Konventionen om den vuxnes skyldigheter har blivit lag

Hon menar att barn och unga inte stärks genom rättigheterna per se. Däremot kan barnet bli förstärkt i en asymmetrisk relation och samspel till en vuxen som har rättigheterna som rättesnöre, ett barnrättsperspektiv. Där den asymmetriska maktrelationen mellan barn/unga och vuxna bärs av barnets rättigheter och dess rätts subjekt. Och, oändligt med kärlek!

Genom Grundskolefotboll mot rasism- för allas lika värde/Ge rasismen rött kort! har vi (rektorer och kollegor) de senaste åtta åren undervisat tusentals barn i sina mänskliga rättigheter! Efter genomgått undervisning ber vi barnen svara på frågan: Varför skall barn känna till sina rättigheter? och vi har bland annat fått följande svar:

– För att annars kan vuxna göra vad som helst med oss.
– För då hade vi kunnat gjort på ett annat sätt.
– För då hade jag vetat att det inte var något fel på mig.
– Då hade jag kunnat sagt ifrån.

”Det finns ingen skarpare determinant av ett samhälles själ än det sätt på vilket de behandlar sina barn” Nelson Mandela

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som Barnrättskonventionen är en del av, är universella och gäller för alla. De slår fast att alla människor oavsett land, kultur och sammanhang, är födda fria och lika i värde och rättigheter. Detta gäller också barn! Rättigheterna är villkorslösa och är inget barn skall behöva göra sig förtjänt av eller, behöva be om. Ansvaret för att tillgodose barn och unga sina mänskliga rättigheter bärs av vuxna som arbetar direkt eller indirekt med barn, vilket också slås fast i och med att FNs deklaration om barnets (och ungas) rättigheter nu har blivit lag i Sverige.

Så här säger statens offentliga utredningar om barnkonventionen:
”Intentionen med barnkonventionen är att stärka barnets rättigheter på alla nivåer i samhället. Barnkonventionen skall bidra till att synliggöra barnets rättigheter och skapa en grund för ett barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet där rättigheterna skall ses utifrån ett barnrättsperspektiv. Konventionen är ett pedagogiskt verktyg och ett sammanhållet regelverk att förhålla sig till.”

Sverige ratificerade konventionen 1990. Att ratificera en konvention innebär att konventionen blir juridisk bindande. Därmed har Barnkonventionen varit juridiskt bindande sedan 1990. En ratificering föregås av att staten undertecknar konventionen som en viljeyttring och en signal på att landet förbereder en ratificering och anpassning av nationell lagstiftning i relation till konventionen. Men en ratificering krävs för att konventionen skall bli folkrättsligt. Att konventionen nu blir lag kommer att innebära vissa förändringar.

Barn har utifrån Barnkonventionen ett flertal rättigheter, men även om barnkonventionen har gällt i Sverige i många år visar att synen på barn som rättighetsbärare och därmed ett agerande i denna linje inte sker per automatik. Utifrån en genomlysning av skolans styrdokument kan vi konstatera att Barnkonventionen finns redan med inom skollagen, läroplanen, diskrimineringslagen och arbetsmiljölagen. En lagstiftning är i sin grund ett beslut nedtecknat på en bit papper och att detta per automatik får åsyftad verkan och i detta fall konkret påverkar skolorganisationen kan ifrågasättas. Utan en verksamhet och organisation som genomsyras och förkroppsligas av barnrättsstrategier och en barnrättssyn som utgår ifrån barnets perspektiv blir det svårt att bryta den åldersmakt som genomsyrar vårt samhälle. Organisationers fokus på sina rationella, effektiva och mätbara mål utesluter möjligheten att utveckla alla barnets mänskliga rättigheter och därmed, mänskliggöra barnet (Jonna Borremark i ”Det omätbaras renässans). Barnsynen i barnkonventionen inspireras bland annat av den polske barnläkare och pedagog Janusz Korczaks bok ”Hur man älskar ett barn”.

Mänskliga rättigheter utgör en begränsning av statens makt och slår fast vissa skyldigheter för staten; skydda individens rättigheter från att kränkas av andra enskilda och av institutioner som företräder staten. Ett annat sätt är att staten skall se till att varje människa kan förverkliga och utkräva sina rättigheter enligt konventionen.

”Ge barnen kärlek mera kärlek och ännu mera kärlek så kommer folkvettet av sig självt” Astrid Lindgren

Nu när FN:s deklaration om barnets rättigheter blivit lag i Sverige skapar det ett otroligt viktigt steg för att se barnet som ett rättighetssubjekt och därmed kunna stärka barns rättigheter. Barnsynen som genomsyrar barnkonventionen med dess mänskliggörande av barnet skapar filosofiska och pedagogiskt verktyg som innebär både större skyldighet och ökad möjlighet för vuxna, domstolar och myndigheter att sätta barnets rättigheter i fokus. Barnkonventionen gör klart att alla barn är rättighetsbärare – individer med egna rättigheter och beslutet att göra den till lag innebär att barns rättigheter får högre status och kommer behövas tas på större allvar i samhället.

Och beslut gällande skolan, omfattas på samma sätt både av skollagen, läroplanen och dessutom barnkonventionen. Barnkonventionen kommer även att ensamt kunna åberopas i svenska domstolar – något som tidigare inte varit möjligt.
Om vi lyckas med att driva kunskapshöjande insatser kommer vi att skapa en större medvetenhet om barnkonventionens mänskliggörande grammatik. En grammatik och ett språk som förmår att formulera och göra barnet till en livs levande människa, här och nu. Och, inte en transportsträcka in i ett ovisst vuxenskap (liv). Utan ett fullvärdigt subjekt och människa med förmågan och rätten att förnimma, tolka, benämna, dekonstruera och förändra världen, (Paulo Freire, De förtrycktas pedagogik.)

”Det verkar alltid omöjligt tills det är gjort” Nelson Mandela

Förändringarna kommer inte att ske över en natt, utan det är ett långsiktigt arbete och ett synsätt på barn som vi hoppas ska få genomslag i samhället. Det krävs stora utbildningsinsatser och politiska prioriteringar, både lokalt i kommuner och nationellt. Demokrati och Mänskliga rättigheter är något vi tillsammans kan skapa och, barnet skall vara vår medspelare i skapandet.
Till syvende och sist är det du och jag kollega som gör det möjligt för och med barn och unga att förkroppsliga sina mänskliga rättigheter. Därmed måste vi skydda barnet från stat, kommun och organisationer som inte lever upp till de mänskliga rättigheterna.

Inom Pedagogisk Inspiration har vi utvecklat olika verktyg och perspektiv för att närma oss ett barnrättsperspektiv. Bland annat så har vi en pågående utbildning som utbildar processtödjare i normkritisk pedagogik och förhållningssätt. Dessutom har vi tillsammans med pedagoger utvecklat ögonblicksforskning som är ett ypperligt sätt att i praktiken utveckla ett barnrättsperspektiv.

Och som Marie Lundin Karphammar skriver i sin senaste bok Implementering av bankonventionen – med hjärta och hjärna:
”….om vi vuxna enligt barnkonventionens barnsyn visar barn och unga att
• Alla är lika mycket värda
• Vi stödjer dem i deras utveckling
• Vi kontinuerligt försöker göra det bästa för dem
• Vi lyssnar på dem
Kommer vi att ge barn och unga förutsättningarna att få en bra barndom… Dessutom kommer arbetet att innebära att vi lär oss av barnen och de unga vilka är de bästa läromästarna vi har själva utvecklas som vuxna.”

Jag skulle vilja avsluta med ett citat av Siv Arb som fångar essensen i vad ett barnrättsperspektiv kan innebära:
”Somligt har jag ändå lärt mig under resans gång
Det är inte alltid namnet på stationerna som betyder något
Utan snarare vem som möter dig på perrongen
När du väl kommer fram”