Singaporematte är vad alla elever borde möta (del 2)

Tidigare när Singapore tillhörde Malaysia var de en nation som presterade dåligt i matematik och som låg långt ner på listan i internationella mätningar. När Singapore blev självständigt började de kika på vad forskning sa kring hur barn lär sig matematik, samt vad som gjorde en del länder framgångsrika i matematik och andra inte. Singapore ligger i topp år efter år i b.la internationella mätningar så som TIMSS och PISA.

För att svara på frågan i titeln så tror jag att det är flera avgörande faktorer, och jag ska försöka formulera de nedan. När du läser till lärare i Singapore så får du redskap  som jag anser att lärarstudenter i Sverige ej får. Dels får lärarna kunskap om vilka område eleverna ska lära sig under vilka terminer, vilket är en klar fördel då eleven byter skola och då ej behöver gå miste om något. I dag kan det lätt se ut så, att vi tar emot elever som ej gått igenom varken det ena eller det andra, eller tvärtom redan arbetat med ett område. Detta är enligt mig ett problem med tanke på den ruljans det är bland elever. Här borde tagits ett gemensamt beslutat om vad eleverna skulle möta på hösten i årskurs ett, osv. 

Blivande lärare får också lära sig vad för material eleverna ska arbetat med i matematik, samt hur eleverna ska få möta matematiken, det vill säga vilka metoder eleverna ska ges möjlighet att möta. Detta skapar en likvärdig skola som vi i så många olika sammanhang hör och strävar efter. Då blir undervisningen mer lika oavsett om jag hamnar i skola A eller B, eller om jag hamnar i Lottas eller Kalles klass.

En annan framgångsfaktor är att problemlösning är i fokus. Forskning visar att alldeles för många elever bara sitter och räknar utan någon koppling till verkligheten, vilket gör att eleverna kanske lär sig rena färdigheter och beräkningar men att de saknar en djupare förståelse för det de gör. Jag tycker att undervisningen i matematik runt om på skolorna är dålig och har många brister. Enligt mig kan listan kan göras lång:

Allt handlar om rätt svar, alla ska vara lika långt i boken, alla har samma läxor, det lärs ut regler och procedurer som sedan resten av skoltiden ägnas åt att försöka synliggöra. Starka elever sitter av tiden eller lämnas ensamma i sin undervisning genom att arbeta med helt andra saker än resten av klassen. Många svaga sitter också av tiden då det är alldeles för svårt, det kan vara allt från att man har en språkstörning, har svagt arbetsminne, är nyanländ, har matematiksvårigheter i någon grad, inte fått den erfarenhet som krävs för att kunna hänga med osv. Elever sätter sig i fack tidigt som ”att vara dålig på matte” vilket är något som följer dem resten av livet om de har otur. Men vad är det egentligen som krävs då? Jo, hur eleverna möter matematiken och hur du möter eleverna!

Förhållningssätt snarare än ett material

Som jag skrev sist så handlar Singaporematematik enligt mig mer om ett förhållningssätt än om ett material. Därför tar det tid att börja arbeta enligt modellen. Det krävs en rejäl synvända, på både dig själv och på din undervisning. Detta är nog det allra svåraste med att börja arbeta med modellen. Det som är det absolut bästa med att göra denna förändring är att det bara blir bättre! Du blir en bättre pedagog, du möter alla elever på den nivå de är, och du får elever som får bättre självkänsla, och som får möjlighet att lyckas och utvecklas efter sin förmåga. Detta kan låta som en massa fina ord, men precis så är det. Nästa ggr skriver jag mer om just ”huret”. Hur ser lektionsstrukturen ut? Hur möter jag elevernas svar? Hur är mitt kroppsspråk när jag samtalar med elever” Hur gör jag eleverna aktiva?

Tack för att ni läst min blogg<3

Tjingeling//Angelica Ioseinov