Här är barnen vana vid att avbryta högläsningen

Tanken på ett eget förskolebibliotek var något som verkligen lockade förskoleläraren Stephanie Persson redan 2015. Genom projektet Läsmagi fick hon och kollegorna bland annat stöd i form av fortbildning och handledning. Alla förskolor som deltog fick även statlig finansiering av Statens Kulturråd och målsättningen med projektet var att förskolebiblioteken skulle bli en del av förskolornas ordinarie verksamhet.

Tio år senare visar Stephanie Persson oss runt i ett blått och havsinspirerat förskolebibliotek. Färgerna i rummet är lugna och över en hel väg sträcker sig boklister som tydligt visar en mängd olika böcker i barnens höjd. Både rum och tema har varierat och barnen har fått vara med och tycka till. Här inne finns också en mysig koja som Stephanie Persson snickrat ihop, där finns utrymme för högläsning och litteratursamtal med barnen.
– Det finns en bild av att en lyckad läsning är att läsa från pärm till pärm utan paus. Så fungerar det inte här. Jag är van vid att bli avbruten av barnen när jag läser högt och uppmuntrar barnen att våga ställa frågor och peka på vad de ser, ofta bläddrar vi fram och tillbaka för att diskutera boken tillsammans, säger Stephanie Persson.

En kodad miljö som skapar läsande barn

Det har hunnit hända många saker sedan starten på Ribersborgs förskola och en tydlig förändring är att det är lättare att få förskolans personal att läsa högt idag.
– När förskolebiblioteket var nytt fanns det en stor osäkerhet hos många i personalen kring högläsning och boksamtal. Men vi har uppmuntrat och uppmuntrat och erbjudit vägledning. Vi har även använt tid på våra APT:s och verksamhetutvecklingsdagar till att ge verktyg. Sedan har det gjort stor skillnad för oss att alla går Läslyftet, berättar Stephanie Persson.

Ulf Malmqvist nickar instämmande. Han har skrivit flera böcker om förskolebibliotek och är utvecklingspedagog med inriktning på språk och kommunikation:
– I förskolans läroplan betonar man ju lika mycket högläsning som samtal om texter. Ofta fungerar högläsningen bra inom förskolan, men samtal om texter kräver ju också en miljö som möjliggör detta, som ett förskolebibliotek. Redan här kan vi lägga grunden just genom en starkt kodad miljö och att barnet i den här miljön blir det läsande barnet, det samtalande barnet och barnet som ställer sig i relation till litteraturen.

Han påpekar också att förskolebiblioteket ska vara ett komplement till avdelningens läsmiljö och områdesbiblioteket.
– Böckerna ska alltid finnas där barnen finns. Genom att ha böcker om byggnadsverk nära bygghörnan och kokböcker i barnens kokvrå och så hjälper vi barnen att se kopplingen mellan litteraturen och hur den kan vara en viktig resurs. Utifrån min roll ser jag en betydligt större medvetenhet hos pedagoger idag, läsningen är inte längre något som enbart sker i ”läshörnan”, säger han.   

– Och hos oss avslutas ett besök i biblioteket med att alla får låna med sig varsin bok tillbaka till avdelningen. Men oftast blir det ju många fler böcker som följer med tillbaka, säger Stephanie Persson och skrattar till.   

Involvera barnen från början

Ulf Malmqvist minns själv när han arbetade som förskollärare på Klövervallen. Ofta besökte han och barngrupperna Rosengårds bibliotek. Men han minns hur barnen hemma på förskolan ofta efterfrågade biblioteksböcker som redan lämnats tillbaka.
– Barn vill gärna återvända till litteraturen och uppleva den igen och igen. När förskolan har ett eget bokbestånd skapas just den här möjligheten att återvända flera gånger till samma bok och att berättelsen tillåts växa genom samtal och gemensamma tankar. Sedan behövs det så klart också en budget för det, säger han.   

Vilka tips har ni till förskolor som ligger i startgroparna för ett eget bibliotek?  

– När vi skulle börja jobba med vårt bibliotek gick jag runt till varje avdelning och tog mig verkligen tid att pratade med alla i personalen. Det är jätteviktigt att alla blir insatta och förstår varför ett förskolebibliotek behövs och allt man har att vinna på det. Jag tror det är viktigt att reda ut alla frågetecken från kollegorna redan från början. Vi har som sagt också engagerat barnen genom att till exempel låta dem komma med förslag på teman för rummet. När de ville ha tema slott så fick biblioteket inredas för att kännas som ett slott. När vi sedan fick flytta biblioteket och barnens istället valde temat ”under havet” så återanvände vi så mycket vi kunde och försökte skapa en känsla av hav i rummet, säger Stephanie Persson.      

– Vad jag sett tydligt är vikten av att ha en arbetsgrupp som driver förskolebiblioteket tillsammans med barnen och att undvika att det blir personbundet. Det är viktigt att ta ett gemensamt och aktivt ställningstagande. Själva processen att ta fram ett bibliotek är väldigt givande för både kollegiet och för barnen. Det leder ju ofta till att man börjar prata litteratur och börjar diskutera hur man möjliggör barnens möte med litteraturen. En annan förskola i Malmö valde att ta med barnen på studiebesök till Kanini på Malmö Stadsbibliotek för att se vad ett bibliotek kan vara. Det ledde bland annat till önskemål om att deras eget bibliotek skulle ha ”lurviga” saker på stolarna, säger Ulf Malmqvist och ler.  

  – Vi engagerade också vårdnadshavarna. Innan pandemin lånade barnen ofta hem böcker och då bad vi barnen att tillsammans med vårdnadshavare recensera böckerna. Vi la ett formulär med frågor i varje bok som de fyllde i hemma och sedan tog med tillbaka. Sedan satte vi upp det på en anslagstavla här. Där kunde även vårdnadshavarna tycka till om boken och samtidigt fick de stöd i hur man kan prata om litteratur med barnen, säger Stephanie Persson 

 – När vi började jobba med förskolebibliotek i Malmö så betonade vi ägandetskapet av biblioteket, det skulle inte bygga på att någon utifrån kom och byggde upp det på förskolan. Syftet med Läsmagi var ju att få förskolebibliotek att leva vidare, även efter att projektet avslutats. Även om inte alla förskolor har bibliotek idag så finns det idag på flertalet förskolor, och jag ser verkligen att förskolebiblioteken lever vidare, vilket är väldigt positivt, avslutar Ulf Malmqvist.