Hur får vi eleverna att acceptera hjälpmedel och andra anpassningar?

Det kan gälla allt från dator med specifika program, tidshjälpmedel eller en viss placering i klassrummet. Även om eleven själv kanske faktiskt har insikt i nyttan med anpassningen så vill man inte använda sig av det. Ofta brukar det handa om att man inte vill sticka ut utan man vill vara som alla andra (som underförstått inte behöver några anpassningar). Status för ”normalitet” är väldigt hög i samhället och det gäller såklart ofta även bland barn och ungdomar. Särskilt när eleverna börjar komma upp i åldrar när det börjar bli viktigt vad andra personer tycker och tänker om en. Jag tänkte därför dela med mig lite av några saker som jag sett som framgångsfaktorer för acceptans av hjälpmedel och andra anpassningar.

Den allra viktigaste biten är såklart att skapa ett tryggt och tillåtande klimat där det finns respekt och tolerans för olikheter. Om det finns en grundtrygghet för ens plats i gruppen så är det också lättare att ”få vara som man är”. En annan viktig bit är att ha en öppenhet och många samtal kring våra olikheter. Vi är alla olika och vi har alla olika behov. En del av våra klasser har många samtal utifrån den här klassiska bilden:

I de här samtalen finns en öppenhet kring olika personers behov. En del behöver ligga ner under samlingen för det är deras ”låda”, några behöver lyssna på sina böcker och andra behöver sitta vid en egen plats. Hos våra femmor till exempel är samtalen kring extra anpassningar levande och synliga. Det sker till exempel genom att lappar med vilka anpassningar olika elever har finns synliga på arbetsplatserna.

Det är ingen hemlighet att man har behov av stegvisa instruktioner, översättning eller bildstöd. Läs gärna mer om deras fantastiska arbete med extra anpassningar i det här blogginlägget! Håll även utkik efter film i samarbete med SPSM i höst om deras arbete med extra anpassningar för fler goda exempel!

Genom att använda hjälpmedel och andra anpassningar på ett självklart och naturligt sätt i klassrummet så blir det inte heller något konstigt eller utpekande. Om alla har tillgång till talsyntes, inlästa läromedel och instruktioner med bildstöd så blir det naturligt för de som behöver det extra mycket. Här krävs det dock ofta ett aktivt arbete för att det ska bli naturliga arbetsverktyg. Vi vuxna måste modellera och visa eleverna hur verktygen kan användas och gagna dem. Detta hjälper också till att avdramatisera användandet av hjälpmedel och andra anpassningar. Vi är alla hjälpta av olika saker och det är inget konstigt med det! Jag pratar jättemycket om mina hjälpmedel och anpassningar med mina elever och försöker visa hur bra det är i vardagen och olika situationer.

Jag brukar till exempel visa att mitt armbandsur, förutom att hjälpa mig med tiden, även har en liten cirkel där jag kan se dagens datum. Perfekt för mig som ofta skriver datummärkta anteckningar men inte brukar minnas precis vilket datum det är!

Sen vet nog alla mina elever att jag har lätt för att glömma saker jag ska göra och till hjälp för detta använder jag t.ex. påminnelser i min kalender på telefon och dator. Superbra hjälpmedel!

Kalendern är i övrigt mitt allra viktigaste hjälpmedel för att veta vad, när och med vem jag ska göra olika saker. Jag har den inlagd i min telefon så att jag alltid bär den med mig.

En del av mina elever är också så omtänksamma att de skriver upp saker de tycker att jag ska komma ihåg på min tavla ”så att du inte glömmer”.

Diverse kom ihåg- och att göra-listor är väldigt viktigt för mig för att jag ska få struktur för mina arbetsuppgifter!

Jag tycker också att det är jobbigt att skriva för hand men har jag datorn som verktyg kan jag skriva mycket och snabbt vilket är något jag pratar mycket med mina elever om.

Min dator kan även hjälpa mig att läsa upp texten med talsyntes för att lättare hitta korrfel och med översättningsfunktionen i dator eller telefon slår jag upp ord som jag är osäker på när jag ska läsa och skriva på engelska.

Ett annat bra hjälpmedel för mig, vilket jag skrivit om tidigare , är min Time Timer Plus. Jag har lätt för att glömma bort tiden när jag är inne i arbete och då hjälper den mig att se när det är dags att avsluta. Väldigt användbart!

Det här är några av de hjälpmedel som fungerar för mig. Genom att vara öppen och prata mycket kring detta vill jag förmedla till mina elever att vi alla har olika behov och att hjälpmedel och andra anpassningar kan underlätta och ge väldigt mycket i vardagen och i skolarbetet. Det kan vara verktyg för att vi ska kunna klara mycket mer än vi annars hade gjort eller underlätta längs vägen. Ett hjälpmedel eller annan anpassning ska inte ses som ett straff för att man inte är tillräckligt bra på något eller något som till varje pris ska tränas bort.

Sammanfattningsvis så tror jag att framgångsfaktorer för att få eleverna att acceptera och se vinsten med hjälpmedel och andra anpassningar är att:

• Skapa ett öppet, respektfullt klimat där eleverna är trygga med att visa sina olikheter
• Var öppna med och prata kring olika behov
• Använd hjälpmedel som ett självklart arbetsverktyg i undervisningen
• Föregå med gott exempel: var öppen med vad som hjälper dig och vilken nytta det kan göra

Något att fundera vidare på:

Vilka hjälpmedel och andra anpassningar är du själv hjälpt av? Hur pratar du med dina elever kring egna och andras behov av hjälpmedel och andra anpassningar?