inte den mest självklara sak att man som förälder till ett barn som har annorlunda behov och en funktionsvariation har kalandern fullbokad med aktiviteter. Kanske det gör lite ont i föräldrahjärtat när ens barn aldrig sätter bollen i mål, kommer sist in då hjulen på rullstolen strulade eller när barnet med autism får panik över alla konstiga ljud i gymnastiksalen. Här hjälper inga pekpinnar utan istället en stor portion medmänsklighet och öppenhet att samarbeta för att tillsammans få våra barn och ungdomar med funktionsvariation att hitta vägar till rörelseglädje och den gemenskap som träning tillsammans ger.

Åter tillbaka till Örtagårdsskolan och löpargruppen – Sagt och gjort, nu kör vi! Och som eleverna glänste! Jag blir stolt och rörd över deras otroliga kämpaglöd, vilja, glädje och motivation. Jag blir nästintill lika stolt över mina kollegor som med ett omåttlig engagemang i full träningsutrustning trodde på idén och stöttade våra elever från start till mål.

Lektionen inleddes med ombyte till träningskläder, vad behöver man för att springa utomhus? Sedan gemensam uppvärmning till peppande musik – att solen strålade från en klarblå himmel och hösten visade sig från sin vackraste sida var ett plus i kanten. Efter uppvärmning och stretchning av musklerna var det dags för den kilometer långa rundan. Målsättningen är att eleverna ska uppleva hur det känns i kroppen när man tränar, de ska få verktyg för att kunna planera sin löpning för att så småningom orka ett helt varv – att rusa de första hundra meterna och sedan flåsande hasa sig fram niohundra meter är ingen bra strategi upptäckte några vid första lektionen. Ämnesspecifika begrepp som uppvärmning, puls, stretching och kondition blir en naturlig del av undervisningen i praktiken.

…. Gruppen kom på olika sätt och på olika tidsintervaller in i mål, lika stolta som när en OS-sprinter knäpper målsnöret. Kanske prestationen för dessa fantastiska elever var lika stor som för deltagaren i olympiska spelen? Efter att ha andats ut och torkat svetten ur pannan samlades alla för gemensam nedvarvning, vätskepaus och en välbehövlig dusch.

Att som pedagog våga göra något annorlunda som kanske inte är självklart, som att ta med ett härligt gäng ungdomar med ut på en springtur, där benskenor, rullator eller ett annorlunda sätt att tänka inte är ett hinder utan en del av en lustfylld vardag – att utmana eleverna och få dem att tro på sig själva och sin förmåga gör att vi kanske kan nå det där magiska ögonblicket – när ett leende spricker upp i ett barns ansikte eller en spontan kram tilldelas och där heja heja, du är fantastisk är självklara rop i undervisningen.

Skillnaden mellan ett hinder och en möjlighet är inget annat än vår inställning till vad som ska göras – och kom ihåg, att vara stark är att se möjligheter i det som verkar omöjligt och att kämpa trots lite motvind och låta det bli till en utmaning….