”I skolbiblioteket bygger vi lärmiljöer tillsammans med eleverna”

I skolbiblioteket på Rosengårdsskolan lyser nedsmutsning och klotter med sin frånvaro, ingen tycker att det är kul att förstöra något som kompisarna skapat. Genom värdegrundsarbete, elevinflytande och samverkan har eleverna kunnat forma sitt eget skolbibliotek.

Skolbibliotekarien Elisabet Niskakari har precis undervisat ute i ett klassrum, men skolbiblioteket har stått öppet under tiden. Några elever har boksamtal inne i Tusen och ett natt-rummet. I taket blänker en stjärnhimmel, på golvet ligger persiska mattor och det finns även en väggmålningen på Aladdin är gjord av elever. Inne i Hogwartsrummet har delar av Harry Potters värld byggts upp. Men när Elisabet Niskakari började på skolan såg det annorlunda ut. Skolbiblioteket var visserligen nyrenoverat, men ett av de tre rummen användes för att förvara lådor och de andra rummen kom inte heller till sin rätt. Något saknades.

– Det här är ju elevernas bibliotek, tänkte jag. Hur vill de att det ska vara här? Jag hade med mig det här ”tänket” från när jag arbetat på Möllevångsskolan. Så jag började prata med eleverna. Vi hämtade även inspiration från folkbiblioteket Tøyen i Oslo, som är användarstyrt och utgår från barn och ungdomar, säger Elisabet Niskakari.

Lastpallar i källaren blev nya möbler

En viktig utgångspunkt i arbetet var att eleverna arbetade med chromebooks. Tillsammans med eleverna diskuterade Elisabeth Niskakari hur miljön speglar det lärande som sker på skolan. Eleverna fick även fundera på vilken funktion skolbiblioteket skulle ha och hur miljön skulle bli tillgänglig för alla elever. Det ledde vidare till en idé om att bygga egna möbler till biblioteket. Eftersom det inte fanns någon stor budget så tog man upp lastpallar från skolans källare och kopplade in praktisk-estetiska lärarna Monika Nilsson och Dimman Katsanikos i processen att bygga.

– Det här gick i sin tur att koppla till de globala målen och återbruk. Men också barnkonventionen och elevinflytande, säger Elisabet.

Fyrorna fick bygga möblerna och sy kuddar och madrasser under slöjden. Men det byggdes även efter skoltid. Alla elever som ville fick vara med. Årskurs fyra var vid det laget redan igång med ett ämnesövergripande projekt med tema Harry Potter. Eleverna läste till exempel böckerna på svenska, filmade själva en egen Harry Potter film och spelade quidditchmatch mot Möllevångsskolan under idrottslektionerna.

– Vi kopplade ihop allt till ett praktiskt värdegrundsarbete tillsammans med lärare och kurator. I ett ämnesövergripande arbete blir alla ämnen lika viktiga, berättar Elisabet Niskakari.

LÄS MER: Pedagogiskt läsprojekt avdramatiserar HBTQI
LÄS MER: Olika lärmiljöer lockar fram det 100-språkiga barnet

Bygg relationer först – lärmiljö sen

För Elisabeth Niskakari har det också varit avgörande att ha en stöttande ledning och en rektor som tror på att satsa på skolbibliotek.

– Du måste ha en rektor som ger dig möjligheter och resurser. Kärnverksamheten i skolbiblioteket är samarbete. Du måste samarbeta med alla lärare, elever och fritids för att biblioteket ska bli integrerat i den övriga verksamheten, säger hon.

Hur och var börjar man en process för att bygga lärmiljöer?
–  Genom att vara mycket med eleverna, prata med dem och bygga en relation när de är inne i biblioteket. Barn är kreativa och vill uttrycka sig. En nyckel till att lyckas är att låta eleverna vara med och låna ut, köpa in böcker och möblera.

Vilka utmaningar kan man stöta på?
– Att hitta tid. För oss har en lösning varit att arbeta under elevens val, men utan de timmarna så försvinner mycket tid med eleverna. Men man kan ju samarbeta med fritids och låta alla elever som vill bidra efter skolan. Du måste självklart också ha en tydlig plan tillsammans med lärarna kring projektet och vara tydliga med vilka vinster som finns för att få loss barnen från stressade lärare.

Elisabet Niskakari poängterar att lärmiljön är något som ska vara i ständig förändring.

– Här hos oss kanske det är dags att snart bygga ett mangarum med fokus på serier. Biblioteksverksamheten blir aldrig statisk, allt förändras varje läsår tack vare eleverna. Då kan det hela tiden också bli bättre, säger hon.