Så lyckas du med studieresan

Eva Månsby, lektor i biologi på S:t Petri skola

– När man ska arrangera en studieresa är ju ekonomin den stora utmaningen. Det finns ju stipendium att söka, men ofta hänger det på skolans budget. Så mitt tips är att ha en bra samverkan och dialog med sin rektor och att kunna motivera vad studieresan tillför. I mitt fall handlade det om att tydliggöra vilket mervärde en studieresa kan ge en specialiseringskurs i marinbiologi och hållbar utveckling och vilka moment som inte kan genomföras i en traditionell klassrumsmiljö. I våras reste jag och 13 elever från NA23 till Kristinebergs forskningsstation. Där fick eleverna träffa forskare, åka på exkursion och genomföra egna experiment. Ett annat tips är att inte avsluta studieresans dagar klockan 17, bara för att skolan slutar då. Ha programpunkter även på kvällarna för att skapa en trygg och organiserad resa för eleverna. Det behöver inte vara något avancerat, ni kan baka kladdkaka och spela spel på vandrarhemmet. Eller dela upp eleverna i olika grupper med ansvar för att handla tacosingredienser, laga tacos, diska och förbereda en frågesport till kvällen.

Martin Roos, gymnasielärare i engelska, historia och samhällskunskap  på Malmö Citadellsgymnasium

– Med en mindre elevgrupp kan en unik dynamik uppstå som man inte kan skapa i ett klassrum. Jag brukar därför försöka att undvika att betrakta resan som en logistisk uppgift, och istället se den som ett pedagogiskt rum utan väggar. Ett bra råd som jag brukar påminna mig själv om är att våga sakta ner och skapa utrymme för det oväntade. En lyckad resa mäts inte bara i hur många sevärdheter eller aktiviteter vi bockar av, utan också i vad som händer däremellan. Det är ofta i just dessa mellanrum mellan aktiviteterna, under en promenad eller över en gemensam måltid, som den riktiga bildningen och upptäckandet sker. Jag planerar strukturen, men lämnar alltid utrymme för upptäckten.

Livia Malmborg Nygaard, gymnasielärare och utvecklingssekreterare på Pedagogisk Inspiration

– De senaste åren har jag arbetat på Pedagogisk Inspiration med hågkomstresor till Srebrenica i Bosnien. Resorna har haft ett tydligt fokus på kunskapshöjande insatser i arbetet mot islamofobi och antimuslimsk rasism. Min viktigaste erfarenhet från dessa resor är att eleverna behöver en stabil och tydlig kunskapsgrund innan avfärd, så att de kan orientera sig i resans komplexitet och innehåll. En annan central aspekt är att göra eleverna delaktiga i upplägget och aktiva i processen, gärna genom diskussioner, reflektioner och inspiration från exempelvis skönlitteratur. Det stärker deras ägarskap över lärandet och elever brukar dessutom bli mer engagerade när de får ta del av berättelser som berör dem på ett känslomässigt plan. Det är också avgörande att ge eleverna flera olika perspektiv. Det går knappast att överskatta betydelsen av att arbeta med historieskrivning och att synliggöra hur olika narrativ formar vår förståelse av både dåtid och nutid. Slutligen är det viktigt att följa upp resan med utvärdering och reflektioner. En studieresa avslutas inte när man kommer hem – tvärtom kan den sätta igång nya tankar, känslor och processer som behöver få utrymme att bearbetas.

Stefan Lindhe, gymnasielärare i bl. a. historia, samhällskunskap och internationella relationer på Borgarskolan

– Jag har under 20 år arbetat med olika former av studieresor tillsammans med elever och kollegor. Resorna har gått till allt från Varbergs fästning till Berlin, Warszawa, Lublin, Bryssel, Strasbourg och New York. Min erfarenhet är att vissa saker blir tydliga för eleverna först när man står på den historiska platsen. Sedan spelar det ingen roll hur långt man reser, det kan finnas en lika stor poäng i att besöka en plats som bara ligger någon timmes bussfärd bort. Det viktigaste är att resan blir en del av undervisningen och inte ett avbrott från den. Eleverna behöver veta varför de ska till en plats, vad de ska undersöka där och hur erfarenheterna ska användas efteråt. Annars finns risken att studieresan blir en rad sevärdheter som snabbt flyter ihop.

Läs mer av Stefan Lindhes reflektioner i hans blogginlägg.