
Att lyfta autism – en väg till ökad förståelse och samarbete
Idag vill jag bara kort berätta hur glad jag är för att mina elever vågar utmana sig själva, men framför allt att de är stolta över vårt arbetssätt. För några dagar sedan, precis i samband med skolavslutningen, fick jag ett mail och en förfrågan av en kollega på Bergaskolan. De hade tidigare lyssnat på mina elevers presentation om sin Rocket Timer och var så imponerade att de bjöd in eleverna att berätta om Innocarnival för sin personal, så att fler vågar hoppa på tåget i höst och börja arbeta tematiskt och ämnesövergripande.
Tack för att vi fick komma till er! Där stod eleverna självsäkra och ödmjuka, inför högstadielärarna på Bergaskolan. Det är inte varje dag elever blir inbjudna att berätta om sitt projekt på en studiedag. Och det är långt ifrån alla elever som hade velat göra det andra dagen på sitt sommarlov.
Eleverna berättade om vinsterna med Innocarnival, vad det har gett dem och hur lärare kan tänka tillsammans för att motivera elever, skapa samarbete och arbeta kreativt med ett undersökande förhållningssätt, samtidigt som de lär om hållbar utveckling. De beskrev hur det ena lett till det andra och vilket mervärde det ger att göra något på riktigt.
De vågade också prata om att våga. Våga för att vinna. Det värsta som kan hända om vi ställer en fråga är ju att få ett nej. Vi arbetar tematiskt och vi har samtidigt lärt oss att sannolikheten att få ett nej är ganska liten – förr eller senare kommer det ett ja. Det var precis det som hände när de slängde ut frågan i Sydsvenskan. Deras önskan var att ett företag skulle se potentialen i deras prototyp vilket Sandberg Development AB tillsammans med Softhouse faktiskt gjorde.
När de var klara med sin presentation (som vi för övrigt slängt ihop i all hast), så ställde de frågor till publiken. Jag blir så glad att de vågar ställa öppna frågor till vuxna – och att de dessutom svarar proffsigt och med humor på lärarnas frågor. Tänk att ni (och alla andra i klassen) precis avslutat åk 5. Jag är så tacksam att vi fortsatte tjata om samarbete, att vi aldrig gav upp, och att vi hade ett tydligt mål från början: att öka måluppfyllelsen, motivationen och vårt samarbete.
Precis innan jag stängde datorn för att gå på ledighet så fick jag ett mail om att vi fått vårt förstahandsval i höstens omgång av Innocarnival. Jag blev så sjukt glad att jag sprang ut och körde ”wop wop” i korridoren inför min kollega som skakade på huvudet (och förmodligen tänkte att jag som vanligt var lite smått crazy). Men hur som helst, vår lärprocess kommer att vara ”Hur kan MFF bli Sveriges mest hållbara arena?” Detta kommer bli ett riktigt bra år och jag är så taggad på att komma igång igen. Superglad att det dessutom är för en god sak som dessutom kan motivera många elever att tänka hållbart även på fotbollsplanen.
I eftermiddags var jag på Rönnen och lyssnade till Sara Bruun som berättade hur vi kan använda Trelson med våra elever. Du är en helt fantastisk föreläsare med både konkreta tips och humor. Jag är glad att arbeta för Malmö stad som erbjuder så mycket bra föreläsningar, att de bjuder in viktiga personer och webinarium för att vi ska utvecklas i vår profession. Här hittar du hennes blogg. Det som utmärker Sara är att hon dessutom delar allt sitt material och sitt tänk gratis. Till dig Sara vill jag säga, att nästa gång vi ses så måste jag få ta en selfie på oss! Du har pondus och du är så cool! En riktig inspiratör och förebild helt enkelt!
Ni som följer min blogg vet att jag gillar att träffa nya människor som jag är nyfiken på. Jag bjöd återigen in en inspirerande person för en fika med mig, Kristin som idag arbetar på lågstadiet. Det slutade med att hon satt i min lådcykel, smidandes på framtida planer. Om vi känt varandra längre än en dag? Det skulle man absolut tro. Men det bästa är att – en vacker dag – så har vi ju gjort det. För detta är en person som jag inte kommer att släppa. Jag ser fram emot ett kul samarbete redan i höst.