Back to the 90´s

Skrivarglädje utan skärmar – vår skrivarverkstad som fick pennorna att glöda

I en tid där elever gärna knappar på sina datorer så fort det ges möjlighet, ville jag göra något annorlunda. Jag ville få dem att känna skrivarglädje fast på riktigt – med penna och papper. Mina tankar snurrade med frågeställningen “Hur kan jag få mina elever att släppa datorn och använda papper och penna? Vad jag kom fram till? En vecka fylld av skaparglädje, samarbete och kreativitet – utan skärmar.

”Hur får jag mina elever att välja papper före dator?”

Frågan snurrade i mitt huvud. Jag ville skapa en miljö där skrivandet kändes lustfyllt, inte som ett krav. Därför föddes idén om en skrivarverkstad à la 90-tal – en vecka inspirerad av en tid innan skärmar styrde allting. Samtidigt så ville jag ju ta med eleverna på en resa tillbaka till hur det var när jag gick i åk 5, alltså 1995. Jag berättade för eleverna att det här var ett nytt koncept som jag aldrig hade testat tidigare. Att vi kanske skulle behöva justera tillsammans längs vägen. De nappade direkt,  nyfikna, engagerade och fulla av idéer.

Kreativa stationer tog över klassrummet

Upplägget byggde på olika stationer – skrivhörnor med olika teman där eleverna jobbade i grupper om tre. Grupperna lottades, vilket i sig skapade spännande möten och samarbeten.

Stationerna

• Skapa en plansch om grundläggande skrivregler med hjälp av skvallertidningar
• Lyssna på en ljudbok (UR Play) och diskutera i vår “myshörna” med kuddar och sackosäckar
• Läsförståelse i tre nivåer (en elev leder samtalet, en antecknar)
• Utveckla meningar med hjälp av adjektiv
• Skriv två korta dialoger
• Dela in ord i rätt ordklass
• svårstavade ord, vilket är rättstavat?

Planen var 30–45 minuter per station – men eleverna ville inte sluta. På vissa stationer bad de själva om mer tid. Det var tydligt att vi hittat något som väckte både nyfikenhet och motivation.

90-tal + skrivarverkstad = fest

Som grädde på moset så avslutades veckan med en riktig 90-talsfest! Eleverna fick i uppdrag att hålla en show där de dansade och sjöng. De som inte ville dansa fick chansen att skriva manus till showen. Efter showen bjöd vi in dem till ”min femma” – alltså min värld från 1995. Det blev musik från mina favoritlåtar (japp, alla sjöng med till “Backstreet Boys” till slut). Vi pratade leksaker som Tamagotchi och Gameboy, om färgade lavalampor och att gå spökrunda inne i gamla skolbyggnaden. Jag visade konstiga saker som kassettbandspelare och berättade hur vi lekte utan mobiltelefoner. Hur vi på helgerna gick från hus till hus och plingade på hos kompisar så att vi till slut var ett helt gäng som drog tillsammans till en lekplats eller fotbollsplan.

Tamagotchin- det elektroniska husdjuret

Det som fångade mångas intresse var bilden på en tamagotchi. De förstod inte riktigt hur den funkade så återigen satte min kreativitet igång och jag hörde mig själv säga “jag tar med en i nästa vecka så att vi ser hur länge vi kan hålla vårt elektroniska husdjur vid liv. Återigen så är det något att samlas kring, något som jag hoppas skapar mervärde för våra elever. Så japp, nu är det dags att släppa kontrollen över husdjuret och låta eleverna testa.

Varför show?

Jag tror att det hjälper elever att tro på sin egen förmåga, att våga utmana sig att stå och presentera saker utan att de tänker på att de tränar sin förmåga att redovisa. De går in i en roll, de skrattar och har kul. Det stärker samarbetet och sammanhållningen. Sedan tänker jag att det är ett bra sätt att locka till en fest som får avsluta temat.

Hockeykort och tävling

Eleverna fick så klart testa min favoritlek. De fick låna hockeykort som en elev tagit med hemifrån. Sedan var utmaningen att kasta kortet så att det hamnade så nära väggen som möjligt. Kanske minns några av er hur det gick till? Man satte kortet mellan lång-och pekfinger, sedan kastade man iväg kortet lite på sned för att det inte skulle få luftmotstånd utan nå hela vägen fram. Så många skratt, både åt roliga kast men också att det väckte det barnsliga i oss alla inklusive vuxna. Det blev givetvis ännu bättre när den som övat mest faktiskt vann (läs jag), fair tyckte jag.

Vad händer framåt?

Tanken med skrivarverkstaden var också att de skulle få en ingång och träning i delar som ska finnas med i en berättelse. Nu håller eleverna på att skriva på sina berättelser (som inte har med 90-talet att göra). När deras berättelse är klara och de har gett och fått feedback på sin text, ja då är det så klart dags att knyta ihop 90-tals säcken och utvärdera om arbetssättet gav resultat.

Skrivuppgift: ”Du vaknar upp som din Tamagotchi – vad händer nu?”

När jag nu publicerar denna text har jag förmodligen inte hunnit lägga ut den sista skrivuppgiften i tema skrivarverkstad. Förhoppningsvis lockar den till många vässade blyertspennor och skrivkramp nu när jag tagit med eleverna till min barndom. Precis som det står i rubriken så är det nästa kreativa uppgift. De kommer att få träna sin förmåga att skriva, skriva, skriva. Jag hoppas väcka den där nyfikenheten igen, deras tankar om hur det var på min tid när jag var i deras ålder. Efter vår skrivarverkstad hoppas jag att övningen med adjektiv kan hjälpa eleverna att skriva så levande om sin tamagotchi att även jag kastas tillbaka i tiden. Vem vet, kanske har vi en nostalgisk äkta tamagotchifantast i klassen som får mig att själv kastas tillbaka till en tid där jag mest kände glädje, jag minns det med glädje så det vore ju helt fantastiskt!

Vad lärde vi oss?

Det här var ingen digital quick fix. Det var ett gäng pennor, lösa skrivpapper och en stor dos kreativitet och gemenskap. Och vet du vad? Det funkade. När en elev fastnade eller inte förstod så hjälptes gruppen åt, ibland tyckte de olika men då kompromissade gruppen. Det viktigaste var att hjälpas åt tillsammans mot högre resultat och fördjupad kunskap inom skrivandet.

Lyckades jag entusiasmera klassen?

När elever vill stanna inne på rasten för att “bli klara med vår affisch” – då vet man att skrivandet och uppgiften har landat rätt. Jag insåg också hur mycket eleverna tycker om att arbeta med saxar, tidningar och klister. Kanske suckar de när vi pratar om att ta bort datorerna men så här kreativa går ju faktiskt inte att bli på samma sätt bakom en skärm. Jag kommer att fortsätta att utmana eleverna, för även om tiden går och saker förändras så är det fortfarande barn och det lyser i deras ögon när de får lära sig nya saker på ett lustfyllt sätt.

Tips till dig som vill testa

Vill du få fart på skrivandet i din klass? Backa bandet. Ibland finns framtidens skrivlust där man minst anar det – i en kassettbandspelare från 1995.Blanda skrivövningar med musik, nostalgi och samarbete. Det kommer bli snackigt emellanåt och på en del stationer, men vad gör det när det som hörs är elever som faktiskt pratar med varandra om skolarbete och lektionsinnehåll.

• Skapa stationer som eleverna kan växla mellan
• Våga släppa skärmen för en stund – låt eleverna känna skillnaden
• Ta med en Tamagotchi till klassen och skriv eller använd som klassens elektroniska husdjur!
• Ta hjälp av ditt arbetslag, kanske kan ni ha stationer tillsammans?

Diskussionsfrågor för kollegiet eller egen reflektion

• Hur kan vi som lärare skapa utrymme för skrivande som känns meningsfullt – bortom skärm och tangentbord?
• Vilken plats har nostalgi i ditt klassrum – kan det vara en bro till lärande?
• Hur kan vi kombinera kreativt arbete med läroplanens mål på ett tydligt men lustfyllt sätt?
• Vad händer med samarbetet mellan elever när grupper slumpas snarare än väljs?
• Vilka alternativa sätt kan vi använda för att träna redovisning och muntlig framställning utan att det känns som “en redovisning”?
• Hur kan vi som kollegor stötta varandra i att våga testa oprövade idéer – även när vi inte vet exakt hur det kommer landa?