”Lärande är en process”

Hur kan vi skapa en undervisning i skolan som inkluderar och maximerar samtliga elevers lärande? I det här avsnittet av Podagog Malmö träffar vi Linn Hörnfalk , förstelärare på Mellanhedsskolan och vinnare av Malmö pedagogpris. Det blir ett samtal om differentierad undervisning, grupperingar och dynamiska lärmiljöer.

I det här avsnittet av Pedagog Malmös podd ”Podagog Malmö” berättar Linn Hörnfalk om varför hon valde läraryrket och hur försöker nå alla elever, utifrån deras individuella förutsättningar, i klassrummet. I slutet av 2022 mottog hon Malmö pedagogpris för sin lärargärning.
– Det är ett kvitto på att jag är på rätt väg. Det boostar självförtroendet, att jag vill utvecklas ännu mer, säger Linn Hörnfalk.

– I motivering till priset står det bland annat att du skapar ”trygga och förlåtande lärmiljöer som är anpassade till både individer och grupper”; vad är en sådan lärmiljö för dig?
– Det allra viktigaste är att kontinuerligt diskutera med eleverna att lärande är en process snarare än något statiskt. Det är formativt, en trygg och förlåtande lärmiljö är att vi bygger en gemenskap, att det vi gör blir begripligt. Att jag har en god samverkan med hemmet; mycket positiv förstärkning som jag vidarebefordrar till dem, sådant jag ser på lektionerna. Att vi har tydliga stödstrukturer för att lyckas men också verktyg för att kunna diskutera när vi misslyckas. För att lärande är ju inte bara att lyckas, säger Linn Hörnfalk.

Hon vill också göra sina elever medvetna om att vi lär oss på olika sätt och att de kan vara lärresurser för varandra. Linn Hörnfalk nämner också det fysiska klassrummets betydelse.
– Att eleverna känner att de har ett ansvar och är en stor del i hur det ser ut i klassrummet och vad vi gör i klassrummet.

Lyssna på podden för att ta del av hela intervjun med Linn Hörnfalk.

Podagog Malmö är en podd som lyfter pedagogiken och arbetet i Malmö skolor och den görs av redaktionen på Pedagog Malmö. Bland gästerna finns pedagoger, rektorer och annan skolpersonal. Lyssna på podden här eller till exempel på Spotify!

Transkribering av avsnittet:

Hur kan vi skapa en undervisning i skolan som inkluderar och maximerar samtliga elevers lärande? I det här avsnittet av Podagogen Malmö träffar vi Linn Hörnfalk, förstelärare på Mellanhetsskolan och vinnare av Malmö Pedagogpris. Det blir ett samtal om differencierad undervisning, grupperingar och dynamiska lärmiljöer.

Ja, Linn Hörnfalk, välkommen till Podagog Malmö. Och grattis till pedagogpriset får vi säga. Kan du inte berätta om när det här mötet du var på plötsligt fick en oanad vändning kan man säga?

Ja, alltså det var väldigt roligt för en slavet som min rektor kallade till möte. Och vi skulle sitta på ett speciellt ställe och hon gick ut och in och jag bara kände att tiden går. Vi hinner liksom inte prata om det vi skulle göra på mötet. Och så helt plötsligt så tittar Peter Lindberg in. Och så tänkte jag, vad gör han här? Och han ser väldigt glad ut. Och sen så kom ju hela teamet från Pedagog Malmö in och då gick det upp för mig sen till slut att det var pedagogpriset.
Så det var helt fantastiskt. Vilken överraskning, de har gjort det så fint också. Ja, det är verkligen en sån fantastisk minne att ha med sig.

Vad betyder det att få sånt här pris?

Ja, men det betyder ju, alltså det är ju verkligen så, ett kvitto på att jag är på rätt väg. Och det boostar ju liksom självförtroendet att jag vill utvecklas ännu mer.
Så det är bara helt fantastiskt, bara så, lyckokänslor. Har du fått ta del av nomineringen och sådär? Läst om? Ja, det har jag fått göra. Och det är ju fantastiskt fina. Jag är liksom, alltså så ödmjuk inför vad människor har skrivit om mig och till mig. Så att det är, ja. Utan att den bara liksom blir så, jag blir rörd när jag läser dem. Och jag läser dem i jämna mellanrum för att man behöver den här boosten emellanåt.

Just det. Ja, du befinner dig idag på Mellanhetsskolan. Men kan du berätta, hur kom du på att du ville bli lärare från början?

Ja, alltså jag har egentligen alltid velat bli lärare. Ända sedan jag var liten. Och min syster och jag, vi är väldigt nära åldrarna, femton månader. Och jag kommer ihåg redan när vi var väldigt små. Så började jag liksom så här rätta hennes dagböcker. Och kände att, ja men det här var riktigt roligt att rätta hennes dagböcker. Och jag kände att liksom det bästa var ju att kunna lära henne fel först. Och sen lära henne rätt. För då fick jag ju liksom undervisa dubbelt så mycket. Och där kände jag liksom att det, glöden tändes lite för det. Sen har det varit väldigt mycket liksom på vägen. Jag har liksom haft, gått något naturtekniskt basår. Och jag har pluggat svin. Och jag har varit till ekonomen. Så landade jag ändå till slut ändå i läraryrket.

Rätta dagböcker får du utveckla lite grann.

Vad om språket är det då? Ja, det var ju det här klassiska. Liksom så som man såg på lärare förr. Liksom att jag rättade med lite röd penna på stavfel. Liksom kan du utveckla detta. Ja, och sen dess så var du fast kan man säga. Ja, det blev jag faktiskt. Jag ville ju också. Jag blev aerobicsinstruktör. Det är ju också en typ av lärare kan man ju säga. Men det är jag inte än. Just det. Kanske kommer.

Ja, det är motiveringen till det här priset. Och så står det bland annat då. Om jag ska citera här att du skapar trygga och förlåtande lärmiljöer. Och anpassar det till både individer och grupper. Det här med att anpassa undervisningen och differentiera. Och återkommer vi strax till. Men vad är då liksom en trygg och förlåtande lärmiljö för dig?

Jag tycker det allra. Det allra viktigaste är att kontinuerligt diskutera med eleverna. Att lärande är en process. Snarare än något statiskt. Det är formativt.
Jag tänker att en trygg och förlåtande lärmiljö är att vi bygger en gemenskap. Att det blir begripligt det vi gör. Att jag har en god samverkan med hemmet.
Mycket så positiv förstärkning som jag vidare befordrar till dem som jag ser på lektionerna. Att vi har tydliga stödstrukturer för att lyckas. Men också verktyg att kunna diskutera när vi misslyckas. För att lärande är inte bara att lyckas. Och sen. Också viktigt tycker jag att eleverna är medvetna om att vi lär på olika sätt. Och att vi hjälper varandra för att lära oss. Hela tiden både mer och bättre. Och sen också rent det fysiska klassrummet tycker jag är en viktig del också. Att de känner att de har ett ansvar.

Och att de är en väldigt stor del av hur det ser ut i klassrummet. Vad vi gör i klassrummet. Så det tror jag kan skapa tryggt och förlåtande lärmiljö. Du pratar om det här också. Vikten av att lyfta när det inte går riktigt som man har tänkt sig. Eller man inte lyckas.

Kan du utveckla det lite grann? På vilka sätt tror du att du kan nå dit? Så att det inte blir laddat. Hur tog det?

Alltså just det här att lära. Det är en process. Och att vi tittar på den här Isbergsmodellen till exempel. Att man kan inte. Det som man ofta ser hos människor är bara det som man har lyckats med. Man ser ju inte allt under. Allt riktigt hårt jobb. Och alla misslyckanden. Och till exempel vi kollar på sådana här Youtube-klipp. Där människor lyckas med olika tricks till exempel. Eller när de gör olika saker. Och att då liksom. Pratar om. Ja men. Tror ni de här personerna har ramlat någon gång? Tror ni de har misslyckats med det här någon gång? Och att man på så sätt gör det väldigt liksom. Alltså det är en naturlig del av livet. Att inte klara allt från början.

Det pratas också i motiveringen här också då. Om din förmåga att skapa flexibla grupperingar då. Elever blir resurser för varandra. Vad tror du. Vad är liksom hemligheten med att. Nå dit. Det låter ju som en drömsituation verkligen.

Men ja. Alltså tyvärr är det ju. Precis som vi pratade om det här med misslyckande och lyckande. Liksom att. Och att lärande det tar tid. Alltså det tar tid att skapa relationer med eleverna. Men det är det som är nyckeln till. Bra grupperingar. Och att de lär varandra. Och att man inte. Att det inte heller är statiskt. För att eftersom lärande hela tiden är en process. Så kan man inte ha samma grupp till exempel. Utan man måste vända och vrida på det. Till exempel. Ibland så. Pratar jag med eleverna. Vilka lär du dig bäst med. För det är ju väldigt stor skillnad på att lära sig bra med några kompisar.

Och att hänga. På rasten med kompisar. Och att man tydliggör skillnaden där kanske. Vi pratar om. Att också. Försöker jag se det liksom när jag parer ihop. Eller grupperar. Att det inte ska bli för stor skillnad i liksom förmågor. Mellan eleverna. Att man kanske ska. Så att de ändå kan utnyttja varandras förmågor. Och likadant. Klassrums. Oftast så låter jag dem diskutera i den de sitter bredvid. Men det är väldigt så uttänkt. Vem som sitter med vem. För att jag har ett system.

Där vissa elever kanske vill sitta på samma plats alltid. Så de sitter alltid på dem. Och det kan vara vid olika anledningar. Medan vissa vill byta. Kanske en gång i månaden. Och någon vill byta varje vecka. Och då försöker jag pussla ihop. Vilka kan sitta bra. Vilka skapar studierot tillsammans. Och. Så även liksom det här. Att man. När man har de här gruppdiskussionerna. Eller parar ihop. Eller hur man nu väljer. Att man. Också jobbar med de sociala målen. Inte bara kunskapsmålen. Utan man säger. Hur pratar man med varandra. Målet för den här lektionen är att ni ska ha ögonkontakt med varandra. När ni pratar. Och det skapar också bättre grupper. Ja hur. Jag tänkte på det här med. Med differenserad undervisning. Alltså möta alla elever. Utifrån deras olika förutsättningar. Och lärarbehov.

Varför och hur gick det till. När du började intressera dig. För det här området. Ja alltså. Om man tänker på det här.

Jag hade ju en bild av lärare. Som det här är att rätta dagböcker. Så blev det ju i början inte riktigt. Som jag hade tänkt mig. Med läraryrket. För att jag ville satsa på att det skulle vara kul undervisning. Och sen så inser jag att. Okej alla kommer kanske inte kunna förstå. Den här undervisningen. Så därför måste jag göra. Till den eleven behövs det här. Och till nästa elev behövs det här. Och då. Insåg jag att jag satt med. Jättemycket planeringar. Och jättemånga olika planeringar.

För att inte alla kunde ta till sig den här superroliga. Undervisning som jag hade planerat. Och då insåg jag. Det var så stressigt. Både för planeringen. Men också under lektionerna. För att jag hann ju inte gå igenom de här uppgifterna. Med alla elever. För jag var också väldigt fixerad av att. Jag ville att. Att det var jag som skulle lära ut eleverna. Eller till eleverna. Och då. Jag kom till liksom ett vägskäl. Att jag bara kände så. Okej det här är nog inte riktigt min grej. Läraryrket. Så antingen får jag sluta. Och göra något annat. Eller så får jag bara försöka hitta något. Som gör att min undervisning blir mer effektiv.

Och att jag mår bättre. Inte blir så stressad. Och då. Fick jag tipset av Agneta Borgström. På min skola. Hon har nog läst alla. Undervisningsböcker. Som finns tillgänglig. Och. Och då så tipsade hon mig om lektionsdesign. Av Helena Wallberg. Och då så började jag läsa det. Så kände jag så. Alltså det här är ju verkligen. Alltså jag fick en sån liksom. Tankevända. Liksom att. Från att liksom ha. Ha känt liksom. Ja men. Eleven har en dålig dag. Så började jag tänka på. Är det min undervisning som har en dålig dag. Och jag började tänka på. Till nästa gång. Alltså innan tänkte jag så. Ja men till nästa gång ska jag ändra det lite.

Men så började jag tänka på. Nej. Alltså vad ska jag ändra till denna gången. Och jag började tänka på. Också mycket så här. Jag har verkligen försökt allt. Och liksom det går ju inte att få mer. De här e-eleverna. De går ju inte att få bättre betyg. Men så började jag fundera istället på. Men liksom har jag verkligen försökt allt. Och om eleverna bara har e. Genom alla mina tre år. Så kanske. Det är jag som har misslyckats någonstans. I att utveckla lärandet. Och likadant att man. Jag kunde känna det som så här. Men eleverna. Men eleverna.

Vissa elever tänkte jag ändå liksom att. De borde jag ju ändå fått. De borde ha gjort bättre ifrån sig. Men så istället så började jag tänka liksom att. Men har jag gett dem rätt förutsättningar. Alltså har alla förstått instruktionerna. Har de vet om vad de ska göra. För att utveckla sitt arbete. Och det gjorde att jag liksom verkligen sa. Wow. Nu har jag ett helt annat sätt att se på undervisning. Ja det låter som ett väg. Ja verkligen som du beskriver. Men var det inte svårt då. Och jag tänker på.

Det låter lite utmanande samtidigt. Att börja vrida och vända på sin egen. Liksom hela sin yrkespraktik. Liksom att se att. Kan man göra på det här sättet. Men alltså att verkligen. Ja ställa allt på ända liksom. Hur var den. Det måste ha varit en resa liksom.

Det var det verkligen. Och jag känner att det är liksom. När jag tittar tillbaks på hur jag var i början. Som lärare så känner jag bara att. Alltså verkligen som du säger vilken resa. Men. Men man måste ju vara. Alltså man. Man utvecklas ju hela precis som lärande. Är ju inte bara någonting som eleverna sysslar med. Vi alla människor. Lär ju oss nya saker hela tiden. Vi blir bättre på våra yrken. Och därför måste vi också våga inse det. Att shit nu tänkte jag nog lite fel. Alltså många som. Jag möter kanske och tänker liksom så. Ja men jag differencierar bara. Jag liksom låter dem välja mellan olika. Sätt. Att. Visa sina kunskaper i slutet av ett arbetsområde. Alltså de kan få välja mellan en prestation. Prover. Muntligt och så men det är ju så mycket mer. Som är differencierad undervisning.

Det är snarare ett sätt att tänka än bara någon enskild metod vid något tillfälle i undervisning utan det är ju snarare liksom att. Jag måste se liksom att. Det är jag som lärare som ansvarar för att. Ta bort alla hinder för likvärdigheten. Det är jag som lärare som ansvarar för att. Alla ska kunna. Kunna maximera sitt lärande. Och då. Då kan man inte fokusera det bara på en enda metod eller något sånt utan det är då måste man hela tiden vrida och vända. Det är ju hela tiden nya elever man har framför sig och de växer med för varje månad. Så att man måste ju också hela tiden liksom uppdatera sig. Ta bort hinder för likvärdigheten.

Vad kan du. Vad kan. Vad tänker du på då.

Nej men till exempel om jag bara. Jag brukar jämföra det med. Om jag skulle sätta ihop en billig bokhylla från Ikea. Och jag skulle bara använt skriftliga instruktioner och skulle försökt sätta ihop den. Och så skulle alla lärare på mellanhögskolan fått göra det. Så är jag helt på med att alla bokhyllor hade sett lite annorlunda ut. Det är för att vi inte. Alla tar inte till sig instruktioner skriftligt på samma sätt. Vi tolkar det olika. Och därför kan det vara bra med till exempel bildstöd eller att man pratar muntligt. Och genom att ge differencierade instruktioner. Så kan ju fler gå in i en uppgift. På lika villkor.

Vad säger du till någon som då känner att det här låter liksom tidskrävande och stressigt. Men som kanske vill försöka ta sig an det här synsättet mer. Men ändå känner en viss liksom tvekan eller så. Ja men alltså som sagt jag tycker ju snarare att detta har gjort mig mindre stressad. Än hur jag var innan. Innan var jag verkligen så flipperspel. Liksom jag bara sprang på alla bollar. Och kände liksom att jag får inte in någonting riktigt. Men nu känner jag ju att. Visst jag lägger lite mer tid på förberedelserna. När jag planerar lektioner. Men det får jag ju igen sen på lektionerna. För då kan jag mer liksom vara lite den här trafikpolisen.

Som bara liksom dirigerar om eleverna. Ja men det kan den här eleven förklara för dig. För det förklarade jag precis för den. Eller att man liksom låter eleverna lära av varandra. Då liksom blir ju mycket av min tid blir ju liksom. Och då kan jag ju göra annat. Till exempel fokusera på en grupp som behöver lite mer förtydligande instruktioner. Till exempel. Eller en bättre djupare genomgång till exempel. Eller så.

Men om du ska exempel på. Konkret på hur en sån här planering kan se ut. Utifrån det här synsättet så att säga. Om du kan ge något exempel.

Ja alltså. Differentierad undervisning har ju några grundpelare. I sig och jag brukar likna det vid en lastbil. Där. Läraren kör. Och så har man ett mindset. Alltså det här ledarskapet man har. Liksom att det är relationerna som man skapar. Att det är vi som ansvarar för eleverna. Och deras lärande och maximera lärandet. Och sen har vi. Däcken. För på alla lastbilar behöver man ju däck. Det spelar ingen roll vad för typ av last man har. Man har alltid däck. Och då är de här grundpelarna. Däcken kan man säga. Och då är det ledarskap. Lärmiljöer. Instruktioner. Bedömning och läroplanen. Och de måste vi ha med i all undervisning vi har. För att kunna differensera undervisningen sen.

Så till exempel kan man ju då tänka på. Hur konkretiserar jag läroplanen för eleverna? Hur lägger jag upp? Hur strukturerar jag upp det här arbetsområdet? Hur instruerar jag eleverna? Differenserat. Så att alla får tillgång till det. Hur bedömer jag eleverna formativt? Så de hela tiden är medvetna om sin utveckling. Hur. Hur. Ska den fysiska lärmiljön se ut? Hur ska den pedagogiska lärmiljön se ut? Hur ska de lära av varandra? Och sen är ju själva lasten då. Är ju liksom sen lektionen. Och det kan man dela in i innehåll, process och produkt. Och innehållet är oftast liksom en. Den här texten.

Eller det materialet vi vill att eleverna ska lära sig om. Och det kan man ju differensera på olika sätt. Till exempel en text kan man ju ha på olika nivåer. Eller man kan lägga in kommentarer vid sidan om. Så de blir. Mer förståeliga eller fördjupade. Genom att länka. Man kan. Processdelen handlar om. Hur vi utvecklar. Våra lärar. Alltså hur eleverna tar sig från. Alltså läs sida 10 till 20 i historieboken. Och sen är det prov på fredag. Alltså allt däremellan. Vi måste ju. Vi måste utveckla de här kunskaperna med eleverna.

Så där finns det ju jättemånga olika aktiviteter man kan syssla med. Och sen är ju själva produkten. Sen själva liksom. Hur eleverna visar. Vissa sina kunskaper.

Du nämnde lite grann där instruera. Differentierat. På olika sätt kan du ju mer. Hela exempel på hur kan man. Ja det får jag se. Alltså jag tänker ju typ så här. Alltid. Sickan. Och så tänker jag Charles Ingvar Jönsson alltså. Och så tänker jag. Jag ska planera allt i minsta detalj så att jag ska försöka undvika så många frågor från eleverna som möjligt. Så därför är tydlig med liksom att man skriver på tavlan vad det är vi ska göra instruktionerna. Att man har kanske tydligare. Instruktioner. Instruktioner på Classroom som man lägger upp.

Man kan jag brukar spela in min röst bara på så röstinspelning för då har ju eleverna alltid även de som är sjuka eller de som är frånvarande på lektionerna för de finns ju också de som hittar saker att titta på och sen bildstöd såklart att man hänger upp det på bilder och vad man ska göra hur man ska jobba i par enskilt och sådär.

Det låter som ett gediget förberedelse och planeringsarbete.

Men jag tänker också. Kanske att när man väl har hittat de här. Ett nytt sätt att jobba på så. Så har man kanske. Ja du har väl vana vid det här. Ja så att man inte. Jag kunde vara lite stressad tidigare också liksom så att nu har jag inte hunnit med allting i det centrala innehållet och så men det viktigaste är ju att man. Alltså. Hellre kvalitet före kvantitet känner jag och då liksom får man låta det ta sin tid med instruktionerna att man låter det ta sin tid att liksom hur. Hur.
Arbetar vi med den här processdelen då alltså hur lär de sig alla de här tio till tjugo sidorna i historieboken till exempel.

För att annars så blir det ju bara den här ytinlärningen till exempel så att därför tror jag att det är liksom. Säkta ner tempot istället och bara gör det lite långsammare så alla hinner med. Ja. Struktur och ramar är såklart viktigt sådär men kan du säga någonting om hur start och avsluta en lektion. Mm. Finns det några. Någonting du som lär en viktiga lärdom av din del där du känner att det här är viktigt. Ja alltså det jag tycker att det är liksom lektionen ska ju börja utanför klassrummet så därför låter jag dem ställa upp sig utanför klassrummet och så att det är lugnt när vi går in.

Det finns ju massor vi kan göra ibland har ju upp en sån här fin fem fel på tavlan att de ska fokusera på det när de kommer in men ibland så tycker jag att vi övar på att liksom kunna vara tysta och sätta sig ner och sitta tyst. Tysta fram tills alla har kommit in en och en jag vill ha ögonkontakt med dem så jag ser att de mår bra så det är en jättebra start tycker jag och sen också att ställa i ordning i klassrummet för som jag sa tidigare så är ju eleverna ansvariga för sitt klassrum tycker jag så därför ska de se till så att alla pennor är på rätt plats stolarna är uppsatta eller vad det nu är de ska och gärna liksom koppla det till vad de ska göra sen.

Ja ni ska på rast vad ska ni göra på rasten för att uppmärksamma om någon elev kan liksom så att ingen ska bli utanför tänker jag eller liksom nu ska ni ha detta då går ni dit för att bara underlätta och göra alla övergångar så smidiga som möjligt.

Samtidigt då viktigt med den här strukturen för att kunna planera och så där hemligheten då hur ska man kunna samtidigt variera undervisningen? Kan ni kanske fånga, du förstår jag, hitta en dynamik i en ren vanes sak liksom eller hur man kan hitta som lärare ändå kunna fånga liksom det ögonblicket som de står jag menar samtidigt kunna variera undervisningen samtidigt som man har det här ramverket?

Ja alltså jag tror ju att att alltså skapa en trygg lärmiljö gör ju att jag kan variera undervisningen och ha strukturer samtidigt för vissa saker vet ju eleverna att det här. Det är strukturer för liksom att jag vet att jag kommer få den stöttning jag behöver jag vet att jag kommer få den utmaning jag behöver och då kan ju innehållet i sig varieras jättemycket och det är ju också så så länge man har liksom eller kanske inte bara men så mycket blir ju underlättar ju om man har goda relationer till eleverna alltså för många NPF-elever till exempel behöver ju mycket för liksom de behöver ha koll på läget och liksom.

Och har man också god relation till dem så kan man ibland liksom vet du nu händer detta vet du nu kommer brandlarmet här helt plötsligt liksom att man med de goda relationerna och en trygg lärmiljö så kommer man väldigt långt att kunna både variera och ha en bra struktur.

Ja. De är ju på något vis inte emot varandra. Nej precis precis. Kanske är precis som du säger att det blir enklare när man väl har etablerat de här relationerna.
Ja det hamnar där ja. Tyvärr finns det ju liksom ingen sån här quick fix liksom för det är ju relationerna liksom och bygga det liksom. Precis det är en sån ja precis det är så lätt att säga men det är ja någonting som kommer med yrkeserfarenheten också. Ja exakt.

Jag ska avrunda här. Du har ju själv sagt då att citerat Kai Pollack. Filmregissören och föreläsaren med mera som har sagt att alla du möter kan vara din lärare och du har sagt att det här genomsyrar ditt förhållningssätt till lärande och i din yrkesroll hur hur hur hur då.

Mm alltså och det är faktiskt inte bara yrkesrollen utan det är typ så i största allmänhet i livet för att vi lär oss så mycket av varandra och att man måste vara ödmjuk inför att andra kan ge en väldigt många bra perspektiv som nyanserar allting. Jag har läst en bok nu som heter James hundra nej en procentsmetoden James Clear har skrivit den och där brukar jag tänka just liksom för det är väldigt bra komplement till det här att alla är min lärare att man kan förändras en procent varje dag för det gör att man i slutet av året kommer ha blivit 37 gånger bättre.

Men det motsatta gäller ju också att man kan bli 37 gånger sämre om man inte utvecklas en procent varje dag och jag vill bara ta ett exempel där för att där hade ju det brittiska cykelförbundet på 2000-talet. Liksom vann inga priser alls och det var liksom bara det var katastrof jättedåligt förbund men sen så kom en ny utvecklingschef Dave Brailsford och trodde på det här med små förändringar ger stora liksom resultat i slutändan och då började han liksom så här anpassa sadlarna ytbehandla däcken bästa massagen för återhämtning klädmaterial och det gjorde att fem år senare i OSI Bing så vann de över 60 procent av alla medaljer. Ja.

Det är lite coolt liksom att man ser att om man bara kan liksom lyssna in någon och se ah du tänker så här då ska jag försöka få med dig i undervisningen det gör ju att jag blir en procent bättre och jag tror att man bara har små steg man behöver liksom inte förändra allt på en gång.

Stort tack Linn Hörnfalk för att du var med i Podagog Malmö.

Tack så jättemycket Fredrik.

Du har lyssnat på Podagog Malmö en podd som görs av redaktionen på Pedagog Malmö.
Vem skulle du vilja höra som gäst i podden? Maila oss med dina tips på pedagogmalmo@malmo.se Vi finns också på Facebook och där heter vi Pedagog Malmö.