Att lyfta autism – en väg till ökad förståelse och samarbete

I detta blogginlägg berättar jag om min gamla elev Rasmus och varför jag tycker att det är viktigt att våga prata om autism i skolan och hur det kan berika en hel klass. Det är ett långt men viktigt blogginlägg som belyser min undervisning utifrån allas lika värde och rätten att vara den man är.

Av Desirée Bentzer

Publicerad 19 april 2025

I ett klassrum fullt av unika individer är vår uppgift att skapa en miljö där alla får komma till sin rätt. För att detta ska vara möjligt måste vi våga prata om olikheter – inte minst om autism. Inte som något svårt eller märkvärdigt, utan som en naturlig del av den mångfald vi möter varje dag i skolan. I det här inlägget vill jag berätta om min gamla elev Rasmus och varför han har varit så viktig för både mig som lärare och för sina klasskamrater under mellanstadiet.

Rasmusdagen – en viktig & fin tradition

Varje år den 6 april äter jag våfflor med min gamla elev Rasmus. Det är en tradition vi har hållit fast vid sedan han gick i fyran. I dag går han sista terminen på gymnasiet. Just denna dag, som vi har döpt till Rasmusdagen, har en särskild plats i mitt lärarhjärta. För att förstå varför, behöver vi gå tillbaka till när Rasmus var tio år. Jag minns det tydligt. En pojke som tyckte att skolan var svår – inte bara på grund av sin dyslexi, utan också för att han inte kände sig som sina kompisar.

Brevet som förändrade allt

En dag berättade han för mig om sin autism, och när jag föreslog att vi skulle berätta för klassen om det, såg han på mig som om jag vore galen. Men tillsammans skrev vi ett brev – från hjärtat – där han berättade om sitt sätt att lära och hur det kunde skilja sig från andras. Jag har fortfarande kvar det brevet. Och jag vet att många av hans klasskamrater blev berörda. När han läste upp det sa han att det kändes som om stora stenar hade fallit från hans axlar.

En fest för modet – och olikheterna

Klasskamraterna blev imponerade. De tyckte att Rasmus var modig. Deras syn på honom förändrades inte – tvärtom. Deras förståelse växte, och det blev lättare för dem att visa hänsyn. Samtalet om autism skedde på Rasmus villkor. Han fick äga berättelsen, och kompisarna fick ställa frågor. Det hela slutade med att klassen bestämde sig för att fira Rasmus – och olikheterna – varje år. Sedan dess har jag alltid burit två olika skor den 6 april. Vi pärlade armband, bar dem tillsammans, och samtalade om vad det verkligen innebär att leva som vi lär: att alla människor är lika mycket värda. För mig är det viktigt att mina elever får reflektera över det där. Vi säger ofta att alla är lika mycket värda, men hur visar vi det i praktiken? Våra handlingar betyder mer än våra ord.

Varför vi behöver prata om autism i klassrummet

Att prata öppet om autism i skolan skapar en mer inkluderande och förstående miljö. När elever förstår hur autism påverkar en persons sätt att tänka, känna och agera, minskar risken för missförstånd och fördomar. Skolan kan vara utmanande för elever med autism. Sociala interaktioner, förändringar i rutiner och starka sinnesintryck kan vara svåra. Genom att skapa förståelse hos alla elever blir lärandemiljön tryggare och mer stödjande.

Förståelse gynnar hela gruppen

När elever lär sig om autism och får verktyg att förstå sina kamrater, växer empatin – och samarbetet förbättras. De vågar visa sina olikheter, vilket stärker både individen och gruppen. Att arbeta med gruppdynamik är tufft i början, men det ger resultat. Jag tror verkligen att det påverkar elevernas självkänsla och självförtroende i positiv riktning.

Vi pekar ut styrkor – inte diagnoser

Att ha kunskap om autism handlar inte om att peka ut – utan om att se. Vi ser individen bakom diagnosen och förstår deras styrkor, utmaningar och behov. Det gynnar hela gruppen. När vi bygger en kultur där respekt och förståelse är norm, skapar vi trygghet och möjlighet för alla att nå sin potential. Att lyfta autism handlar inte bara om att stötta några – det handlar om att berika hela klassrummet med mångfald och samarbete.

Var en modig förebild

Visa att det är okej att inte ha alla svar. Att vara öppen, lyssnande och nyfiken inför människors olikheter är kanske det viktigaste vi kan lära våra elever. Att vara en modig förebild innebär att stå upp för varje elevs rätt att vara sig själv – även när det kräver att vi ändrar på våra egna metoder. Vi visar att skolan ska formas efter eleverna, inte tvärtom. Vi är modiga när vi säger: “Jag vet inte exakt hur det känns, men jag vill förstå.” Det är i de stunderna vi bygger tillit – och lär eleverna att det finns styrka i att vara sig själv.

Hur vet jag att det ger effekt?

Genom samtal och digitala enkäter med mina elever får jag en tydligare bild av hur de tänker och mår. Öppna frågor i Google Formulär ger mig insikter över tid, och hjälper mig att utvärdera vad som fungerar – och vad vi behöver utveckla. Eleverna får vara med och skapa frågor, sätta personliga mål, och reflektera tillsammans. Det stärker deras självinsikt – och hjälper mig att vara den förebild jag vill vara.

En resa som inspirerar – långt utanför klassrummet

Rasmus, du är en förebild för så många – utan att du ens vet om det. Under alla mina år som lärare har jag berättat om din resa, men idag är det inte bara mina elever som lär av dig. Mina egna barn ser upp till dig. Ellis, min yngsta son på tre år, bär olika skor nästan varje dag nu – för att han vill vara som du. För att han ser mod i det som är annorlunda. Han säger att du är cool.

Att lyfta sin diagnos

Förra året valde du att lyfta bort din diagnos. Det betyder att du inte längre har autism. Men du har aldrig låtit en diagnos definiera vem du är – du har använt den som en drivkraft. En superkraft. Du har vågat utmana dig själv, klivit rakt in i det som varit svårt, och visat att det går att förändras. Att det går att växa. Att styrka ibland handlar om att våga vara sårbar.

Nu tar du studenten

Du inspirerar inte bara genom det du gör – utan genom den du är. Du visar att olikheter inte behöver vara något vi bär på i tystnad, utan något vi kan prata om, förstå och till och med fira. Rasmusdagen kommer för alltid att vara en påminnelse om det – och om dig. När du slutade som elev hos mig efter åk 5 så lovade jag dig att jag skulle stå längst fram när du tar studenten. Om mindre än två månader är den dagen här och jag lovar att jag håller mitt ord, tänk att du vuxit till en ung man som snart ska ta studenten och längst fram kommer jag att stå, din gamla lärare från mellanstadiet. Jag är så sjukt stolt över dig!!

Så till dig, Rasmus, vill jag säga tack!

Tack för att du visade mig vad mod är.
Tack för att du lärde mig att verklig förståelse kommer ur relation, inte regler.
Tack för att du påminde mig om att olikheter inte är ett hinder – utan en tillgång.
Och varje gång jag sätter på mig två olika skor den 6 april, tänker jag på dig och på det du lärde mig: Att vi alltid ska skapa plats för människor att få vara sig själva.

Vänster Ellis och Rasmus 2025. Ellis bär olika skor. Höger min man André och Rasmus 2023.

Tips – för dig som vill stärka förståelse och samarbete i klassrummet

Börja i samtalet: Våga prata om autism. Använd vardagliga exempel, böcker eller kortfilmer (jag använder alltid ”Fantastiska saker händer”).
Dela berättelser: Rasmus berättelse väcker ofta insikter hos mina elever. Berättelser gör det verkligt.
Reflektera över din undervisning: Vad funkar? Vad behöver justeras? Allt behöver inte bli rätt direkt.
Lyft fram olikheter som styrkor: Elever behöver veta att alla har olika förutsättningar – och det är okej.
Skapa struktur för alla: Tydlighet, bildstöd, rutiner och visuellt stöd gynnar hela gruppen.
Träna empati: Låt eleverna öva på att se världen från någon annans perspektiv. Det bygger gemenskap.

Reflektionsfrågor – för dig eller i kollegiet

Hur pratar vi i vårt arbetslag om elevers olikheter – inte bara svårigheter, utan styrkor?
Vad är vårt förhållningssätt till att prata om autism i klassrummet?
Hur visar vi i praktiken att alla är lika mycket värda?
Vad innebär det för dig att vara en modig vuxen i klassrummet?
Vilka strukturer har vi på plats som gynnar elever med autism – och hur kan vi utveckla dem?
Hur får våra elever uttrycka sina behov och styrkor?
Hur skapar vi utrymme för att träna empati och förståelse i vardagen?
Vad tar du med dig från berättelsen om Rasmus?

Våffla med rolig servett 2025. Jag och Rasmus 2024.

Dagens tanke

Kanske är det just i det vi inte riktigt förstår än, som våra största möjligheter till gemenskap finns.
I våra olikheter, där vi inte helt förstår varandra, ligger de största möjligheterna till gemenskap. När vi möter det vi inte förstår väcks nyfikenheten att lära och växa tillsammans. Istället för att se olikheter som hinder, kan de vara tillgångar som berikar vår gemensamma upplevelse och stärker vår förmåga att samarbeta. Genom att vara öppna och lyssnande skapar vi en miljö där alla känner sig värdefulla. De situationer där vi inte förstår varandra fullt ut ger oss möjlighet att bygga starkare, mer meningsfulla relationer och lär oss att olikheterna inte är ett problem, utan en möjlighet till gemenskap och utveckling.