Läs med mig blir en bro mellan språken

Projektet Läs med mig kom igång ordentligt på förskolan i våras med hjälp av språkutvecklarna Hanan Qadan Rababah och Malin Bejram Ellström. Arbetet utgår från en så kallad lästermometer, där frågor som vem är det som läser, hur läser de och var någonstans, tas upp.
– Den använder vi oss av varje gång vi läser och det är frågor som vi tänker på när vi reflekterar tillsammans, vem läser boken, hur ska vi göra det, ska vi göra en saga eller ska vi ta den på tavlan och projicera upp den, säger Graciela Falero som är förskollärare på Pilevallen.
– Frågorna är med oss hela tiden. Även efteråt, hur gick det, på vilka andra sätt kan vi göra nästa gång, säger Annika Otterhag, förste förskollärare.

LÄS MER: De läsfrämjande insatserna utvecklas med “Läs med mig”

På Pilevallens förskola finns det böcker överallt. Olika läsmiljöer har skapats i varje liten vrå. Om det så handlar om djungeln, havet eller om Babblarna, så finns det en bok där på en höjd där barnen lätt kan nå den för att kunna bläddra i den själv.
– På fönsterkarmar, i hela avdelningen, överallt är böckerna, säger Esma Krupić, barnskötare.

Flanosagor med Bockarna Bruse

– Vi började läsa böcker på många olika sätt, inte bara läsa utan också sjunga, vi har gjort flanosagor på en flanellograf där man kan sätta upp bilder när man berättar om boken efter hand, fortsätter hon och berättar om ett exempel med Bockarna Bruse där flanellografen sitter uppe på avdelningen dit barnen fortfarande går och berättar för varandra.
– Vi började läsa med sagopåsar med figurer för att barnen ska förstå mer. Våra barn är två- eller trespråkiga och kan kanske inte riktigt förstå vad jag säger eller vad jag läser, därför är bilder eller figurer bra, säger Esma Krupic.
– Det blir som en bro mellan språken. Frågan “hur många sätt läser du med mig” har hjälpt oss jättemycket, säger Annika Otterhag.

Orden befästs med sammanhangen

Pilevallen har alltså satsat mycket på att ha många böcker på förskolan.
– Våra barn har fått ett förhållande till böckerna, de finns framme och läses hela tiden och de kommer till oss och vill att vi ska läsa med dem, säger Graciela Falero.
Hon berättar om hur de läste boken “Bergakungens sal” genom att lyssna på klassisk musik, visa en film och dansa en dans och berättat själva handlingen till berättelsen.
– Det har vi hållit på med en hel termin och på det sättet fick de boken i kroppen genom dansen, skapa egna troll och berätta om det. De pratar fortfarande om trollen och vill fortfarande lyssna på den. I går satte jag på den och då gjorde barnen det själv, tog varandra i handen och organiserade. De vet precis hur de ska göra.
– Det gör att språket växer, begreppen blir förstärkta och man förstår dem i ett sammanhang. Barn med språklig sårbarhet behöver höra orden många gånger i många olika sammanhang för att få en språkförståelse och förstå innebörden i orden, så att de blir befästa, säger Annika Otterhag.

Barnkonventionens artikel 12

Hon säger att alla barn behöver mycket språk för att kunna säga sin mening och att förskolan också har arbetat med barnkonventionen artikel 12 “Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad” med temat 3600 barns berättelser, som är ett tema som hela förskoleområde Öster arbetar med.
– Speciellt barn här i utsatta områden som inte har svenska som modersmål behöver också matas på med mycket språk för att kunna säga sitt. Språk är makt. Böckerna och berättelserna är en del i det arbetet.

LÄS MER: Läsning som lyfter

Graciela, Esma och Annika tycker att de ser skillnad på hur barnen pratar efter att projektet Läs med mig har funnits på Pilevallen.
– De pratar mer i dag än vad de gjorde innan. Hela livet behöver du hämta kunskap och böcker är ett verktyg för det. Utan språket kan du inte komma vidare, du kan inte få en utbildning och det här är jätteviktigt för våra barn. De är gladare, för om man kan uttrycka sig blir man gladare.

Text och foto: Camilla Landin