Projekt som rymmer både frihet och lek 

För Orhan Crnisanin, fritidspedagog och en av lagledarna på Hermodsdalsskolan, var det självklart att delta i First lego league. Barnen i hans lag går i tredje klass och deltar i “explore”-delen (för åldrarna 6–10 år, reds anm) där fokus ligger på att utforska och upptäcka. Möjligheten att få vidga elevernas perspektiv och utmana dem på andra ställen än sin deras lockade.
– Jag tyckte FLL lät roligt, något jag tyckte eleverna skulle prova på. Just explore-delen, att de ska få utforska och se något annat än vad de kanske ser här. Visst, vi har lego här, men det är skillnad att bygga utifrån ett uppdrag och få träffa barn från 20 andra skolor.

Bygger egen fritidsgård

Ett av tredjeklassarnas lag har utgått från sitt musikintresse och bygger en fritidsgård. I sitt programmeringsuppdrag ingår musik och blinkande discoljus. Deras fritids ska ligga i en källare.
– De vill ha ett stort dansgolv och även en spelhörna där de ska ha lite spel, som en myshörna.
Orhan Crnisanin är lagledare, håller i det administrativa och, inte minst, en pedagogisk guide.
– Vår roll som pedagoger är att visa barnen vägen till uppdraget, samtidigt som de ska få vara fria i att bygga och tänka. Vi försöker göra det roligt samtidigt som vi leder barnen. Ser vi att de är på väg att vandra ut i tankarna är vårt uppdrag att följa dem där och guida.

Från början avsatte de tid till FLL-projektet på tisdags- och fredagseftermiddagar, men de har fått komplettera med tid på en studiedag och även på höstlovet för de som vill. Den 11 november utmynnar projektet i en final, som är mer av en uppvisning än en tävling. Varje lag får varsin monter för att visa upp sina byggen och hur de programmerat. En domare går då runt och kommenterar projekten utifrån FLL:s kärnvärden som samarbete och inkludering.
– Barnen får berätta, beskriva och visa upp hur de har jobbat, vad som varit roligt och jobbigt. Som någon av projektledarna sa när vi hade uppstart, det här är ju en process. Kommer de dit och bara har en legobit på plats är det också helt okej. Meningen med det här är att utforska något och sedan eventuellt fortsätta med det. Så då har de en grund när de kommer till högstadiet, säger Orhan Crnisanin.

Samarbete det viktiga

Fokus i arbetet är på kärnvärdena, samtidigt som lekfullheten och fantasin också måste få plats. Samarbete är ett nyckelord.
– Vi hör ju hur de pratar och kommunicerar i grupperna och vi låter dem vara ganska fria i det, om vi inte hör att de avviker från uppdraget. Vi hör hur deras kommunikation ändras när de är i sina lag jämfört med ute när de har rast. Man har hur de sporrar och vägleder varandra och tar sina olika roller.
I bästa fall gör projektet att barnen vågar visa nya sidor av sig själva.
– Jag tror att det hänger ihop med lekfullheten och friheten i att kunna bygga fritt, samtidigt som vi lagledare håller oss lite i bakgrunden. Vissa saker kommer nog inte fram om jag är där framme, då upplever de tydligare att det här är skola och att jag säger vad de ska göra. Vi vill presentera uppdraget och så får de fundera på hur de når dit, säger Orhan Crnisanin.

Processen inbjuder barnen till att tänka själva och ta egna initiativ.

– När kan du ändå behöva ta ett kliv fram? 
– Om jag hör att det blir lite spänt i gruppen går jag fram och lättar lite på trycket. Det kan vara en miss i kommunikationen, ett missförstånd. Då kanske vi tar en paus. Eller om jag ser att någon inte får fram sin röst eller idé. I en grupp med tre personer är det lätt hänt. Om det behövs delar vi ut roller inom gruppen.

Friare roller i grupperna

Tidigare år har de fördelat givna roller på förhand, som att någon i gruppen är “byggare”, någon ska skissa, någon leta efter legobitar och att någon ska skriva.
– Nu har vi valt att ha det lite mer fritt. Vi har mindre grupper och det är barn som känner varandra bättre och gått i samma klass i tre år.
När det gäller gruppindelningarna försöker de blanda och undvika att redan tajta kompisar inte hamnar i samma lag.
– Det kan växa fram en vänskap mellan de som går i samma klass men inte känner varandra så bra. När de sedan kommer till fritids är de ofta mer med varandra än innan. Tidigare har vi sett barn som valt att vara med trots att bästa kompisen inte vill och avvikit från sin säkerhet och bekvämlighet. Det gillar jag och det kan bli ett gott exempel för andra som funderar på att vara med.

– Vilka tips och råd vill du ge till pedagoger som funderar på att vara med i FLL? 
– Ge barnen den tid de behöver för att komma in i det.