Bara det bästa – ett läsår att minnas
Elever undervisar framtidens lärare – om vilka rättigheter de har och vad det innebär att vara en bra lärare
Det här är berättelsen om en dag då rollerna vändes. Då barn blev lärare och vuxna blev elever. När femte- och sjätteklassare undervisade blivande lärare i barnkonventionen, barns rättigheter och i vad det faktiskt innebär att vara en bra lärare. Så glad att jag fick vara med på denna dag och här dela min upplevelse av dagen med er.
”Jag ska studera här i framtiden.” Orden kom från en elev i årskurs 5 på Möllevångsskolan, efter en rundvandring på Malmö universitetsbiblioteket Orkanen. Det var en spontan kommentar, men den visade också hur betydelsefullt det kan vara att låta barn och unga vistas i dessa miljöer där de annars kanske inte ser sig själva i. Alla elever som var med kommer kanske inte välja universitetet i framtiden, men en dag som denna kan visa vilka möjligheter framtiden kan erbjuda.
Läs också: Barn lär framtida lärare
Ombytta roller – elever blir lärare, lärare blir elever
Två femteklasser från Möllevångsskolan var inbjudna till Malmö universitet för att utbilda blivande lärare. Temat var Barnkonventionen, barnens rättigheter och deras förväntningar på vuxna i skolan. Efter att ha deltagit kan jag bara säga: detta borde vara obligatoriskt för alla lärarstudenter. Dagen är en del av ett återkommande samarbete mellan Grundskoleförvaltningen och Malmö universitet inom ramen för Grundskolefotboll mot rasismer. Bakom initiativet står barnrättsstrategerna Gustavo Nazar och Alejandra Pizarro (Pedagogisk Inspiration), Vanja Lozic (lärare i pedagogik på MAU) och Pernilla Fröjd (universitetsbibliotekarie), som tillsammans med skolorna gör detta viktiga möte möjligt.
Eleverna kom förberedda och taggade tillsammans med sina lärare Leila Thulin och Seif Al-Noori, samt skolbibliotekarien Elisabeth Niskakari. De var smått nervösa, men mest förväntansfulla. De möttes av nyfikna lärarstudenter och engagerade vuxna. Eleverna tog plats som lärare. Och vi vuxna, blivande lärare och andra, fick lyssna på allt viktigt de ville förmedla.
Universitetsbiblioteket- lyxigt och enormt
Dagen började med en presentation och rundtur av Orkanen, Malmöuniversitetets bibliotek. Bibliotekarien Pernilla berättade om universitetets olika utbildningar, möjligheten att studera på distans, och att många av studenterna är första generationens akademiker. Hon lyfte även att fler kvinnor än män studerar vid universitetet. För eleverna som besökte universitetet kan det vara värdefullt att höra att man inte behöver komma från en akademisk familj för att kunna studera vidare – att högre utbildning kan vara något för alla, oavsett akademisk bakgrund eller ekonomiska förutsättningar. För många barn kan det vara skolan, biblioteket eller vuxna förebilder utanför hemmet som väcker nyfikenheten för högre studier.
Eleverna lyssnade intresserat på Pernilla och ställde många frågor:
- Vad är en mäklare?
- Vad betyder ”första generationens akademiker”?
- Vad gör en biomedicinsk analytiker?
- Hur lång tid tar det att bli lärare?
Pernilla ställde också frågor till eleverna. Hur många böcker finns det i biblioteket? undrade hon. Gissningarna varierade vilt, allt från 50 000 till flera miljoner. Vi fick veta att det finns omkring 147 000 fysiska böcker, och betydligt fler om man räknar in e-böcker. Hon frågade också om elevernas eget skolbibliotek. ”Det är ganska litet”, svarade de. Det förvånade mig, eftersom jag vet att de har ett av Malmös största skolbibliotek. Efter att ha sett ett helt våningsplan fyllt med böcker är det kanske inte så konstigt att allt annat känns litet i jämförelse. På frågan om de brukar träffa sin skolbibliotekarie ofta svarade eleverna i kör med ett glatt ”JAAA!”.
Pernilla förklarade att biblioteket är en mötesplats med både pratzoner och helt tysta avdelningar, där man måste vara extra tyst för att undvika sura miner och arga blickar. ”Det måste ni tänka på när ni snart ska få se hela biblioteket”, påminde hon.
Därefter var det dags för visning. Varje student tog med sig några elever för att visa runt och berätta mer om biblioteket. Jag följde med en av studenterna och tre elever. De var fascinerade och utbrast flera gånger: ”Sååå lyxigt!” När vi passerade en avdelning med stora datorskärmar undrade en elev om studenterna tog med sig egna datorer. Studenten förklarade att dessa datorer tillhör universitetet och är tillgängliga för alla. De är perfekta när man behöver arbeta länge framför en större skärm som är snällare mot ögonen, sa hon. Eleverna reagerade också på hur många som faktiskt satt och pluggade på biblioteket. Det väckte en diskussion om var man egentligen pluggar bäst – hemma eller på biblioteket. Eleverna konstaterade att det finns för många distraktioner hemma som t ex spel, så biblioteket är nog ändå bättre.
Studentens favoritplats var vid fönstret med utsikt över kanalen. Eleverna verkade hålla med, även om de till slut fastnade helt vid de färgglada, snurrande stolarna med utsikt mot Turning Torso. Att gå för nära fönstren var däremot lite läskigt! Vi tog oss även tyst förbi den tysta avdelningen och klarade oss undan både sura blickar och arga miner. I barn- och ungdomsavdelningen ville studenten berätta om möjligheten att låna böcker även för yngre barn, men elevernas uppmärksamhet var redan någon annanstans: på en skrivmaskin! Alla ville testa att skriva på den. Själv passade jag på att titta på konstverken och utställningen där böcker använts som material i skapandet.
Eleverna tog plats som experter och lärde oss mer om sina rättigheter
I grupper presenterade eleverna det de arbetat med under våren och utbildade de blivande lärarna i Barnkonventionen. Med stort engagemang förklarade de olika artiklar, gav egna exempel och visade att de har god förståelse för vad rättigheterna innebär i praktiken. Vi var alla djupt imponerade, både av deras kunskap, men också av deras mod att inför en så stor grupp stå och presentera ett viktigt innehåll med sådan trygghet och säkerhet. Alejandra, dagens konferenciär, fanns hela tiden vid elevernas sida. Hon peppade och stöttade.
Hurdan är en bra lärare?
Eleverna delade också med sig av sina tankar om hur de vill att en lärare ska vara. Enligt eleverna är en bra lärare någon som:
- lyssnar – och låter elever prata till punkt
- Är rättvis, men också flexibel – för barn är olika
- Ger inte upp på eleverna – även om de bråkar eller bryter mot skolans regler
- Gör lektioner roliga och lustfyllda
- Ser eleverna utanför klassrummet också, inte bara i klassrummet
- Pratar och förklarar så att eleverna förstår – har tålamod när de inte förstår
- Är engagerad och bryr sig om eleverna
Något som alltid både barn och vuxna uppskattar är fika. Vilken tur att Vanja hade ordnat med både chokladbollar och dricka. Jag och Juliana Öhlmajer (utvecklingssekreterare på Pedagogisk Inspiration) gick vidare till nästa plats för att ta emot elever från två nya skolor.
En eftermiddag fylld av nya röster
På eftermiddagen kom elever i åk 6 från Söderkullaskolan tillsammans med sin skolbibliotekarie Emil Fältman och specialpedagogen Camilla Spjuth, samt elever från Rådmanvångens skola med skolbibliotekarien Olof Stenlund och pedagogen Ahmad Sameer Feroz. Vi började med en presentationsrunda där alla också fick säga något de är tacksamma för eller gillar. När flera elever nämnde att de gillar att läsa, kunde jag inte låta bli att le inombords. Vi pratar ofta om barn som inte läser, men glömmer ibland de som gör det. Dessa elever som kan bli läsarförebilder om vi bara ser och uppmärksammar dem.
Precis som förmiddagens grupper hade eleverna arbetat med Barnkonventionen under våren och var nu inbjudna att presentera sina arbeten. Eleverna från Söderkullaskolan hade skrivit argumenterande texter utifrån valda artiklar i konventionen, vilka de också publicerat på Mobile Stories. Eleverna från Rådmanvångsskolan hade skrivit engelska texter baserade på Barnkonventionen, som de nu skulle läsa upp för de blivande lärarna och övriga deltagare.
När skolbiblioteket integreras i ordinarie undervisning
Skolbibliotekarie Emil och specialpedagogen Camilla berättade om vinsterna med att integrera skolbiblioteket i den pedagogiska verksamheten och ha en skolbibliotekarie i klassrummet med läraren. Det gav nya möjligheter att arbeta med skrivande och värdegrund. Dessutom blev det enligt Emil ett naturligt och meningsfullt sätt att arbeta med medie- och informationskunnighet, som är ett av skolbibliotekets huvudsakliga uppdrag och en viktig del i värdegrundsarbetet. I och med att eleverna skulle publicera sina argumenterande texter på Mobile Stories kom de naturligt in på ämnen som källkritik, upphovsrätt och journalistiskt ansvar.
När skolbiblioteket integreras i undervisningen, som i arbetet på Söderkullaskolan, blir det ett verkligt stöd för elevernas lärande. Men skolbiblioteket har också ett egenvärde. Det är en trygg plats fri från betyg och bedömning, där barn kan bli sedda utifrån sina intressen, behov och frågor. Skolbiblioteket kan också för vissa elever vara den första kontakten med ett stort utbud av böcker och berättelser. Från och med den 1 juli 2025 stärker en ny lag barns rätt till skolbibliotek genom att alla elever i Sverige ska få tillgång till ett bemannat skolbibliotek – en viktig förändring för likvärdighet.
Jag hoppas att de blivande lärarna, genom att få se konkreta exempel på hur samarbete mellan skolbibliotekarie och pedagoger kan fungera, inspirerades så att de själva söker upp skolbiblioteket i sin framtida lärarroll. För när lärare och skolbibliotekarier arbetar tillsammans kan skolbiblioteket bli en naturlig del av undervisningen och gynna elevers lärande.
Starka ord från starka barn
När eleverna läste upp sina texter och delade sina tankar om rättvisa, inkludering, rätt till lek och fritid och rätten att få uttrycka sig utan att bli dömd, satt vi djupt berörda. Extra berörda blev vi när en elev uttryckte ”vi vill att lärarna ser oss – inte bara våra prestationer, utan oss som människor”. Barn har mycket att lära oss, om vi bara lyssnar. Alejandra, som tidigare under våren arbetat med eleverna kring barnens rättigheter och byggt upp en trygg relation, såg nu hur samma elever med mod och självklarhet tog plats inför oss vuxna. Stoltheten i hennes blick gick inte att ta miste på. Minst lika stolta var eleverna själva. Efteråt berättade de att det hade varit nervöst, men också roligt. De var glada att de hade vågat genomföra det.
När barn lär sig om sina rättigheter vet de vad de kan förvänta sig av vuxna, av skolan och av samhället runt omkring dem. De lär sig att sätta ord på orättvisor, mod att säga ifrån och verktyg för att påverka. Och när barn lär sig om sina egna rättigheter, lär de sig också att andra har rättigheter. Det föder empati, samt respekt och förståelse för varandra. I en tid då barns rättigheter inte alltid tas på allvar – där trygghet, skydd och överlevnad fortfarande inte är en självklarhet för alla barn är dagar som denna viktigare än någonsin. Vi visade att barnens röster betyder något, och att vuxna faktiskt lyssnar. Det fina med den här dagen var att vi gjorde det tillsammans. Skola, bibliotek, universitet och barn.
Vad tar ni med er från denna dag? frågade vi deltagarna. Tavlan fylldes med posit-lappar, bland annat denna som en elev skrev:
