Malmö stad

Ett kort möte, ett viktigt samtal

En lektionsstruktur för religion i klass 4B visar lärandemål, vad de ska göra, hur de ska göra, vad eleverna behöver och var de ska sitta i klassrummet.
Catalina Lindgren visar ett exempel på en lektionsstruktur. Foto: Fredrik Thunberg
Ett samtal och några minuter senare satt jag på min cykel för att möta upp en gammal vän. Här reflekterar jag över vårt möte.
Av Desirée Bentzer

Publicerad 2 juni 2025

Det var en sådan dag där kalendern egentligen inte tillät något extra. Men när Catalina hörde av sig så tvekade jag inte. Jag hoppade på cykeln och trampade in mot Limhamn. Vi har känt varandra länge, ända sedan jag jobbade extra under min utbildning för cirka 14 år sedan. Ett kort möte, men fullt av mening. Vi hann prata om det vi båda brinner för, hur vi kan skapa fler mötesplatser där lärare får chans att lyfta varandra, dela tankar och stärkas tillsammans. Det var ett sådant där samtal som gör att man går därifrån lite rakare i ryggen och med fler idéer än man hade innan. Jag tänkte direkt på artikeln om Catalina som nyligen publicerades på Pedagog Malmö. Catalina deltog i det som i Malmö kallas för ”lärare som ledare”, en fantastisk möjlighet att få syn på sin undervisning och stärka sitt ledarskap i klassrummet.

Catalina sitter i en korgstol på en uteservering.
Catalina, lärarkollega på en annan mellanstadieskola i Malmö.

Tydliggörande pedagogik

När jag såg bilderna i artikeln mindes jag vilken fantastisk lektionsstruktur hon har. Det ville jag berätta för henne  idag för det är viktigt att vi lyfter varandra. Vi behöver berätta när vi inspireras av varandras arbete, det är så lätt att glömma bort i en stressig lärarvardag. Det blev ett kort, spontant möte, men ett som påminde mig om kraften i kollegiala samtal. Vi tar det vidare i höst  men redan idag väcktes något.

Min reflektion

Jag tror på att vi behöver fler berättelser om det som bär oss i läraryrket. De små, oväntade samtalen. De där tillfällena när vi får vara mer än bara kuggar i ett maskineri. När vi möts, inte för att granska eller bedöma varandra, utan för att växa tillsammans, bli bättre lärare. Därför skriver jag om detta. För att påminna mig själv och andra om hur mycket kraft som finns i att se varandra, lyssna nyfiket och säga: ”Det där du gör, det är riktigt bra.” Finns nog ingen lärare som inte skulle bli glad av att få positiv feedback.

Vi har så lätt för att fastna i våra egna skolor, våra egna salar, våra egna utmaningar. Men läraryrket är större än så. Det finns kollegor där ute som brottas med liknande tankar, som sitter med briljanta idéer vi aldrig får höra om vi inte möts. Jag vill att vi bygger broar, inte murar.

Reflektionsfrågor till dig som pedagog

  • Hur bidrar du till en positiv arbetsmiljö för dina kollegor?
  • När lyfte du senast en kollega och vad gjorde det med dig?
  • Vad behöver du för att kunna ha fler givande samtal om undervisning och yrkesstolthet?
  • Hur kan vi skapa tid och plats för korta, men viktiga möten kollegor emellan?

Reflektionsfrågor i kollegiet

  • Hur pratar vi om varandra som lärare – inom vår skola och mellan skolor?
  • När gav du senast positiv feedback till en kollega utanför din egen arbetsplats?
  • Hur kan vi bli bättre på att möta varandra med nyfikenhet snarare än kritik?
  • Vilka samtalsklimat vill vi bidra till i vår profession – både i personalrum och på sociala medier?
  • Hur kan du själv bidra till ett mer generöst, öppet och tillåtande lärarklimat?

Koppling till Lgr22 – kapitel 1 och 2

Relaterat innehåll