
När eleverna tar klivet – och får andra att våga
Det var ett väldigt kul projekt, säger L, elev på Möllevångsskolan, vi blev lite chockade att vi skulle undervisa lärare istället för tvärtom. Det var god fika, säger A. Nu är vi pionjärer (världens svåraste ord). Inga elever har bloggat här förut.
Vi fick den fantastiska möjligheten att göra skillnad genom att utbilda framtida lärare. Genom att göra många små projekt i det stora projektet fick vi lära oss om barns rättigheter och om hur en lärare ska vara på många olika sätt. Vi fick till exempel intervjua elever från andra årskurser för att få reda hur de tycker att en drömlärare ska vara. Det var roligt och spännande att få göra det. Under projektet så fick vi vara med på olika workshops, där vi fick lära oss om till exempel barns rättigheter och om samarbete.
När vi skulle göra presentationerna så fick vi välja mellan tre olika ämnen. Det var lite trist, för det hade varit roligare att få välja mer fritt. Vi gjorde en presentation om likabehandling. Vi jobbade på, men det blev dock lite stressigt. Vi hade inte jättemycket tid. Till slut blev vi klara.
Jag är på Malmö universitet, det är verkligen otroligt stort. Vi hade kommit där för att presentera våra presentationer. Det var Alejandra och Gustavo, vi har jobbat med dem i flera månader nu och de hade den bästa idéen att låta oss lära blivande lärare. Vi fick lyssna på en presentation som en av bibliotekarierna gjorde så att vi kunde veta lite mer om biblioteket. Efter det fick vi gå runt biblioteket och det var fantastiskt. Efter det fick vi gå ner till ett annat rum där vi fick presentera våra presentationer. Det var massa grupper som verkligen gjorde det bra. Alla grupper fick frågor och de blivande lärarna blev också frågade.
Detta projekt var en svår men rolig upplevelse. Efter en lång tid av hårt arbete blev det till sist ett hav av massa bra presentationer. Om vi skulle betygsätta vår “resa” så skulle L i 5A gett 6/10. L också i 5a ger resan 7/10. Samarbetet gick sådär, vissa dagar gick det mer bra och vissa dagar mindre.
Jag lärde mig mycket mer om barnkonventionen som helhet. Men jag kunde inte glömma vår största projekt över dessa fem månader. Att jobba med att göra en presentation och presentera till blivande lärare om till exempel barns rättigheter. Att få jobba med det projekt gjorde mig jättenervös, men när jag blev klar med det kändes det superbra.
Jag tyckte att det var bra det vi gjorde för att alla grupper samarbetade och tog varsin del. Det var även ganska bra att många olika personer kom på besök i vår klass och pratade om olika viktiga och bra saker och sa massa bra. Ok det hjälpte vår klass med att fungera och ta bort oss från stök, vi kunde fungera ok, samarbeta tillsammans, va sams med varandra. Dom hjälpte oss med att våga säga vad vi tycker och inte bara säga det dom andra säger att säga vad vi själva tycker på riktigt. Jag tycker även att alla var modiga och våga stå framför alla blivande lärare. Jag tror att alla lärde sig något bra när vi var där
Det bästa med att vi var på universitetet var nog att få delicatobollar och julmust. Och att vi fick säga våra åsikter om hur en bra lärare kan hantera skolan lite bättre.
Jag tycker personligen att det var lite tradigt i början men sen så gick det bättre. En bra sak var att jag fick jobba med en grupp som jag fick välja själv och då kände jag mig mer trygg och stöttad. När jag och min grupp hade det jobbigt så skämtade vi och efter en stund gick det bättre. Vi gjorde olika delar som att jag skrev lite mer, en annan redigerade. När vi kom till Orkanen så har vi fått en rundtur som var kul men han som hade den var irriterande. Men vi hade kul medans vi presenterade. Men att sitta där i 2 timmar och höra samma sak var det tråkigaste som finns. Jag vill börja där när jag ska plugga.
Jag har tyckt att det här projektet har varit både viktigt och roligt! Jag har lärt mig några nya saker om likabehandling och har fört det jag har lärt mig vidare till framtida lärare. Det känns jättebra att det var vi elever som fick lära lärarstudenterna om hur de ska behandla oss barn och inte någon vuxen som inte vet hur det känns att vara barn!
Text: Elever i år 5 på Möllevångsskolan
Sammanställda av Elisabet Niskakari, bibliotekarie, Möllevångsskolan