Hälsosam lärmiljö för nyanlända elever
Relatedness – den livsviktiga tillhörigheten
Det här är den femte delen av en serie blogginlägg som handlar om vår sociala hjärna och hur den fungerar i samspel med andra människor.
För oss lärare som jobbar i skolan kan det vara av vikt att känna till olika sociala triggers som drar igång hjärnans hotsystem och hur det påverkar samarbete och lärande. Läs vidare om vikten av att skapa trygghet och känslan av att tillhöra ett sammanhang – bokstaven R (relatedness) i SCARF-modellen.
Familjen, släkten, vännerna, klasskamraterna eller kanske kompisarna från innebandyklubben kan beskrivas som vårt livselixir. Att känna tillhörighet och vara en del av ett socialt sammanhang är så viktigt för oss människor att modern forskning numera placerar det lika högt som mat och vatten i Maslows berömda behovstrappa. Det har visat sig att liknande hot- och smärtreaktioner framkallas i hjärnans nervkretsar av att vara hungrig som att bli utesluten och avvisad.
Tillhörighet skapas av att man upplever att man är en del av ett sammanhang till exempel genom att känna att man är en viktig del i en grupp eller klass. Man blir sedd, hörd och bekräftad. Man är någon. Här har pedagogen en stor uppgift eftersom människan har en medfödd natur att uppfatta de som vi inte känner så väl som fiender tills motsatsen är bevisad. Detta är en kvarleva som grundar sig i en överlevnadsstrategi där man har levt i små grupper som inte litar på människor utanför gruppen.
För att du ska uppfatta att någon är en vän måste du kunna relatera till den andra personen och uppfatta att de på något sätt är som du. När man länkar samman sina tankar, känslor och mål med andra människor frigörs oxytocin i hjärnan och det gör oss avslappnade, lugna, trygga och harmoniska. Det är samma substans som frigörs hos bebisar när de får ögonkontakt med sin mamma. Därför är det viktigt att i en grupp eller klass bygga relationer och få eleverna att känna samhörighet. Eleverna kan känna samvaro genom att de sätter upp gemensamma mål och ramar, att hela klassen jobbar med en utmaning, att de intervjuar varandra eller säger snälla saker till varandra. Allt för att länka dem samman.
Om en elevgrupp däremot inte känner samhörighet kommer hjärnan att tolka de andra som fiender eller konkurrenter. När man uppfattar någon som en konkurrent är det svårare att känna empati med denne. Eftersom ingen oxytocin utsöndras då kommer samarbetet att upplevas som obehagligt. Dessutom tenderar man att avfärda idéer som kommer från den man uppfattar som fiende. Man gör fler slumpmässiga kopplingar, misstolkar i högre grad avsikter och blir lätt upprörd.
Således är det väl investerad tid att skapa goda relationer både i din klass och med dina kollegor; tid som ger goda förutsättningar för att samarbeta och lära. Hur kan du med enkla medel skapa samhörighet i de grupper som du möter idag? Hur kan du länka samman tankar, känslor och mål hos dina elever idag?
Nästa och sista blogginlägget i serien förklarar varför hotsystemet snabbt slår larm under orättvisa förhållanden under bokstaven F (fairness) i modellen SCARF.
Till hösten presenterar vi ett arbetsområde på “Malmö delar” som tar upp teori och praktik i klassrummet med utgångspunkt i våra sociala hjärnor.
Alla delar i serien:
