Eva Berkström lutar sig mot en trädstam.
Foto: Fredrik Thunberg

Hon lotsar till läsning

När Eva Berkström strax efter att hon gått i pension fick chansen att återvända till skolan tvekade hon inte. Som läsgruppsledare i Malmö stads satsning på seniora medarbetare ska hon medverka till att öka de yngre elevernas läsförmåga och läsförståelse.

Tolv timmar i veckan stöttar Eva Berkström tredjeklassare med läsinlärning och läsförståelse. Undervisningen sker på en och samma skola under ett läsår och ofta är timmarna fördelade på två eller tre dagar. De hjälpresurser som finns fördelas på de skolor som ansökt, beroende på skolornas indextal.

Genom bravkod (en förkortning för bra avkodning), som är en metod för lästräning, har eleverna fått träna upp sin förmåga att avkoda läsningen. De elever som inte klarade målet att läsa ett visst antal ord på en given tid har sedan fått läsa med Eva Berkström.

Läsgruppsledare tacksam roll

Hon  beskriver sin nuvarande roll som mycket tacksam, en drömsits rent av. Nu kan hon fokusera på det hon brinner för.

– Jag kände att jag inte riktigt var färdig med lärarjobbet och jag ville inte bara vara hemma. Jag vill träffa barn och göra en insats.

När det gäller läsningen har hon jobbat enskilt med eleverna, men annars arbetar hon ofta med smågrupper. Eva Berkström berättar att hon snabbt fått en bra kontakt med eleverna.

– Jag berättar varför jag är där, för att jag vill läsa lite med dem och att jag är temporär. Jag väljer ut lämpliga böcker som vi ska läsa, gör schema för det och följer deras utveckling. Det här hade man önskat när man själv var grundskollärare, att man hade kunnat sitta oftare i lugn och ro i små läsgrupper. Det var sådant man inte hann med i lika stor grad som man gör nu.

– Var har de stora behoven funnits där du arbetat det senaste läsåret?

– Det är läsförståelsen som är den stora biten, ofta är det tvåspråkiga barn som har det behovet. Många barn kan ju läsa, de kan koda av, men de vet ju inte alltid vad det betyder. Då måste man ju stanna upp många gånger och fråga, “vet du vad det ordet betyder?” eller “var är vi nu någonstans?” Man får samtala, prata kring orden och vad som händer på bilderna i boken. Ge det den tid det tar.

Nationella provet i årskurs 3

I nationella provet i svenska i årskurs 3 ska eleverna bland annat läsa en faktatext och en skönlitterär text; efter den sistnämnda ska de svara på frågor och ha ett samtal med läraren om texten. Förmågan att skriva prövas genom att eleverna får skriva en berättelse och en faktatext.

– Vi har jobbat med sagor och målet med det var att man skulle lära sig lite andra ord, lite äldre språk, olika sago-genrer. De har ju nationella prov och för att de skulle lära sig skriva en berättelse själva pratade vi mycket om hur en saga börjar, om handlingen och hur den slutar.

Sekvenskort och rimkort

Eva Berkström har också arbetat med sekvenskort. Vanligtvis har man tre–fyra kort som man blandar och som barnen sedan får lägga i ordning.

– Först berättar de vad som händer på bilderna och sedan får de skriva vad som händer. Då lär de sig skriva en berättelse med början, handling och slut. Det är även läsförståelsen man vill åt med sekvenskorten, att kunna koda bilder; “här är fyra bilder, vad tänker du händer här?” Annars kan vi jobba med rimkort, där man utifrån bilder eller ord ska para ihop det som rimmar.

– Vad är mest givande med att gå in i den här rollen, som läsgruppsledare?

– Att träffa barnen, att se att de tycker det är roligt, att de har viljan att lära sig.